Köandet och rusandet till E-läktaren på Solvalla

Av , , Bli först att kommentera 1

elotloppsinrusningen
                          Morgonrusning till E-läktaren elitloppssöndagen 2002.

Elitloppshelg igen. Jag såg mitt första elitlopp på plats  1983 då Ianthin vann och har bara bommat en tre-fyra årgångar sedan dess.  Lumpen 1985 bland annat. 2008 blev jag pappa och vågade inte åka ner utan satt hemma och jobbade för travnet.se och tog emot de andras texter och publicerade. Vilket var tur. Internet var inte så starkt på den tiden.

Jag brukar skryta om att jag och mina kompisar och högst 50 personer till  hör till klicken som var med om att starta hysterin med köandet nattetid utanför grindarna. Natten mot Copiads duell mot Pine Chip 1994 tog allt fart på allvar. Det hade köats nattetid innan det också men just det året blev det extremt.

Bilden ovan är från morgonrusning till E-läktaren elitloppssöndagen 2002.
Ser ni den svårt plågade M Wikner med ett gulblått täcke under armen i mitten? Snett nedanför t h Steve Dellbro.
Några av landets sportchefer syns på bilden. Bland andra Mathias Gustafsson i Gävle. Mannen med E:et på bröstet är René Jensen som ju blivit sportchef i Danmark nu. Någonstans finns också Anders Malmrot som gör sitt första år som elitloppsgeneral på Solvalla.

Lade ut bilden på min facebook för några år sedan och det här var några av kommentarerna:

Anders Malmrot:  ”Länge sedan man hade orange jacka men ser ut att vara ett steg före Stefan Berggren och det känns i alla fall skönt! Vilka tider och pulsen steg genast inför maj månad!”
Magnus Burman: ”Långt framme till höger med Palmer Zonett-tröjan. Intervjuad några timmar senare efter hans vinst;) Lars Wikström lite längre bakom mig.”
Marcus Lindgren: ”Kände knappt igen mig själv! En annan tid, ett annat liv…”
Mathias Gustafsson  ”-94 var jag först (dock efter tjuvstartade från huvudentrén men fick ny chans) och Gry Forsell intervjuade från läktaren, vann en ratt men trodde på en bil.”
Mattias Stenby:  ”Jag är femma från höger från klockan räknat med två filtar under armarna och blå munkjacka. Pinsamt långt efter, men i alla fall före Stefan Berggren som syns långt bak till höger (vänster om han i blå/röd-jacka). Och, ja Mathias – det ser ut som du i gula tröjan.
Ann-Marie Nordin:  ”Är det inte Sten Gradling som cyklar in?”

wiknerpecka
Ur mitt fotoalbum från Elitloppet 1988, jag är Tarzan, Pecka ser koncentrerad ut. 
macklobellsegerdef

Ur mitt fotoalbum från Elitloppet 1988, Mack Lobell i segerdefilering. Vi satt på caféet i början av upploppet den gången.

För några år sedan servade jag en av landets största elitloppsromantiker med fin fakta. Jag hann inte använda den själv den gången så Henrik Ingvarsson fick skriva om balsampoppeln.
Doftminnet är människans starkaste och jag hade luskat fram att det varit trädet balsampoppel som bidragit till elitloppsstämningen under alla år.
Alla tidiga morgnar och nätter vi tog oss till Solvalla för att köa från stallbackssidan. Något i luften. En doft. Just den doften kom över mig under min och lillans väg till dagis en gång. Alltid på samma ställe vid några träd.
En morgon fick jag chansen att fråga några trädbeskärare vad det var för ett slags träd.
Balsampoppeln. Solvallas stallbackssida har många av den sortens träd. En underbar majdoft. ”Namnet anspelar på de angenämt luktande nya knopparna”, som det står i en uppslagsbok.

Elitloppsromantik är också alla dessa morgnar då vi bara satt och pratade eller gick runt på E-läktaren och skakade hand med alla man bara träffade den gången på året. Tiden då det inte var så mycket kommers och lopp under förmiddagarna.
Rätt som det var sprakade det till i högtalarna.
- Hej, det här är ”Skräcken”. Snart åker jag ut och värmer.

mammasofune

 Vi bodde alltid i Upplands-Väsby och måltiderna på Mammas (hamburgerhaket som såg ut som en svamp) var många.
Här visat Fune på pr-hamburgaren Mammas Lyxsmask, en burgare för 350 kronor (1988) med svart kaviar.

sugarcane
bigspender

macklobell

Det har skrivits mycket vackert om den trogna publiken på Solvallas E-läktare som sitter där under Elitloppet.
Tack för berömmet säger bland andra jag och Tomas Johansson, i dag på ATG. Vi var nämligen några av pionjärerna som var med och byggde stämningen på den där läktaren.
Under några år i slutet av 1980-talet räckte det med att vara på plats vid åtta- eller niotiden på morgonen på Solvalla för att få några av de bästa platserna (som vi fick sitta och hålla på till våra mera morgontrötta polare kom lommande några timmar senare).
Vi var väl ett tjugotal som kom extra tidigt och hoppade över stängslet och gick och satte oss på läktaren innan entréerna öppnade. Plötsligt ett år var det förbjudet och vi som smitit in fick skamsna lomma ut efter det att ett par poliser ställt sig framför läktaren och hotat bära ut oss.

Därefter blev det att bilda kö vid fem-sextiden på morgonen vilket räckte för att bli några av de första in på Solvalla.
Sedan trappades allt upp. TV4 var där och filmade den ”fanatiska travpubliken” vilket ledde till att Elitloppsfolket någon gång i början av 1990-talet började en klick ur Elitloppspubliken sova över utanför Solvallas entréer. Vi var bland de första med det också, men nu turades vi om mitt gäng från Umeå och Johanssons från Upplands-Väsby.

Bli först att kommentera

Johanna i strålkastarljusen och jag ”svensk” i jeans

Av , , Bli först att kommentera 1

JOHANNA LINDQVIST MED EJS GULDSKO.JPG

2004 då Johanna Lindqvist hade vunnit E.J:s Guldsko (gulddivisionen) med pappa Anders Couch Doctor. Foto: TR Media

Hoppas att ni lyssnade på Umåkerpodden som kom ut för några dagar sedan (finns på umaker.se). Robert Karlsson intervjuar sportens aktiva och turen hade kommit till Johanna Lindqvist.
En viljestark dam som under några år hörde till toppskiktet bland kvinnliga utövare i Frankrike som kusk och jockey.
Johanna är född och uppvuxen i Umeå. Nu är hon tillbaka där allting började. Efter många år ute i världen – mest i Frankrike- har hon blivit mamma och pluggar till undersköterska.

Minns ett tillfälle för fem-sex år sedan då jag var nere i Frankrike för att rapportera hem om ett lopp för Kanal 75.  Anders Lindqvist var snäll och hämtade mig på flygplatsen. Jag var klädd i grova jeans och grova skor för att kunna arbeta ute på bland annat Grosbois. Collegetröja. Inte så mycket annat i packingen.

Lindqvist avslöjade en överraskning:
- Nu i kväll ska du och jag på travgalan här i Paris.
- Vadå, något stort?
- Ja, det är den nationella galan. Jag fixar några snyggare skor till dig. Det är ingen som märker hur du är klädd. Det blir kul.

Johanna Lindqvist hade stjärnstatus och fotograferades i långklänning med alla andra heta på något podie innan galan drog igång. Pappa Anders var inte lika känd i Frankrike längre och tog vägen ut till borden i den grå massan tillsammans med undertecknad.
Fyra timmars surrande på franska vidtog sedan uppe på scenen där priser till det årets mest framgångsrika delades ut. Jag förstod precis ingenting.
I en paus träffade jag Sofia Aronsson i vestibulen. Hon var klädd för fest med balklänning med öppen rygg. Tjusig värre.
- Ja, det syns att du är svensk, sa Sofia, och såg lite undrande ut.

Fransmän är smärtare och klär sig generellt bättre än svenska män. Men den här gången var det inte mitt fel, utan Anders’. Han är alltid full av infall och upptåg.
Den galan glömmer jag aldrig.

anderslindqvist hos johanssons

2014 då vi svängde förbi Magnus Johansson på Teg. Magnus med sina barn Camilla och Simon. På bilden också amatören Owe Oscarsson från Sävar.
Foto: Mikael Wikner

För några somrar sedan bilade jag och Anders Lindqvist tur och retur Boden. Det var i juni och vi utgick ifrån Umeå inför en helg med midnattstravet med V75 och Norrbottens Stora pris.
Jag skrev några rader om roadtrippen som kanske kan klämmas in i memoarerna monsieur Lindqvist pratar om att han vill ge ut. En späckad helg med ”travtränaren med det stora hjärtat”, skrev jag.

Rubrik: En roadtrip med Lindqvist (från juni 2014)

Jag var ute på en roadtrip i landets två nordligaste län i förra veckan. Umeå-Boden, tur och retur. Min medresenär i bilen var Anders Lindqvist.
Han ville in överallt. Men det fick han inte. Vi skulle komma fram någon gång också.
- Här inne tror jag det ligger en kyrka som blivit mycket omskriven. Vi skulle inte kunna svänga in och kolla i några minuter?

Lindqvist är intresserad av allt, inte bara av trav. Mycket allmänbildad och nyfiken som en skolpojke. Ja, den förre Umeåtränaren ä-r lite som en skolpojke till sättet också. Munter och ibland lite förvirrad. Totalt prestigelös (vilket fler borde lära av).
Ibland ”försvinner” han under ett samtal och det är förstås all ny teknik som ställer till det. Någonstans där ute pågår det ju alltid något spännande som man inte kan få reda på om man inte ger sig ut på internet.
Han har sin padda och sin mobiltelefon, sin dator, kontot på twitter och ett par mailadresser. En påse tidningar och böcker.

Jag körde bilen. På så sätt kunde Anders vara med om allt som hände i världen under torsdagseftermiddagen då vi stävade mot Norrbotten.

Dåtid:
- Va, Tage Erlander skulle ha haft födelsedag i dag!
Nutid (i vindrutorna på bilen):
- Här inne bor de där storhästägarna som jag pratade om. Jag förstår att vi inte hinner in. Men har jag berättat om…

Hustrun Iona var hemma i Frankrike och paret talades vid några gånger i timmen. Det var företaget som skulle skötas.
Lindqvist svarade alltid med ett:
- Dear wife!

Och så var där hundratals ämnen. Samtidigt. Anmälningar till lopp, folk som ville komma och hälsa på, papper som skulle signeras och ston som skulle åka till stuteriet.
- Now it is good time for her to get pregnant.

Anders Lindqvist skulle vara konferencier under midnattstravet i Boden och passade på att träffa lite folk och se sig om samtidigt. Han såg till att det hände saker hela tiden.
Besöken i sin gamla hemstad har blivit få på senare år. Vid hämtningen på flygplatsen i Umeå blev därför en del av hälsningsfrasen en undran om han inte kunde få åka förbi Ringvägen i stadsdelen Teg.
- Jag måste få hälsa på Berths pojken (Berth Johanssons son Magnus med familj).
Det blev ett kort möte i solen på Teg. Tiden var knapp.

…fortsättning: En roadtrip med Lindqvist nedan


anderslindqvistsverker
Anders Lindqvist på Skellefteåtravets stallbacke i samspråk med Sverker Karlsson.
Foto: Mikael Wikner

Samma på tillbakavägen. Vi körde in på Skelleftetravet vid lunchtid på söndagen. Han ville in på banan av nostalgiska skäl ”i tio minuter, lovar”. På Skellefteås stallbacke hade han inte varit på ”20 eller 30 år”. Vi träffade kallblodsamatören Sverker Karlsson och Anders kom fram till att de inte hade setts på ”säkert 100 år”.
Anders känner många människor i Boden och många känner ju honom utan att han alltid har koll på kopplingen. Alla verkar få tid av den lilla tid han har. Egentligen borde det ha funnits mera tid menar han – tid till att träffa alla han känner eller är bekant med…lite längre.
- Fast egentligen är det bra med korta möten också. Då hinnerman med fler!

Tempot är vad man säger ”högt uppskruvat”. Bodentravets David Zimmer delar på konferenciersrollen i vinnarcirkeln med Anders och det blír mycket bra.
En kommentar av Zimmer (i högtalarna) var slående.
- Va, Anders – står du och twittrar?!

Det visar sig att Anders var tvungen att kolla upp en grej på travsport.se om en klassisk vinnare han behövde veta mera om.
Men det kunde ha varit så att Lindqvist twittrat också då detta var mellan två lopp då det inte hände så mycket.
Teknik har han gillat länge.
Det har gått en berättelse om att Lindqvist en gång halade fram en telefon ur innerfickan och svarade under ett lopp. Men den är inte sann.
- Det var inte under tävling utan i ett provlopp!

Det blev två segrar till travtränaren Anders Lindvist under lördagen hemma i Frankrike. En av hans hästar vann på Vincennes och en annan på någon av landsortsbanorna.
På hemvägen från Boden hann vi svänga in hos Anders första hustru Sara med familj i Bygdeå samt hos hans syster i Umeå där han skulle sova till nästa dag för att vara med om en av sina söners födelsedag.
En späckad helg med travtränaren med det stora hjärtat.

(slut kåseriet från 2014)

Läs mer

Bli först att kommentera