Big Spender etta på VK:s lista

Av , , 2 kommentarer 3

Big Spender målHamra/Gunnar LindgrenTroll Kevin, Kevin BŠckstršm vinnarcirkelAl Joe-Johansson Berh
(Bild 1.). Big Spender och Berth Johansson vinner Dunderderbyt knappt före Mack The Knife och Stig H Johansson.

Foto: Kanal 75

(Bild 2.) Hamra och Gunnar Lindgren.
Foto: Västerbottens-Kuriren

(Bild 3) Troll Kevin efter segern i Svenskt Kallblodsderby. Delägaren Kevin Bäckström är inte gammal vid segern. Jan Norberg och Kevins mamma Anna Näslund
Foto: Kanal 75

(Bild 4). Al Joe och Berth Johansson
Foto: Kanal 75

Det här med topplistor. Ett kul grepp redaktionerna brukar ta till, om inte annat för att dra igång debatter.
När Västerbottens-Kuriren räknade ner till tidernas bästa forwards i Björklöven var jag aldrig orolig. Klart att liraren Tore Ökvist skulle toppa lista.
Och så väljer redaktören Gunnar Johnsson Patrik Sundström. Jag tyckte det var fel, fel, fel.
Okej, tio år i NHL. Sundström kanske är den störste ändå. Men Tore är Tore.

Sommaren 2015 ägnade VK någon vecka åt de tio bästa hästarna som tränats i Västerbotten. VK är störst i Umeå. Skulle samma lista ha satts ihop av Torbjörn Enmark och gänget på Norran i Skellefteå hade den säkerligen sett annorlunda ut.

Hur tycker du att VK lyckades? Listan presenteras nedan.
Den fyrbente länstoppen genom tiderna kan det i alla fall inte bli någon debatt om. Berth Johanssons Big Spender är i en klass för sig med sin seger i derbyt och de dubbla triumferna i Hugo Åbergs Memorial, 1986-1987.

Västerbottens-Kuriren tog hjälp av bland andra Umåkers sportchef Peter Fahlén (numera även tillförordnad travbanechef på deltid på Solänget) med listan.
Många kockar var inblandade och arbetet var svårt.

Hur tycker du att VK lyckades med att sätta ihop 10 i topp-listan så här med några års perspektiv på det hela?

– Det var definitivt inte lätt att ranka hästarna. Att Big Spender var etta var det ingen tvekan om från min sida, Derbyt och två Hugo Åbergs-titlar är starka papper. Sedan är det svårt att jämföra varmblod och kallblod. Exempelvis tycker jag själv att Troll Kevin med både kriterie- och derbyseger kanske skulle varit högre upp på listan, säger Peter Fahlén.

Umåkers sportchef jobbade åt Jan-Erik Erikson i 15 år och körde många lopp. Peter Fahlén berättar att han körde drygt 700 lopp och tog över 70 segrar.

- Jag var även privattränare åt Gunnar Lindgren i ett drygt år också. Kanske kommer det fler segrar för mig – jag är riktigt sugen på att hoppa upp i jollen igen!

Pale Amber är ”bubblare” på VK:s lista men hade varit värd en plats bland de tio menar Fahlén som hade honom i stallet.

- Man minns ju bataljerna mellan Pale Amber och Suitcase i gulddivisionerna här uppe i norr. Skulle inte dom ha varit med på listan? Men det är ju riktigt starka namn på 10 i topp också, vill egentligen inte peta ned någon av dem. Vilka fantastiska hästar vi haft i Västerbotten genom åren! Jag minns många av dem extra bra eftersom jag själv suttit och tävlat bredvid många av hästarna, slutar Peter Fahlén

10 i topp-listan över de bästa hästarna som tränats i Västerbotten (VK, augusti 2015)
1) Big Spender: vann derbyt 1985, Hugo Åbergs med flera storlopp. Femma i Elitloppet 1988 då Mack Lobell vann (tränare Berth Johansson).
2) Speedy Min: tvåa Elitloppet 1981, totalt 29 segrar (tränare Gunnar Lindgren).
3) Vincennes: vann 2011 Svenskt Travoaks och Breeders’ Crown (tränare Sören Lennartson).
4) Song Key: vann 74 lopp på 156 starter, var elitloppsfinalist (tränare Berth Johansson).
5) Limit: segermaskin på 1960-talet, 112 segrar på 179 starter (tränare Bert Adolfsson).
6) Al Joe: elitloppsfinalist, vann 51 lopp (tränare Berth Johansson).
7) Sabin: kallblod som vann 182 lopp (tränare Stig Lindmark).
8) Hamra: kallblodigt sto med totalt 113 segrar (tränare Gunnar Lindgren).
9) Troll Kevin: vann Kallblodskriteriet 2002 och Derbyt 2003 (tränare Jan Norberg).
10) Eld Kevin: vann Kallblodskriteriet 2007 och var tvåa i Derbyt 2008 (tränare Jan Norberg).

Bubblare: Oki Rouge, Prince R.S, Youpie, Tirich Mir, El Sueco, Viroid, Pale Amber, Suitcase, Oki Way, Gissle, Sandy Brodda, Dun Bunter, Sabestus, Mitaz, Polketta

2 kommentarer

När Lindmark ”smygbar” Sabin

Av , , Bli först att kommentera 3

stigosabon_svsabinosvinn
Bild 1.

Stig Lindmark med bjässen Sabin efter en seger på Solvalla 1974.
Foto: Kanal 75
Bild 2
Sabin blir smygburen av Lindmark och vinner på Solvalla elitloppsdagen 1973. Invändigt Svinn och Sören Nordin.

 

Det är V75 i Skellefteå på lördag  – vi hinner med en till om Stig Lindmark.
2003 satte jag igång en bandspelare när jag pratade med Stig. Med facit på hand…det borde jag ha gjort fler gånger.

Innehållet i den här blogg är ett kåseri jag skrev för travnet.se i december 2003. Texten är den enda berättelse om sig själv Stig lade ut på sin hemsida då den var aktiv.
Det grämer mig att både Stig Lindmark och Berth Johansson gav mig ett muntligt löfte om att jag skulle få tillåtelse att skriva deras bok.
Jag funderade på en samlingsbok ”Norrlands guld” (arbetsnamnet).
Finansiärer söktes som höll på och gruvade sig i åratal för att komma till skott. Sedan blev det för sent.

Här kommer i alla fall kåseriet, första gången publicerat 2003 (då Stig aviserade att han skulle lägga av).

Kung Lindmark

Saluter, applåder, bugningar och strama honnörer.
Det är han verkligen värd för sin insats som yrkesman, Stig Lindmark från Skellefteå.
3.190 segrar och 64 championat (sextiofyra!), ja det där kan ni.
Vilken tränare. Och vilken människa.

Stig känner mig bara ytterst flyktigt. Jag är en av alla dessa journalister som ringer då och då och vill höra sig för om Chanserna.
Aldrig en avmätt eller syrlig ton efter ett helt liv med tjatet i telefoner och på stallbackar.
- Vad tror du om den, Stig?
Han måste ha hört den frågan en miljard gånger under åren. Ändå orkar han, eller snarare vill, berätta. Om sina chanser, om sina hästar, om kommande lopp – och lopp som utspelade sig långt innan många av oss var födda eller ens påtänkta.

Farbröderna berättade
Lite nyfiket närmade man sig Stig Lindmark, Berth Johansson med flera norrlandsprofiler då man började gå på trav som 14-åring.
Hängde med på stallbacken tillsammans med travsekreterarens son Håkan Boström för att kolla till hästarna och höra farbröderna berätta.
Det var ofta de tog sig tid och skojade.
Berth gick i pension för något år sedan. Snart är även Stig där (kommentar: det här var som sagt 2003). Två travlegender och stora historieberättare.
Men faktiskt hur olika som helst på banan. Berth var spårsnål och smög med sina hästar, Stig var/är mera en anfallare och hade också tränat sina hästar för att tåla lite spår på vägen. Stig har nästan alltid gått på knock.

Stig kom igen
I mitten av 1990-talet fick Stig något åt hjärtat och segnade ner från sulkyn i (klar) ledning på upploppet en vinterkväll på Solänget med hästen Bråna Express.
Beskedet att Stig var på gång igen efter operation kom på omvägar några månader senare.
Stig hade sagt:
- Nu måste jag börja köra igen, loppen har börjat bli så uppullade på slutet.
Ständigt den där glimten.

Lågan klar
Det är hustrun Birgitta som brukar svara när man ringer efter stalltid och ursäktar sig. Aldrig några problem.
- Stig står i duschen. Men vänta…här kommer han. Stig, det är tidningarna.
Den gången stod han i badhandduken i hallen och berättade om sina chanser. I säkert tio minuter. Ville fatta mig kort för att störa så lite som möjligt, men Stig hade fått upp ångan. Det var något om en häst som inte gått så bra på slutet.
- …men snart ska det nog börja lösa sig för den här också. Ge honom ett par tre lopp bara.
Vilken beundransvärd låga efter ett helt liv med hästarna och alla frågvisa människor.
När det handlat om någon häst Stig inte alls varit nöjd med (och läget känsligt) har han informerat om det också.
- Mellan dig och mig, det här är ingen vidare bra häst…
Mellan raderna. För att spara snacket. Då vet journalisten ungefär hur han/hon ska behandla hästen i rankingen. Snabbt och informativt.

Den ”oslagbare” Sabin

Snart går Stig i pension och det mesta har redan skrivits om Skelleftetravets store.
Vi låter därför Stig själv berätta en av sina många historier från förr.
Vi styr in honom på den gången kallblodet Sabin, 182 segrar på 343 starter mellan 1964 och 1975 kom till Solvalla nedtränad och helt ur form en elitloppshelg i början av 1970-talet…

Lindmark berättar:
Pappa Henrik (ägare och även tränare/kusk till Sabin i början) hade lovat att Sabin skulle ställa upp i ett storlopp trots att Sabin inte alls var i form. Han brukade inte starta på brodd överhuvud taget och hade ställts av i december. Det här var framåt vårkanten någon gång och Solvalla ringde 14 dagar innan loppet skulle gå. Det där var ju ett omöjligt projekt, Sabin skulle stå med 40 eller 60 meters tillägg. Sören Nordin hade fått in en häst som hette Svinn från Gottås från Östersund som stod start”.

Sören Nordin hade specialtrimmat sin häst Svinn och enligt Stig var det ett ”väldans skriveri i tidningarna” om något rekordjobb som Nordins häst hade svarat för någon vecka innan storloppet på Solvalla.

”Trött och slut”
Lovat var lovat. Sabin fick åka till Solvalla trots att Stig helst sett att han hade hållit sig hemma. Ägarfamiljen Lindmark från Skellefteå höll masken. Trots allt var det den väldelige och oslagbare Sabin som skulle starta.

Lindmark:
”Det otrevliga var att Sabin blev så helsickes het i loppet eftersom han inte hade startat på så länge. Han var inte alls mogen och jag kände mig väl egentligen slagen direkt då han på de första 500 metrarna hade tappat ytterligare 20 meter. 600 kvar låg vi sist – med Svinn och Sören i ledningen”.
Stig berättar att det, ”hur det än var”, började bita för Sabin i spåren genom sista kurvan. Jättefavoriten hade heller inga problem att springa fram utvändigt om andrahandsfavoriten.

Lindmark:
”Vi hann upp Svinn ungefär 200 kvar och fick direkt en längd på honom i andraspår. Men där var det stopp. Sabin hade dålig kondis och var trött och slut. Tvingades sitta och ”bära” min häst och överdrev det där så att det från sidan skulle se ut som om jag hade mycket att köra med och bara höll inne Sabin”.
Att Sabin nästan raglade av trötthet var det ingen som märkte, allra minst Sören Nordin som slutade köra på sin häst när Sabin hade ”kopplat grepp”. Respekten för Sabin var stor.

Lindmark igen:
”Sabin var ju så jäkla slut att det inte var klokt. Men jag lutade mig bakåt och smygbar liksom hästen – för hade jag släppt av honom så hade han galopperat. Några meter före mål var Sabin helt tom. Trots att Sören hade slutat köra på sin häst så kunde Svinn kontra på insidan och i mål blev det hårt. Målfoto”.

Krafter sparade…inte
Efter mållinjen blev Sören Nordin lite brydd, berättar Lindmark.
”Sören började väl ana något och körde därför upp mig innan jag skulle segerdefilera med Sabin och frågade:
- Lindmark, visst hade du kvar i Sabin?!
- Jo jo, svarade jag, HUR MYCKET SOM HELST.
- Jag TÄNKTE väl det! sa Sören – och så for han åt stallbacken till”.

Slut på bandet från intervju med Stig Lindmark

 

Bli först att kommentera

Norberg och Ove A i Tillbaka till framtiden

Av , , Bli först att kommentera 3

kioskhagaoveanora1
Sagolikt. Rena Tillbaka till framtiden-vibbarna.
Det här är en detalj av en bild som lagts ut på nätet. 1970-tal och något om en kiosk som stod på Haga i Umeå. Jag satt en kväll och scrollade på telefonen och ”Du vet att du är från Umeå”-sidan och fick riktigt sätta till mig i soffan när jag fick syn på den här mannen.

Jan Norberg – med Ove A Lindqvists kropp!

Seeer ni inte? Jag testade bilden på en kompis och han kom fram till samma slutsats som mig. Mannen på bilden är helt enkelt en blandning av de två Umåker-tränarna.
Jan Norbergs huvud har på något sätt hamnat på 196 centimeter Ove A Lindqvist.

I filmerna Tillbaka till framtiden åker Marty McFly (Michael J. Fox) sportbil, som är en tidsmaskin, fram och tillbaka i världshistorien och får hjälp av vännen, professorn och doktorn Emmett Brown.

I det här fallet kanske något gick snett. Ove och Janne kanske åkte tidsmaskin tillsammans tillbaka till den där kiosken på Haga i 1970-talets Umeå och så blev något vaj på överföringen genom tid och rum…grabbarna blev ett?

                                                               

Det här är min blogg med travnostalgi och nonsens. En härlig blandning.

                                                                          
Att Ove A Lindqvist med sina 196 centimeter är landets längste travtränare vet vi. Andra  kuskar/tränare över 190 centimeter i landet är Daniel Redén, Solvalla, 192 centimeter, Samuel Rehn, Rommetravet, 1.92, Christoffer Eriksson, Jägersro, 1.90, samt Ola Samuelsson, Jägersro, 1.90.

Kollade segrarna på Ove A och Norberg (per den 24 september 2017) och det var ganska lika. 2 593 segrar för Ove och 2 380 för den 16 år äldre Norberg.

Norbergs ålder är något som blivit vanligt att skriva om i spalterna sedan samarbetet med Robert Bergh intensifierades. 40-talet championat har han och alltså en bra bit över 2000 segrar.
Klassikerna lät vänta på sig i karriären. Tillsammans med Troll Kevin vann han kallblodens två största unghästlopp Kriteriet och Derbyt, 2002 och 2003. Sedan dröjde det några år till lillebrodern Eld Kevin vann Kriteriet (tvåa i Derbyt 2008 bakom Järvsöviking).

Det där med open stretch (som ju finns i Skellefteå och på Åby) gillar inte Jan Norberg något vidare.
När fenomenet var nytt i Sverige frågade jag honom varför han inte gillade open stretch. Han gav en kort och koncis förklaring:

- HE’ E’ JU FUSK!

Bli först att kommentera

Edlund gillar nätting och nostalgi

Av , , Bli först att kommentera 4

Lars Lindberg guldhjŠlmTHOMAS NILSSON JOHAN EDLUND MICKE NYBRINKBild 1.
Kolla i blänket på Lasse Lindbergs hjälm – Edlund anno 1998.

Bild 2.
Johan Edlund tillsammans med Micke Nybrink och Thomas Nilsson i en tv-studio 2005. Foto: Petri Johansson, Kanal 75

En retsticka har han alltid varit. Tjatig när han fått för sig något.
På plussidan finns att han gillar surströmming, nätting och nostalgi och stolt håller fast vid det trots många år i Ståkkhållmmm.
En del rundas ju av i kanterna i huvudstaden menar jag.

På frågan om favoriträtt i en intervju svarade Johan Edlund under något av sina första år på TV4 att det så klart var ”surströmming och nätting”.
Haha. Way to go. Finns det något annat liksom?
Hans mamma Gudrun har haft för vana att skicka ner lite av det rökta goda med posten under åren. Nätting finns ju inte att köpa i Stockholm, knappt ens någon mil söder om Umeå (ja ni som inte vet vad det är får googla).
Och nostalgi…sånt får man smyga med för att inte riskera att uppfattas som gammal bakåtsträvare. En läggning farlig att erkänna och en imageförlust i vissa kretsar.
Så heja Edlund. Det går att kombinera nutid med små tillbakablickar.

Kan inte säga att vi har umgåtts så mycket men jag känner i alla fall Johan Edlund tillräckligt väl för att kunna skriva en hel del avslöjande bloggar om denne Umeå-son.

Nu ska vi se här…

Nä, jäklas bara.

Som sagt gillar han travets historia och då särskilt allt som rör Norrland.
Mina alster under åren har exempelvis ofta kommenterats med att han velat läsa mer.
Som nu senast då jag skrev om Lars Lindberg här i bloggen. Omedelbar kommentar om att nog var det bra med Lindberg men att det nu var dags att skriva något om Berth Johansson igen.
Hela tiden nya önskningar.
Som om jag är någon maskin med obegränsad tid.

Berth Johansson. Umåkers store. En gemensam favorit vi har att minnas tillbaka på.
”Räven” (Johansson) körde sitt sista lopp annandag jul år 2000 på Umåker med hästen Zoot Zinette (diskad till det preliminära oddset 100 för 10). Edlund refererade loppet och jag var fotograf i vinnarcirkeln. Det blev också några ord med Berth Johansson i högtalarsystemet den dagen om karriären (en karriär som fortsatte med enbart träning av hästar).

Det blir mer om Berth Johansson framöver – jag lovar.
(Letar som bäst bilderna från avskedsloppet annandag jul 2000).

En kul grej är att Edlund var med på bild i den förra bloggen. I guldhjälmen Lars Lindberg har på sig efter segern i V75-mästaren 1998 kan man ana en ung Edlund stå och intervjua vinnaren. Det borde ha varit för TV4 och Vinnare V75.

Edlund var referent och intervjuare på Umåker men plockades till rikssändningarna och blev snabbt etablerad sportkommentator. Förutom travet – däribland många elitlopp – har det ju blivit bland annat fotboll, ishockey och på senare år friidrott.
Referera trav har Edlund lagt av med (eller handlar det om en paus?).
Sitt allra första travlopp – riktiga utöver provlopp – refererade han för 25 år sedan. I maj 1992 debuterade han som loppreferent hemma på Umåker.
Hästägare har han valt att inte vara på grund av sitt yrke. Men två kusar har det blivit i alla fall, hästar som bara hann göra ett fåtal starter innan de skadades.

- Jag delägde Gylldino hos Krister Söderholm och Buggalo Gagn hos Jan-Erik Erikson och reffade in båda hästarna som vinnare. En grym känsla, säger Edlund.

Buggalo Gagn segrade i april 1995 på Umåker. Kallblodet Gylldino vann sitt enda lopp i augusti 1996 på samma bana.

För några år sedan trodde jag att Edlund blivit hästägare på nytt. Han skrev då mycket om någon ”PT Boris” på sin facebook. Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var någon häst utan en personlig tränare på något gym i Stockholm vid namn Boris…

Bli först att kommentera

Världsrekord på Solänget!

Av , , 1 kommentar 4

Beanie M.M. världsrekordBeanie M.M.(Bild 1) 1.10,7. Nytt världsrekord. Magdalena Waage visar fram en klocka och poserar med sin Morten och Beanie M.M..
Foto: Micke Gustafsson, Kanal 75

(Bild 2.) Beanie M.M. vinner Silverörnen på Solänget för Torbjörn Jansson, tvåa Debbie Brodda och Erik Adielsson, trea favoritspelade Triton Sund och Örjan Kihlström.
Foto: Micke Gustafsson, Kanal 75

 

Solänget arrangerar V75 i morgon lördag.
Även i september 2009 var det V75 i Örnsköldsvik och jag satt uppe i pressrummet och bevakade tävlingarna för Kanal 75.
Efter Silverörnen var det bara att he´sig ut.
Jag och fotografen Micke Gustafsson (Foto-Mike) sprang över innerplan och jagade vinnaren Beanie M.M. och Torbjörn Jansson till stallbacken. VÄRLDSREKORD!

Intervjun med amatören Morten Waage från Solvalla tog ett tag.
För inte kunde det väl vara världsrekord menade tränaren. Alltså ”världsrekord, världsrekord”?

Lennart Sundwall, som intervjuade i Solängets vinnarcirkel, hade aldrig fått informationen om vad som hänt. Ingenting blev sagt i vinnarcirkeln. Det var tv-gänget som kom fram med det där svårbegripliga om världsrekord.

”1.10,7 är en förbättring av hästarna Triton Sund, Jag de Bellouet och Lisa Americas gemensamma världsrekord över medeldistans på tusenmetersbana med hela fyra tiondelar”,
skrev jag i texten.

Morten Waage var lika nöjd över att Beanie M.M. skaffat sig poäng och kunde komma med lättare i loppen han hade framför sig. Så var det på den tiden. Efter Solänget visade hästen att segern i Örnsköldsvik inte hade varit något
tillfälligt sprattlande
. Hästen gick i tävlingspension 2013 med 10,3 miljoner på kontot.

Torbjörn Jansson
hade inte tänkt köra så fort i ledningen den där septemberdagen. Det var mera Beanie M.M. som sprang och slog i vagnen lite och sög i av egen kraft. Stilen var småryckig och energisk, en stil som blev hästens signum.
Största segrarna i karriären blev Nationernas Pris och
Årjängs Stora Sprinterlopp.

Morten Waage fru Magdalena
var på plats och jag och Foto-Mike fick bilden med klockan med båda ägarna (två M i förnamnen bildar parets kennelnamn).
– Världsrekord. Kan det verkligen vara möjligt?! sa Morten Waage.

Referenten Robert Karlsson gav publiken kilometertiderna under loppet – men hade de stämt?
Det fanns många som tvivlade och loppet klockades om många gånger med hjälp av bandinspelningarna, och alla kom fram till att tiden var korrekt.
Nå, banan på Solänget då? Kanske var den inte 1000 meter, kanske den var mycket kortare?
 


En diskussion om att det hade varit något
tjall med längden
kom upp.
Staffan Osterling
berättar om den kontrollmätning som genomfördes.

- Det blir ju alltid snack när sånt här händer och banan kontrollmättes direkt efteråt – och den visade sig faktiskt vara LÄNGRE än en kilometer! Banan var 1007 meter och justerades, säger Staffan Osterling.

I morgon då? Ja, med tanke på vädret kan jag lova att det inte blir något nytt världsrekord i Silverörnen (V75-3). Världsrekordet är nu nere på 1.09,9 över medeldistans på tusenmetersbana, satt av Readly Express i Jubileumspokalen i augusti på Solvalla.

B-O Månsson tippar i banans program och skriver så här om loppet:Anrika Silverörnen 50-årsjubilerar. Fjolårsvinnaren Shadow Woodland drog vinstlotten i spårdragningen och lär bli svårfångad om han får bestämma en bit. Utmanas främst av snygge Fossens Bonus i en upplaga som känns ovanligt öppen på förhand”.

Nu är jag ingen tippare men…för egen del har rejäle Michelangelo Ås (V75-7) blivit en favorit och jag måste fortsätta hålla fast vid den. Valacken var bra hos Robert Bergh och såg fortsatt ut som en tanks senast för nye tränaren Stefan Melander. Elitloppet nästa år?

1 kommentar

Lindberg snällheten personifierad

Av , , Bli först att kommentera 3

Lars Lindberg guldhjŠlmBilden: Lars Lindberg från 1998 då han hade vunnit V75-mästaren med Zoot Silvio.
Foto: Petri Johansson, Kanal 75

 

Enligt mina anteckningar var det just i dag 28 augusti som Lars Lindberg gick bort, 2011. Stig Lindmark som jag skrev om i den förra bloggen dog nästan exakt ett år senare, 27 augusti 2012.

Vilken man han var, Lindberg. Populär i alla läger.
Förutom det där att han var omvittnat skicklig med hästarna var han precis som många av de stora jag vuxit upp med tillmötesgående med pressen.
Jag fick tag i Lindberg en gång på den fasta telefonen i huset och hörde att något var fel. Han lät stressad men tog sig ändå tid att svara på mina frågor.
- Du låter stressad… jag kan ringa senare.
- Ja, kan du det! Du jag står med väskan i hallen här och ska just packa för Dannero. Ring om tio minuter så sitter jag i bilen, sa Lindberg.

Ett annat ljust minne jag har om den hjälpsamme tränaren från Sundsvall (Lindberg sa Sönnsvall) är historien Svante Båth berättade för mig i samband med att Lindberg hade tagit sin 3000:e seger.

Båth berättade följande sköna historia för mig när Lasse Lindberg nådde karriärens tretusende i maj 2003:

- Inför ett lopp diskuterade jag och Lasse hur vi skulle ha det med utrustningen på hästen Kipketer Zon på Dannero. Vi snackade fram och tillbaka, och valde mellan helstängt huvudlag och en fast huva – eller öppet huvudlag och rycktussar i öronen på hästen.
Båth fortsatte:
- Lasse stack ut och provade Kipketer Zon med rycktussar – och fick sig en flygtur nästan ovanför banbelysningen när han ryckte bomullen ur hästens öron! Hästen nöp i sken och Lasse blev liggande kvar. Jag var snabbt framme, rädd. Det första jag fick till svar när jag ropade och frågade hur det hade gått var:
”DU, VI SKITER I TUSSARNA TILL LOPPET!”

Bli först att kommentera

Lindmarkar´n tog dem oftast på knock

Av , , 1 kommentar 3

amosdotelovinstigl

Bild 1.
Maffige Amos Dote knep 28 segrar för Stig Lindmark.
Foto: Kanal 75

Bild 2.
Stig Lindmark efter en seger med Lovin på Umåker i maj 1994. Hustrun Birgitta ingick i familjeföretaget och var med i vinnarcirkeln.
Foto: Claes Kärrstrand/Kanal 75

Snön rök i banan när han skulle fram. Stig Lindmarks signum var att han hade vältränade hästar. Ispassen på sjön i Gärdsmark var omtalade.
Kungen av Skellefteåtravet är borta sedan några år och hustrun Birgitta har flyttat in till centrala Skellefteå berättar dotterdottern Anna Lindmark.
Anna var den som gick vidare med travet och hästar. Numera lärling i Boden.

Stig och Birgittas son Jörgen Lindmark har köpt gården i Gärdsmark och just nu finns inga hästar alls i stallarna, bara bilar. Jörgen Lindmark är mycket motorintresserad.

Vi är några stycken som sett på trav i Skellefteå, Umeå, Boden, och Örnsköldsvik under åren och upplevt travnestorn Stig Lindmark i sin krafts dagar.
När han var på väg tillbaka efter någon av sina smällar hörde vi talas om hans egna ispass med rullatorn. Hustrun Birgitta körde bilen bredvid Stig som motionerade på de upplogade körvägarna i byn; en bit utanför centrala Skellefteå.

Stig var en favorit kan man säga. Berth Johansson på hemmabanan Umåker en annan.
Berth smög och körde spårsnålt. Stig Lindmark var offensiv med sina vältränade hästar.
Själv minns jag vintertraven bäst, då det rök i banan. Han var offensiv och skulle fram. Antingen blev det utvändigt ledaren eller ledningen. Att sitta och såsa i kön var inte vad Stig hade tränat sina hästar för. Lindmarkar´n tog dem oftast på knock.
Men han kunde ”bära” också, Stig. Han är en av de skickligaste kallblodskuskarna genom tiderna. Punkt och slut.
Jag minns när kallblodet Looping vann sitt första lopp på Umåker. Looping kördes till ledningen och var sugen på att galoppera i två varv men fick inte för Stig. Fick inte. En kusk som bar och bar, vände sig korsan och tvärsan i sulkyn. Looping höll sig i trav. Och vann.

Minns en elitloppslördag på Solvalla då ”alla” vi nerresta från norr hade lirat Amos Dote i ett av försöken till Sweden Cup. Det blev offensivt och visst vann Amos Dote till ett fantastiskt överodds.
En annan av Stig Lindmarks styrningar på Solvalla var inte lika lyckosam. Handbag skulle till ledningen. Till varje pris. Och kördes därefter…

Det var på Gärdsmarkssjön Lindmark gnuggade sina hästar till stordåd.
Det kommer mer om Lindmark i bloggen.

Snart är det V75 i Skellefteå. Lördag 7  oktober närmare bestämt.
Då körs bland annat Stig Lindmarks Styrkeprov
2011 kördes loppet för första gången med Stig själv som prisutdelare.
Året efter defilerade kuskarna utan hjälm inför loppet…

Stig Lindmark avled i sviterna efter en trafikolycka han var med om utanför sitt hem i byn Gärdsmark i Skellefteå i mitten av juli 2012. Han blev överkörd när han satt vid vägkanten och vilade sig på sin rullator.

Hästar Stig Lindmark tog flest segrar med som kusk: Dun Bunter 105 segrar, Sabin 103, Sabestus 67, Mr Anvil 44, Smidig 44, Orrisa 42, Majnetta 40, Sandy Brodda 40, Suitcase 37, Greihard 34, Karlgårds Pia 30, Hambe 29, Hampton 29, Lovin 29, Amos Dote 28, Antananarivo 28 samt Go On 28.

1 kommentar

Ego Boy med ett enkelt tumgrepp

Av , , Bli först att kommentera 3

egoboy_omslagegoboy1

Ego Boy från Rättvik. Kanske är det den mest folkkära hästen vi haft i Sverige.
50 segrar på 67 starter blev det för sagohästen som vann Elitloppet 1973. Sista segern hästen tog blev den på Dannero söndagen 5 maj 1974.
Två veckor senare blev Ego Boy oplacerad i Åby Stora pris och i början av juni dog nationalidolen av en bruten nackkota. En skada han fick i sin box.

Bert-Ola Månsson var på plats på Dannero i maj 1974 och har kvar inte bara ett utan två program från den tävlingsdagen.
Månsson (regional sportchef för en rad banor i Mittnorrland, däribland Dannero) minns att han knappt vågade gå ur bilen när han och pappa Bert körde in på publikplats den här dagen.
- Jag var nio år och extremt travintresserad men så mycket folk hade man väl aldrig sett tidigare. Det var nästan så att grindarna sprängdes på Dannero den här dagen. Ego Boy var hur som stor som helst och jag minns att pappa bara hade pratat om Ego Boy före den här tävlingsdagen. Själv var jag ett stort fan av Berth Johansson och var mest intresserad av Golden Iran som var med i samma lopp, säger B-O Månsson med ett skratt.

Månsson bodde i den lilla byn Backe i Västernorrland där hans mamma och pappa drev en taxirörelse. Pappa Bert var dessutom travamatör, en riktig entusiast menar B-O och berättar att pappa Bert kunde köpa häst för några hundra kronor bara för att ha någonting att träna och kanske eventuellt också tävla med.
Söndagen 5 maj 1974 hade man dock ingen häst till start. Nu skulle man se den store Ego Boy i lopp – med Rättvikstränaren Ingemar Olofsson i sulkyn.

- Fast Ego Boy…Berth Johansson var större för mig. Golden Iran blev av någon anledning jag inte minns oplacerad den här dagen. Ego Boy vann ju enkelt efter att ha körts till ledningen och tvåa slutade Sid Gibs. Mats Dannevall jobbade åt Åke Dunesius då och körde Sid Gibs och jag minns att Dannevall svarade spets ett kortare tag när Ego Boy kom upp på utsidan. Det där suset från publiken minns jag. Vad var på gång egentligen?!

Men det blev släpp och Sid Gibs hängde sedan med till andraplatsen bakom den store favoriten som vann till oddset 1,13.
I lådorna hemma hos Bert-Ola Månsson i Örnsköldsvik finns programmet i dubbla upplagor. Det med blått omslag hade pappa Bert köpt i god tid innan tävlingsdagen och i det finns
inte ett enda penndrag.
I det vita har nioårige Bert-Ola kluddat en hel del. Han var som sagt extremt travintresserad - men uteslutande för att konsumera sporten som publik. Köra häst kunde han hyfsat men det var ändå lite motvilligt han satte sig upp bakom någon av pappas hästar hemma i Backe.
Pojken lusläste mycket hellre Travronden och alla program från pärm till pärm, älskade att grotta ner sig i stamtavlor och kilometertider. De sparade programmen är fulla av sällsamheter och funderingar om både avel och spel och analyser av lopp.

- En intressant detalj med programmen från Ego Boy-dagen är att man i det med blå omslag kunde bläddra, med enkelt tumgrepp, till rätt lopp. Det var programmet som hade tryckts upp först men som på grund av hysterin runt Ego Boy tog slut. Jag fick köpa mitt vita efter tjat på pappa när vi kom till banan. Ett program utan färg och utan ett sådant där tumgrepp. Det skulle nog gå fort på tryckeriet när de extra exemplaren på något eller några tusen skulle tryckas. Det där med tumgreppet har jag bara sett på Dannero-program från 1970-talet.

B-O Månsson kan säga ”jag var där” när Ego Boys framträdande på Dannero kommer på tal. Att ha två program – ett blått och ett vitt – kvar från den dagen kanske han är ensam om som privatperson.

Bli först att kommentera

Efter duellen kom tårarna

Av , , Bli först att kommentera 3

lapp nils g.melander kramas.jpg Lapp Nils och Gunnar Melander. Foto: Kanal 75

Enligt mina anteckningar är det i dag exakt två år sedan duellen på Dannero mellan Månprinsen A.M. och Lannem Silje. En av tidernas mest fantastiska travhändelser om ni frågar mig.
Jag var inte själv på plats den dagen. Grät i stället en skvätt framför tv:n. Gunnar Melander som man vuxit upp med på banorna, tillsammans med min favorit Månprinsen.

På söndag är det V75 på Dannero igen. Med lopp som Svenskt Kallblodskriterium och Kriteriestoet.
Det blir tre kalla lopp på kupongen. STC:s Guldtäcke är med förstås.

Pratade med Gunnar Melander om STC:s Guldtäcke för några år sedan. Danneros store har vunnit loppet fyra gånger. Eller fem, om man räknar med Gunnars inhopp som kusk bakom Barrison 1983 som tränades av Gustaf Hallén. 1984 och 1985 vann han med favorithästen Lapp Nils, 1991 blev det seger tillsammans med Kormin. 1998 vann sonen Micael med Myllarfaks.

Melander var inte svår att få in på Lapp Nils-spåret, den gången och jag har sparat anteckningarna. Melanders store favorit (innan Månprinsen A.M.) Lapp Nils tog 97 vinster på 184 starter och var Sveriges bäste kallblod en tid. En hingst som för övrigt finns med i Månprinsens stam.
Lapp Nils kom från Brunflo (samma som Sjunga Best alltså) där ägarna inte riktigt fick bukt med honom som unghäst. Gunnar Melander fick honom i träning som treåring, 1981.

- Innan han kom till mig var han känd för att vara besvärlig. Det gick ett varv runt banan, sedan satte han upp huvve och sprang till stallet. Vi kom samman på ett bra sätt han och jag. När han började fungera visade han vilken fantastisk individ han var med en kapacitet långt över det normala. Han stod ofta med tillägg men hade han bara minsta lilla chans att komma först 200 kvar så bara kastade han sig över dom. Man behövde aldrig driva honom. Lapp Nils gillade att vara först, berättade Gunnar Melander.

Det här är min blogg med travnostalgi och nonsens. En härlig blandning.

Återkommer med bild på Lars Matson-tavlan med skotthål (se bloggen med Oscarssons) och travprogrammen Bert-Ola Månsson sparat från den gången Ego Boy gästade Dannero.

Bli först att kommentera

Den i vissa kretsar okände Oscarsson

Av , , 2 kommentarer 6

Marcel Weide - Patrik OscarssonStändigt dessa Oscarssons från Umeå. Naturligtvis gick det inte att stanna hemma där i ungdomen. I stället skulle de prompt flyga ut över riket.
Det vanliga vore att skriva om Jim Oscarsson, numera Solvallatränare, eller Kenneth Oscarsson som gick bort 2015 och var verksam i travets USA i halva sitt liv.
Eller brodern Tony Oscarsson, verksam inom galoppen, med bland annat segrar i Svenskt Grand National

Bloggen har dock en vurm för de lite mindre tingen och jag väljer så klart att lyfta fram Patrik Oscarsson, en kollega till mig på Kanal 75.
Det blev Stockholm för honom också. Oscarsson flyttade ner 1995 men för honom saktade travkarriären ner när han lämnade Umeå och uppväxtens Sävar.

På bilden kör han Marcel Weide på Solänget i slutet av 1980-talet. En travare som plockade sex segrar på 59 starter. Han plockade ut amatörlicens 1986 och körde kanske 150 lopp och vann tio av dessa.
– Jag borde väl egentligen ha bättre koll men runt tio segrar blev det nog. Inga storsegrar precis men det blev lite lopp ändå med familjens hästar som Thrillerman, Bjärs Keymore och Marcel Weide, säger Patrik Oscarsson.

Bloggen minns en fest på Nattis i Umeå (Blå Dragonen vid E4:an) efter en seger på Lycksele…kanske var det i början av 1990-talet. Jag var i ungefär samma kretsar och minns att det var en stor sak att ha en avlägsen kompis som inte bara kunde köra häst utan till på kuppen även vinna då och då. I mitt gäng spelade vi mest på hästarna och det var nog stöttat lite på vinnarspelet den här julidagen för länge sedan.
Kanske var det med Thrillerman eller Marcel Weide?
- Lite osäkert, förmodligen någon av dem. En annan seger jag minns i Lycksele var en med Bjärs Keymore. En riktig galoppör, men snabb som fan. Nu lyckades han stå på benen, tack vare kusken givetvis, och trots att vi stod med 80 meters tillägg blåste vi till spets i första kurvan!

Släkten Oscarsson från Umeå som åsyftas här är stor och det är travet och hästarna som är gemensam nämnare. Patriks pappa var Sten Oscarsson boende i Sävar, amatör en stor del av sitt liv. Dark Horse var familjens bästa häst genom tiderna, en riktig skjutare och Umåkers segerrikaste häst ett år (1971) med 16 årssegrar. Byggprodukters Stayerlopp var stort på den tiden och i det loppet slog Dark Horse en häst som Gösta Nordin åkt upp för att vinna med i oktober 1971.

- Tidigare samma år slog han ingen mindre än Golden Iran (Berth Johansson) i Hästägarkannan på Solänget. Han kallades för Darken, uttalades Darrken, och far berättade mycket om den hästen. Jag var rätt liten då och sprang mest och lekte på stallbacken med bland andra Patrik Jonsson (son till Thule Jonsson), säger han.

Owe Oscarsson och Thure Oscarsson (pappa till Jim) är två farbröder till Patrik. Bror Oscarsson boende i Bjännsjö en annan farbror, pappa till Gunilla Oscarsson, proffstränare på Umåker.
Joakim Oscarsson är en annan kusin, amatörtränare i Umeå.
(Kuriosa utanför travets sfär är att Patriks syster Paola Oscarsson är skådespelare och en gång hade en hyfsat stor roll i tv-såpan Tre Kronor).

Men de riktiga kändisarna är alltså Kenneth och Jim som båda började som lärlingar på Umåker och blev professionella. Så sent som i början av juli vann Jim E3-finalen för ston på Bergsåker med Violet Bi (925 000 i förstapris).
22-årige Kevin Oscarsson leder lärlingsligan nationellt med 45 segrar och representerar återväxten.

- Det är så jäkla roligt att följa dem och kunna skryta över deras framgångar när man inte har några egna. Och med tanke på Kevins framfart…det kan hålla på i många år framöver.

En tavla av konstnären Lars Matson hänger hos mor Monica i Sävar. Sten Oscarsson var vän med konstnären vars minneslopp varje år körs på Lyckseletravet.
En tavla med ett skotthål i.
- Far och Matson var goda vänner och när den gode jägaren och skytten Sten fick utmaningen att om han med ett enda skott kunde träffa tavlan på 200 meter, skulle han få den. Den hänger hemma i Sävar, slutar den – i vissa kretsar – mycket kände amatörkusken Patrik O.

I nästa blogg hoppas vi kunna publicera en bild av tavlan.

2 kommentarer