”Number One Dad” skrev Camilla Johansson om sin pappa Magnus. Här är Camilla inte stor och har somnat under en tur med en av stallets hästar. Foto: Privat
– Ungdomen! sa Magnus Johansson och tittade på mig.
Han himlade med ögonen och fyrade av det där Magnus-leendet.
Det var för några år sedan det här på gården på Ringvägen på Teg. Jag var där för ett reportage inför en V75-dag på Umåker, då familjen skulle dela ut pris i femåringsloppet Berth Johanssons Memorial.
”Ungdomen”. Det var dotter Camilla han menade. Hon var den som fick saker att hända och tog kommandot när hon för några år sedan blev sugen på egna travhästar och tyckte att Magnus skulle börja träna för tävling igen.
Magnus var försiktig som vanligt men med Camilla har det aldrig ”suttit fast” som man säger Hon fick som hon ville. Pappa Magnus kvitterade vid 50 års ålder ut amatörlicens. En stor och fin nyhet inte bara i Västerbotten utan i hela trav-Sverige.
Berths-pojken hade följt i pappans fotspår och börjat träna hästar med tävlinglicens efter många år. Han som länge tyckte att det räckte med att låna andras hästar ibland när det värsta suget kom över honom.
Sedan pappa Berths död 2009 hade ruljangsen på gården sett ut ungefär som vanligt. Amatörer med travhästar hyrde in sig i det tolv boxar stora stallet. Liv och rörelse.
Undantaget den gången var att Magnus Johansson själv nu var en av de licensierade.
– Jag har väl alltid hjälpt till lite med hästarna som står här. Mockat och kört lite. Men aldrig haft egen tränarlicens. Pappa ville nog innerst inne att jag skulle fortsätta, men blev maskiner och annat för mig i stället. Tävling var kul men jag hade inte det som största drivkraften. Jag gillade mest att ta hand om hästarna och få dem att tycka att livet var roligt, sa Magnus i artikeln jag skrev om honom 2014.
Magnus Johansson hade gått en kamp mot cancern och berättade att han hade varit trött efter behandlingarna. Alla turer med rockarden längs körvägarna på Teg med egna hästen Split the Bill under vinter hade varit rena medicinen.
– Jag var riktigt trött där ett tag. Tänk om folk skulle förstå hur harmonisk man blir av att sitta bakom en sån här. Alldeles tyst, bara du och hästen. Det är terapi det! sa Magnus.
>>>>>>>>Magnus är borta
Magnus och Camilla utanför stallet på Teg 2014.
Foto: Mikael Wikner, TR Bild
Magnus Johansson förlorade kampen. I höstas gick han bort, 55 år gammal.
Det har tagit emot att ens tänka på att skriva något om Magnus. Det har inte känts rätt att riva upp saker som kanske lagt sig tillfälligt i familjens sorg.
Med Camillas och övriga familjens tillåtelse skriver jag nu en travblogg om Magnus, Tegskillen som var så omtyckt för sitt positiva och snälla sätt.
På farsdag. Number one-dad.
Kristian ”Mugge” Rågfeldt, tidigare marknadsansvarig på Umåker, skrev en fin sak efter Magnus bortgång. Mugge skrev: ”Tror att alla som lärde känna Magnus kan blunda och höra hans fnittriga skratt. En sann kompis som hade en sällsynt gåva, nämligen att berömma folk runt omkring honom med glada tillrop.Jag kommer att sakna dig Magnus, så jag hoppas och tror att du får det bra vid nästa hållplats”.
Ja, snäll är nog det första ordet som dyker upp när jag tänker på Magnus Johansson.
Och hur det var den där gången för några år sedan då jag besökte gården på Teg. Det hade varit tomt i de egna boxarna ett tag och Camilla ville fylla på med någon travare igen efter en uppväxt med mestadels ridhästar för egen del.
– Vi har inga egna hästar just nu, jag och pappa. Men jag håller på att övertala honom om att vi ska skaffa nya. Det går lite trögt men jag vet att han vill, innerst inne, sa Camilla och skrattade.
Ur artikeln:
”Under några säsonger har han hållit igång lite smått med ett par egna hästar efter sin lilla comeback. Av barnen har det hela tiden varit Camilla som varit den mest intresserade.
Och faktiskt drivande.
Magnus Johansson teaterviskar när han svarar på frågan om framtida satsningar.
– Nog vill jag lite grand. Camilla vill betydligt mer om man säger så. Vi får se då. Jag har hela tiden sagt är att det ska vara lugn och ro och harmoni när man tränar häst och efter att ha jobbat mycket under en period ska det förhoppningsvis bli lugnare framöver, säger Magnus Johansson, vars firma har haft hand om skötseln av anläggningen på travbanan under några år.”
Ungdomen! sa Magnus, ungdomen skulle då alltid ha så bråttom.
Det blev fler hästar i stallet och även några segrar. Camilla var den drivande och pappa Magnus medgav att det var rätt bra ändå det där med den ungdomliga otåligheten.
Häst kunde han sannerligen men aldrig att jag kunde få honom att ta åt sig av äran av alla framgångar han hade tillsammans med Berth.
Sådan var han, Magnus. Hästskötaren nummer ett (sett till framgångarna) i Västerbotten genom tiderna var mer intresserad av att lyssna på andra än att prata om sig själv.
>>>>>Lyssna på bloggen med Magnus.
Segertavlor i fikarummet på Teg. Magnus Johansson skötte många stjärnor
Foto: Mikael Wikner, TR Bild
Umåkerpodden med Magnus Johansson
Lyssna på travchefen Robert Karlssons intervju med Magnus Johansson som spelades in februari 2018. Karlsson har spelat in många bra ”Umåkerpodden”. Detta är i mitt tycke den bästa.
Om…alla topphästar det Johanssonska stallet hade: Big Spender, Song Key, Prince R.S., Noble Key, Gissle, Golden Iran med flera med flera.
Om…att pappa Berth kunde vara auktoritär.
– Pappa var väldigt intresserad av hästar. Det var en kanonpappa på alla sätt och vis men kanske att han var lite väl fokuserad på sina intresseområden och kanske inte alltid tänkte på resten av familjen. Men det var en annan tid och kanske lite mer frågan om överlevnad än vad det är i dag, säger Magnus i intervjun.
Om…Magnus tips att se på ögonen hos hästen.
– Det är egentligen inte bara hästar utan egentligen vilka djur som helst som du har kontakt med… att du kan se otroligt mycket på ögonen. Ett djur kan inte prata och på ögonen ser du hur de mår rent mentalt. Ögonen är det viktigaste jag ser på en häst, säger Magnus i Umåkerpodden.
>>>>>Hans G Lindskog minns Dunderderbyt
Big Spender på bakbenen i juli 1987. Magnus har berättat att Big Spender var mycket tacksam att posera med på bild. Foto: TR Bild/P&R
Magnus Johansson och pappan Berth tog sin största seger på landets sydligaste bana, Jägersro. 1985 besegrade Big Spender Stig H Johanssons Mack the Knife i en mycket omtalad duell i Svenskt Travderby.
Bloggen ringer Hans G Lindskog som var färsk som sportchef på Jägersro om ett alldeles speciellt minne av ”norrlänningarna” Berth och Magnus.
– Jag började som sportchef på Jägersro 1983 och det var inget bra derby det året ska vi vara ärliga att säga. Sedan gjorde jag om derbyt till nåt som hette ”Pripps Dubbel”. Alltså om samma häst vann kriteriet och derbyt skulle det ge dubbla förstapriset. 1984 vinner ju då Big Star. Det var återigen ett inte så roligt derby och vi på Jägersro började känna oss lite molokna, berättar Hans G Lindskog.
Haussen runt 1985 års derby lovade mer. Där fanns en Tangens och en Mack The Knife och dessutom en Big Spender. Svenskt Travderby var en angelägenhet i hela Sverige.
– Vi fick plötsligt till det med bra hästar och för första gången en norrländsk häst som hade chans. Det var så oerhört spännande. Det var ett jävla sus kring derbyt. Vi marknadsförde det som Dunderderbyt och det blev ju verkligen dunder också!
Hans G Lindskog berättar att han valde bort publikplats stora delar av den här dagen för att i stället promenera runt på stallbacken och prata med de aktiva.
Stämningen inför ett storlopp…nervöst, koncentrerat.
– Jag vandrande runt och såg till så att folk hade det bra i stallen. En stund innan derbyt gick jag in stallet som Leif Lövgren disponerade. Stallet på höger sida när man kom in på stallbacken. Big Spender hade jag gett fyra boxar längst ner i Lövgrens stall. Där var det lugn och ro.
– Vi hade en säkerhetsvakt utanför så att det inte skulle bli något strul. Inne där… knäpp tyst. Kanske hade Big Spender fått gå ut? Jag gick sakta ner till de fyra boxarna vi hade reserverat och där satt de. Inne hos Big Spender satt Berth och Magnus och koncentrerade sig och var sällskap till sin häst. De satt på ströet i boxen alltså. Jag sa inte mycket utan bara morsade på dem. Visste att de ville vara ifred. Det var så lustigt och fint på något sätt. Magi, en fin stämningsbild som är kvar hos mig. Jag glömmer inte det. Sedan tog de väl ut Big Spender, selade på honom och vann loppet. Upploppet där Berth sitter blick still, absolut som en tennsoldat och Big Spender vinner med huvud och hals.
– Jag var färsk som sportchef i travet och hade kommit från arbetsgivarföreningen och kände inte så många i sporten. Travfolk norrifrån hade jag väldigt liten koll på. Det är mitt ögonblick i livet som jag kommer ihåg med mitt umgänge med Berth och Magnus. Den där tystnaden före loppet, den var fin, slutar Hans G Lindskog.
Senaste kommentarerna