Hjälp VK på traven

Av , , Bli först att kommentera 1

okandkusk1
Vilka är kuskarna på bilderna? Två omärkta bilder ur Västerbottens-Kurirens arkiv.
På den översta bilden ses en man i en hockeytröja (?). På bilden nedanför ses förre travbasen Owe R Hedström dela ut pris, men till vem?
Maila gärna in eventuella ledtrådar till mikael.wikner@vk.se eller skriv en kommentar till bloggen.
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ SER DU DEM STÖRRE.

okandkusk2

Bli först att kommentera

Lindgren engagerad ända till slutet

Av , , 1 kommentar 1

gunnarlindgren_erikadielsson

Västerbo Loveboat vann Speedy Mins Minne på Umåker 2015.
Gunnar Lindgren delade ut pris och fotograferades med Erik Adielsson.
Foto: Peter Hegethorn, VK

 

Peter Fahlén, Umåkers sportchef på Umåker, kände Gunnar Lindgren väl.
Ett år fungerade han till och med som privattränare åt travprofilen från Umeå som i veckan somnade in, 88 år gammal.

- Det var väl runt 1985 som jag tränade åt Gunnar under en period då han inte hade någon av sina större stjärnor igång. Det var Black Frost och Janne Flax de bästa hästarna hette då och de tillhörde ju inte alls någon av hans bästa, säger Peter Fahlén.

Enligt banans beräkningar ägde Gunnar Lindgren en bit över hundra hästar genom åren. Hamra, med 113 segrar på 241 starter, och elitloppstvåan Speedy Min var de två bästa.
Gunnar Lindgren var stammis på Umåker in i det sista och missade aldrig något av travsällskapets större medlemsmöten.
- Han var mycket engagerad och hade på slutet en idé om att han ville belöna kuskar som tog sin första seger på just hans bana Umåker. Gunnar hade ett varmt hjärta. Han månade om folk och intresserade sig för andra människor. Vi på sekretariatet blev exempelvis bortskämda med att han ofta kom förbi med fika, säger Fahlén.

Gunnar Lindgren var affärsman och sålde bland annat Umesläpet i travets Sverige. Han drev även bilskola.
- Han var en affärsman med många järn i elden och tog hjälp med hästarna för att hinna med allt. Med tanke på att han hade Speedy Min och Hamra, en av varje ras, visar bara det hur duktig han var som amatör.

hamra
Hamra och Gunnar Lindgren. 

Under en travdag på Umåker här i vinter bjöd jag in mig själv vid bordet på restaurangen där Gunnar Lindgren brukade sitta med vänner.
Med över hundra egna hästar kan det bara svårt att bestämma sig…men som jag uppfattade det hade Lindgren Hamra som sin absoluta favorithäst av alla han ägt, tränat och kört.
Kallblodsstoet Hamra vann 113 lopp på 241 starter. Lindgren körde henne själv till över hundra segrar och berättade att det gällde att köra på speed, Hamra var mycket snabb.

I en tidigare blogg skrev jag om Hamras överlägsenhet men att Hans Parkén en gång fick det till att hans Panor var den bättre. En rolig historia Lindgren själv berättade många gånger.

http://blogg.vk.se/wiknerstrav/2017/06/02/speedy-min-pa-mitt-spel-fran-alga/

Hamra inledde karriären hos Dannero-amatören Nils Dahlberg för vilken hon tog sin första seger och hann med tio segrar som tre- och fyraåring (nio hos Holger Skoglund på Bergsåker) innan Gunnar Lindgren fick köpa henne. En bra affär!

korpenexpressen
En sparad Expressen från 1992.

Under kvällen med Gunnar Lindgren på travrestaurangen kom Karl-Gösta Fylking upp några gånger. En av Sveriges första lånekuskar hjälpte Lindgren med Speedy Min i Elitloppet med flera större lopp.
(Min blogg om Speedy Min och Elitloppet
http://blogg.vk.se/wiknerstrav/2018/01/05/lill-ahlen-pasell-och-speedy-min/ )

Jag letade fram den här sparade tidningen. ”Korpen”, som Fylking kallades, segnade ner efter ett segerlopp på Solvalla 3 februari 1992.
Småspelarnas vän vann sitt sista lopp med Pagan. Någon minut efter målgången föll han från sulkyn och var död. Lars Jakobsson tog bilden på målgången som Expressen köpte och drog på hela förstasidan dagen efter.
Liza Marklund, senare deckarförfattare, skrev artikeln.

Karl-Gösta Fylking (vinnare av 1.160 lopp) var en skämtare och jag frågade Gunnar Lindgren om berättelsen stämde; den man hört om när Lindgren och Fylking stod på Arlanda inför en resa i Europa med Speedy Min.
Fylking höll upp sin plånbok innan de gick på planet och bad om hästägaren Gunnar Lindgrens uppmärksamhet.
- Titta på den här ordentligt nu Gunnar, för det blir sista gången du ser den på den här resan!

Fick historien verifierad av Lindgren som skrattade gott.

bilhastjan1958111

Avslutar med ett underbart klipp från Västerbottens-Kurien en kall januaridag 1958. Där för 60 år sedan var det inte allt för ovanligt att ta sig fram med häst på gatorna. Bilden är från en gata vid Gammlia i Umeå.
”I minus 20 grader var det kontraster – några har det ruggigt bra och andra bara ruggigt”, konstaterade fotografen Harry Lindwall.

1 kommentar

Första mötet mellan Etain Royal och Victory Tilly

Av , , Bli först att kommentera 3

Etain Royal Victory Tilly
Jorma Kontio bakom Etain Royal åker ifrån Victory Tilly och Stig H Johansson i Guldbjörken 2001. Foto: Thomas Blomqvist, Kanal 75

 

Man talar om vackra hästar och vackra hästar.
Själv har jag en fäbless för tydliga bläsar och svarta hästar. Eller fuxar.
Etain Royal hade utseendet med sig. Hästen var svart (väl?) och hade en stor bläs. Men han var ingen skönhet på banan förstås.

Fransmannen blev allt bättre i aktionen men tog fortfarande hoppsa-steg ända upp i pensionsåldern. En riktig profil var han. Morsan är inte så insatt men till och med hon tyckte det var märkvärdigt med en häst som ibland vann med hela upplopp.

Det ”drev” för Etain Royal och nu har det drivit ända till den andra sidan. För några dagar sedan fick valacken somna in på grund av ålderskrämpor, 26 år gammal, efter att ha varit
gårdshäst i Finland.

Umåker har länge haft fördelen att få arrangera V75 tidig vår. Med något klåfingrigt undantag har det handlat om dagar i slutet av april och i år infaller dubbeltravet 20-21 april.
Guldbjörken 2001. Det var då det blev publikrekord på Umåker. 8 594 åskådare hade kommit för att se Etain Royal och Victory Tilly mötas för första gången.
Stjärnorna var mitt uppe i sina fantastiska karriärer – och det första mötet mellan hästarna kom alltså på Umåker.
Många möten mellan hästar, boxare – vad ni vill – är upphaussade och fabricerade av någon som vill sätta spets på ett evenemang. Mötet på Umåker var på riktigt. Det blev en sådan där händelse ”alla” pratade om på förhand. Och i efterhand också skulle det visa sig.

programbladetain

Åtta av tio tippade dessutom fel vinnare. Men inte jag. Jag fick känslan direkt att Etain Royal skulle vara vinnaren. Den vackre svarte hade blivit raskare från start och från spår fem såg det riktigt bra ut.
Ni kommer väl ihåg att Victory Tilly avskydde grusstänk och avskydde att springa i ryggar? Stig H Johansson hade dragit spår nio… men ändå trodde de flesta att Victory Tilly på något underligt sätt skulle lyfta i starten och sedan flyga över hela fältet och landa i ledningen i Röbäckskurvan i första sväng.

Jorma Kontio hann precis ett hack framför Stig H/ Victory Tilly med Etain Royal. Fransmannen fick börja röra på sig efter några hundra meter och kördes till ledningen dryga varvet från mål i en mycket offensiv styrning. Här gällde det att skaka av sig uppvaktaren i rygg.
Stig H Johansson lät Victory Tilly ta upp jakten under slutrundan men kom aldrig närmare än fyra längder. Det här loppet var Etain Royals.

Loppets sponsor var finska skogsmaskinföretaget Valmet med svenskt säte i Umeå. Jorma Kontio hade presenterats för sponsorerna före loppet och när loppet pågick passade Kontio på att hälsa lite.
Det berättas att Jorma Kontio vände på huvudet och kollade in mot vinnarcirkeln varvet från mål där han satt bakom Etain Royal. Han nickade till sponsorerna och log brett. Kontio ville visa hur gott han mådde och hur slut loppet var. Victory Tilly var förstås en härlig skalp.

Etain Royal, smidig som en panter och nästan rentravande den här dagen.
En av 2000-talets största stjärnor.

Etain Royal lagerkrans

Vackre Etain Royal. Foto: Petri Johansson, Kanal 75

Hästar i rörelse kan han, Umåkerprofilen Stefan Dellbro.
Som amatör på Umåker och travtipster till yrket, har han bedömt många tusen värmningar och brukar ofta vara rätt på det
Värmningskollen inför Harper Hanovers lopp på Solvalla 2000 slog emellertid fel för ”Delle”. Det var då Etain Royal fick sitt genombrott. Dellbro har berättat att den enda häst han satte ett minus för i travprogrammet i hela Harpers-fältet den dagen var just…Etain Royal. Det tog ett tag innan folk kunde överse med den där skuttiga stilen hästen hade…

Tillbaka till Umåker V75 år 2001.
Det här var dagen numera tränaren på Umåker Mats Gällerstedt ”kom hem” och vann V75 med familjehästen Lappbarry. Gällerstedt var då lärling hos Jan-Olov Persson i Hudiksvall.

En annan som var lärling den här tiden var bodensaren Petter Lundberg. Han körde sitt första V75-lopp och fick utdelning direkt med Bodenhästen Emilia New (Helmer och Ann-Charlotte Hedlund från Boden tränade och ägde).

jaganurmos
Timo Nurmos ett eftertraktat byte i Paris. Jagande bakom bland annat bloggaren.
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Jag var nere i Paris och bevakade Prix d’Amérique. Förra gången jag var nere och jobbade fick jag jaga Stefan Hultman och försöka ta rygg på honom minuterna efter Maharajahs seger.
Den här gången var jag en i horden bakom en glädjefnattande Timo Nurmos som säkert sprang i en kvart av och an ute på banan inför 38 000 personer på söndagen.

Men det kunde lika gärna ha blivit så att jag suttit på mitt hotell och skrivit.
Kvinnan i presscentrat hade tydligen fått direktiv om att hon på plats och ställe väsentligt skulle skära ner i antalet som skulle få komma in på stallbacken.
För det första höll de oss på halster till fredag kväll, innan storhelgen i Paris. Då kom mailet om att vi var godkända och ackrediterade för Prix d’Amérique.

På lördagen var det plötsligt nobben för vissa. Lars Jakobsson som fotograferat loppet i 20 års tid hälsades glatt välkommen av madamen i presscentrat.

- Aaaah! Monsieur Jakobsson. You are here every year! Happy new year!

Jakobsson fick en bricka för att kunna gå in på stallbacken. Men inte på banan.
Madamen lyssnade med ett halvt öra på argumenten. Hade hon inte sagt sekunderna innan att Jakobsson varit på plats ”every year”?
- No vest for you!

Det blev en massa franska från damen och gestikulerande. Och till slut så…
- Men vi har 500 personer som ber om ackreditering och kan inte godkänna alla!

När jag klev fram blev det som en scen ur tv-serien Seinfeld och The Soup Nazi. Kocken på en restaurang i kvarteret gjorde så god soppa men serverade inte vem som helst.
Seinfeld och hans gäng fick fjäska men blev ändå avspisade ibland med ett:

- No soup for you!

Jag skulle få vara i pressrummet men inte på stallbacken.

- No access for you!

Hon kände inte igen mig sa hon och visade på något papper att jag inte hade varit på plats året dessförinnan.
Återigen blev det att knacka igång och fäkta med armarna och berätta att man varit på plats 2010,  2011,  2012,  2013 och 2014.

- För helllvv….(damen kunde inte svenska)

- Talk to my boss!

Var på väg att åka tillbaka till hotellet. Sitta på pressrummet och äta ost och kex när det är på stallbacken man måste vara för att bevaka det här evenemanget…
Tänk om Solvalla skulle vänta med ett medgivande till fredag kväll i elitloppshelgen och sedan sitta och freestyla och chansa tävlingsdagens morgon?
Beklagade mig för ut Anders Lindqvist om det här.
- Det är så mycket som är bra i Frankrike och samtidigt så mycket som är korkat och dåligt som inte fungerar, säger han.

linkankollarplatta

Linkan på kontoret mellan datorn, paddan och tv:n. En av de största tavlorna på kontoret syns bakom honom. En på Ewing Turf.
Foto: Mikael Wikner

 

Det blev ett stopp hos Anders Lindqvist på Grosbois så klart. Det var håll igång i borgen som vanligt och världens snällaste Umeåbo i exilen fixade och donade så att alla skulle känna sig välkomna.
Det här året blev Anders förkyld före storhelgen och inte efter. Men gästerna hade kommit och gått som vanligt.
- Vilka som var här? Ja, alltifrån Stig H:s fru Karin och John Campbell – till folk som jag fick leda ut när de somnade i soffan, sa Lindqvist när jag pratade med honom efter helgen.

Lindqvist har en kaffemaskin på kontoret. Kaffet i maskinen tog dock slut innan det var färdigt men man lyckades fylla på med det livgivande svarta igen.
-  Jag bjöd på varmt vin, vanligt vin, det fanns kaffe med kanske något starkt i här.

I helgen vann Peter G Norman V75 med fyraårige valacken Castleman. En häst efter en av Lindqvists gamla trotjänare The Bad Boy.
The Bad Boy startade som så många av Lindqvists hästar ofta. Med den här hästen jobbade han med många kuskar. Enligt Lindqvist kördes The Bad Boy av totalt cirka 40 kuskar.

– Han slutade ta i när jag och andra kuskar han var van vid körde. The Bad Boy behövde känna att det var roligt för att prestera och det gjorde han bara med kuskar som var motiverade, berättar Anders Lindqvist.

Jörgen Westholm, Jan Halberg och Sören Lennartson är exempel på ”motiverade” på väg upp som fick chansen bakom hästen i guldloppen. Inför EJ:s Guldsko 1998 på Hagmyren var pr-mannen och glädjespridaren Lindqvist extra innovativ.

Sören Lennartson skulle få köra. Kravet för det var att Sörens pappa Gustav ”Express” Lennartson skulle värma hästen. Så skedde också vilket så klart blev en minnesvärd dag för Gustav, då pensionerad sedan länge. I loppet slutade Sören Lennartson och The Bad Boy tvåa bakom Lookout Victory och Stig H Johansson.


Bli först att kommentera