Om Polketta och Frank Andersson

Av , , Bli först att kommentera 2

frankandersson_ahlens

Jag har Frank Andersson i de sparade autografblocken. 

Namnteckningen tog på Åhléns i Umeå i slutet av 1970-talet. På bilden sitter Frank och signerar affischer och den uppmärksamme ser att de kostade 20 kronor i kassaapparaten.

Brottaren Frank Andersson tog fyra EM-guld, tre VM-guld och ett OS-brons under sin karriär. Det här besöket i Umeå var efter något av VM-gulden minns jag.

En mycket svag travkoppling detta…så den här gången gömmer jag mig mer än vanligt bakom min programförklaring till Wikners TRAVliga blogg. ”En blogg om trav, nostalgi och NONSENS”.

Det är jag som är pojken till vänster om brottarens utsträckta arm i bild, med Ingemar Stenmark-mössan. En klassisk röd-vit Nallemössa. Andra jag känner igen är Lars Lind (strax vänster om Franks huvud) och Zacke Zackrisson, mellan Frank och kvinnan i kassan, en pojke i profil iförd militärkepa.

Den gamle brottaren var kändis på den tiden det inte fanns så många tv-kanaler och kändisar att hålla reda på. Vann man VM och dessutom omskrevs i Expressen och Aftonbladet som en som smet från landslagsträningar och var lite påhittig – ja, då var man stor kändis, en av de största. Frank Andersson är ju mycket travintresserad och har bland annat varit delägare i Red Hot Dynamite hos Timo Nurmos. En jag känner är kompis med Frank och han berättar att Andersson har Timo Nurmos som sin favorittränare. Brottare var emot när ägargänget flyttade Red Hot Dynamite till en annan tränare men blev nedröstad av de andra ägarna.

Äntligen fick jag visa den fina svartvita bilden från uppväxten i bloggen. Att använda Frank Andersson som rubrikstoff är ju heller inte fel.    

 

 polketta

Polketta vinner V75 på Umåker 1995 för Micael Melander. Tvåa Bodbäckspålle och Stig Lindmark och in till tredjeplatsen spurtar fuxige Lassas Lavin och Stig H Johansson. Foto: Kanal 75

 

Umåker gör en satsning mot studenter och bjuder in till Studenthästen, fredagen 6 april, där vinnande lag vinner 5000 kronor.

Första lag ut att anmäla sig blev ”Lag Polketta” med Martin Öström som lagledare. En son till Per Öström som jobbar på travförbundet i Stockholm och i sin tur son till Lars Öström, en av de större profilerna på Umåker genom åren. Lars Öström lämnade Umeå (byn Ansmark) för Sala 2001 tillsammans med hustrun Kicki för att komma närmare barn och barnbarn.

Polketta fick sluta sina dagar 2010, 22 år gammal. Stoet från Umåker var mycket framgångsrik på tävlingsbanan och hennes drygt 1,5 miljoner kronor intjänade gjorde henne länge till det vinstrikaste kallblodsstoet genom tiderna. Lars Öström tränade och fyllde ganska nyligen 84 år.

Sönerna heter Nils och Per. Den senare jobbar på Svensk Travsport i Hästsportens hus i Stockholm och vi stöter på varandra ibland. Det brukar bli surr om det gamla Umåker. Pappan Lars alla hästar. Lemister som Per faktiskt lyckades vinna tre lopp med. Polketta.

- Jag har vunnit fem lopp totalt, på knappa 50 starter, säger Per Öström.

Polketta ägdes av ett gäng som kallade sig Stall Stöt. Per Öström får skriva för bloggen och berätta om hur gänget blev med häst:

”Vi startade Stall Stöt hösten 1988 (handelsbolaget Stall Stöt bildades 1992). De ägare som var med från allra första början var Lars Öström, Lennart Nilzon, Peter Ohlsson, Richard Älgestig, Johnny Nilsson, Nils Öström, Per Öström, Björn Åkerstrand, Jörgen Andersson, Gunnar Hellström, Magnus Johansson och Mats Strandberg. Den gemensamma nämnaren var Umeå universitet där de flesta av ovanstående läste under slutet av 80-talet. Över kaffekoppen i Samhällsvetarfiket föddes idén att vi borde köpa häst tillsammans som ett sätt att odla vårt gemensamma intresse och hålla kontakten allteftersom vi blev klara med våra studier. Under årens lopp har ett antal delägare hoppat av och andra kommit till. De som har hängt med hela tiden är Lars Ö, Nils Ö, Per Ö, Jörgen A och Björn Å”.

Per Öström om Polkettas stora genombrott: ”Det var egentligen i Bergsåker Stora Fyraåringslopp den 27 augusti 1992 som hon i nån mening slog igenom. Det loppet vann hon trots galopp på nytt svenskt rekord (30,4), ett rekord som står sig än idag. Hon mötte då hela fyråringseliten i form av Håenmona, Lovin, Östby Pilen, Nilsby Gutt och norske Freidig Frikk. Micke Melander körde henne för första gången i det loppet och efter det blev han mer eller mindre permanent kusk på henne. En liten anekdot från loppet….en av delägarna blev så till sig i trasorna att hoppade över staketet på publikplats innan alla var i mål (fältet var utspritt) och sprang mot mållinjen. Han tog sista pengar!!!”

Per Öström om alla roliga stunder tillsammans med Polketta:

”Stall Stöt har under åren, inklusive Polketta, ägt totalt 12 hästar. Ingen lika framgångsrik som henne förstås men värda att nämnas är väl Fixmina, Nordanbris och Nordglöd. Vi avslutade bolaget för ca två år sedan. Det finns många roliga episoder att berätta om. Vem i vårt gäng minns inte våra övernattningar i militärtält på bortre lång under Lyckseleveckan, där för övrigt Polketta vann det ärofulla Lars Matsons lopp, med traditionell terrängkrocket och surströmmingsskiva. Eller vår gemensamma resa 1995 till Norge. Polketta hade haft ett fantastiskt år med ca 500 000 kr insprungna det året (bl.a V75-seger på Umåker). Så stallet brände lite pengar genom att flyga till Norge där vi gick på trav, bodde och åt kungligt och gjorde studiebesök hos Arve Gudbrand Blihovde (mannen bakom Atom Vinter). Polketta betalade…” provlopp76

Västerbottens-Kuriren 3 mars 1976.

Lars Öström är amatör och uppfödare som inspirerat många i travets Umeå, ja i hela Sverige. En hästkarl av den gamla stammen som inte snålade med att dela med sig av sina kunskaper. Eldsjäl är ett slitet ord men skriver man om travnestor Öström finns inget bättre att ta till. Han höll bland annat i licensutbildningar och jobbade ideellt med provloppen i många år.

”Provloppsgeneral” som han kallades. Öström var dock inte provloppsbas från starten. Långtifrån. 1976 startade provloppen på Umåker och banan var enligt uppgift ”första norrländska småbana” med den företeelsen.

Klippet ovan är från VK i 3 mars 1976. Artikeln berättar om att ett stycke travhistoria skulle skrivas på Umåker samma kväll. ”Då körs nämligen det första så kallade ”provloppet på en norrländsk småbana. Slut är det nu på den gamla goda tiden då det i stort sett bara var att lösa körlicens på sekretariatet för att sedan huvudstupa kasta sig in i vilket lopp som helst”, skriver författaren av artikeln.

På den tiden var nya kuskar tvungna att köra minst tio provlopp för att vara kvalificerad för ett ”riktigt” lopp. Mmm…lät inte ”riktigt” säkert det heller, ens på den tiden.

Sportchefen på Umåker, Peter Fahlén, startade sin travbana i Örnsköldsvik.

- Bra att du hittade artikeln. Då vet vi när provloppen startade på Umåker.När jag började köra på Solänget 1977 var det provlopp där men det var nog i den vevan allt började. Lars Öström är den verklige provloppsgeneralen i Umeå. Hur många år som helst hörde vi hans myndiga stämma ljuda över ovalen när han korrigerade kuskars startbestyr! säger Peter Fahlén.

Gullrulle (Erling Wallström) kanske är provloppshästen nummer ett i Umeå. Gullrulle var näsan alltid med.

Publicerar klippet från VK:s sportsidor med lite tips. Kusktipset Fem Tippar V75 hette ju tidigare ”Fem tippar V65” och var med den första omgången med dåvarande stora riksspelet V65, med premiär på Solvalla 18 augusti 1974. ”Fem tippar-konceptet var fotografen Einar Anderssons idé.

Bli först att kommentera

Hjälp VK på traven

Av , , Bli först att kommentera 1

okandkusk1
Vilka är kuskarna på bilderna? Två omärkta bilder ur Västerbottens-Kurirens arkiv.
På den översta bilden ses en man i en hockeytröja (?). På bilden nedanför ses förre travbasen Owe R Hedström dela ut pris, men till vem?
Maila gärna in eventuella ledtrådar till mikael.wikner@vk.se eller skriv en kommentar till bloggen.
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ SER DU DEM STÖRRE.

okandkusk2

Bli först att kommentera

Lindgren engagerad ända till slutet

Av , , 1 kommentar 1

gunnarlindgren_erikadielsson

Västerbo Loveboat vann Speedy Mins Minne på Umåker 2015.
Gunnar Lindgren delade ut pris och fotograferades med Erik Adielsson.
Foto: Peter Hegethorn, VK

 

Peter Fahlén, Umåkers sportchef på Umåker, kände Gunnar Lindgren väl.
Ett år fungerade han till och med som privattränare åt travprofilen från Umeå som i veckan somnade in, 88 år gammal.

- Det var väl runt 1985 som jag tränade åt Gunnar under en period då han inte hade någon av sina större stjärnor igång. Det var Black Frost och Janne Flax de bästa hästarna hette då och de tillhörde ju inte alls någon av hans bästa, säger Peter Fahlén.

Enligt banans beräkningar ägde Gunnar Lindgren en bit över hundra hästar genom åren. Hamra, med 113 segrar på 241 starter, och elitloppstvåan Speedy Min var de två bästa.
Gunnar Lindgren var stammis på Umåker in i det sista och missade aldrig något av travsällskapets större medlemsmöten.
- Han var mycket engagerad och hade på slutet en idé om att han ville belöna kuskar som tog sin första seger på just hans bana Umåker. Gunnar hade ett varmt hjärta. Han månade om folk och intresserade sig för andra människor. Vi på sekretariatet blev exempelvis bortskämda med att han ofta kom förbi med fika, säger Fahlén.

Gunnar Lindgren var affärsman och sålde bland annat Umesläpet i travets Sverige. Han drev även bilskola.
- Han var en affärsman med många järn i elden och tog hjälp med hästarna för att hinna med allt. Med tanke på att han hade Speedy Min och Hamra, en av varje ras, visar bara det hur duktig han var som amatör.

hamra
Hamra och Gunnar Lindgren. 

Under en travdag på Umåker här i vinter bjöd jag in mig själv vid bordet på restaurangen där Gunnar Lindgren brukade sitta med vänner.
Med över hundra egna hästar kan det bara svårt att bestämma sig…men som jag uppfattade det hade Lindgren Hamra som sin absoluta favorithäst av alla han ägt, tränat och kört.
Kallblodsstoet Hamra vann 113 lopp på 241 starter. Lindgren körde henne själv till över hundra segrar och berättade att det gällde att köra på speed, Hamra var mycket snabb.

I en tidigare blogg skrev jag om Hamras överlägsenhet men att Hans Parkén en gång fick det till att hans Panor var den bättre. En rolig historia Lindgren själv berättade många gånger.

http://blogg.vk.se/wiknerstrav/2017/06/02/speedy-min-pa-mitt-spel-fran-alga/

Hamra inledde karriären hos Dannero-amatören Nils Dahlberg för vilken hon tog sin första seger och hann med tio segrar som tre- och fyraåring (nio hos Holger Skoglund på Bergsåker) innan Gunnar Lindgren fick köpa henne. En bra affär!

korpenexpressen
En sparad Expressen från 1992.

Under kvällen med Gunnar Lindgren på travrestaurangen kom Karl-Gösta Fylking upp några gånger. En av Sveriges första lånekuskar hjälpte Lindgren med Speedy Min i Elitloppet med flera större lopp.
(Min blogg om Speedy Min och Elitloppet
http://blogg.vk.se/wiknerstrav/2018/01/05/lill-ahlen-pasell-och-speedy-min/ )

Jag letade fram den här sparade tidningen. ”Korpen”, som Fylking kallades, segnade ner efter ett segerlopp på Solvalla 3 februari 1992.
Småspelarnas vän vann sitt sista lopp med Pagan. Någon minut efter målgången föll han från sulkyn och var död. Lars Jakobsson tog bilden på målgången som Expressen köpte och drog på hela förstasidan dagen efter.
Liza Marklund, senare deckarförfattare, skrev artikeln.

Karl-Gösta Fylking (vinnare av 1.160 lopp) var en skämtare och jag frågade Gunnar Lindgren om berättelsen stämde; den man hört om när Lindgren och Fylking stod på Arlanda inför en resa i Europa med Speedy Min.
Fylking höll upp sin plånbok innan de gick på planet och bad om hästägaren Gunnar Lindgrens uppmärksamhet.
- Titta på den här ordentligt nu Gunnar, för det blir sista gången du ser den på den här resan!

Fick historien verifierad av Lindgren som skrattade gott.

bilhastjan1958111

Avslutar med ett underbart klipp från Västerbottens-Kurien en kall januaridag 1958. Där för 60 år sedan var det inte allt för ovanligt att ta sig fram med häst på gatorna. Bilden är från en gata vid Gammlia i Umeå.
”I minus 20 grader var det kontraster – några har det ruggigt bra och andra bara ruggigt”, konstaterade fotografen Harry Lindwall.

1 kommentar

Första mötet mellan Etain Royal och Victory Tilly

Av , , Bli först att kommentera 3

Etain Royal Victory Tilly
Jorma Kontio bakom Etain Royal åker ifrån Victory Tilly och Stig H Johansson i Guldbjörken 2001. Foto: Thomas Blomqvist, Kanal 75

 

Man talar om vackra hästar och vackra hästar.
Själv har jag en fäbless för tydliga bläsar och svarta hästar. Eller fuxar.
Etain Royal hade utseendet med sig. Hästen var svart (väl?) och hade en stor bläs. Men han var ingen skönhet på banan förstås.

Fransmannen blev allt bättre i aktionen men tog fortfarande hoppsa-steg ända upp i pensionsåldern. En riktig profil var han. Morsan är inte så insatt men till och med hon tyckte det var märkvärdigt med en häst som ibland vann med hela upplopp.

Det ”drev” för Etain Royal och nu har det drivit ända till den andra sidan. För några dagar sedan fick valacken somna in på grund av ålderskrämpor, 26 år gammal, efter att ha varit
gårdshäst i Finland.

Umåker har länge haft fördelen att få arrangera V75 tidig vår. Med något klåfingrigt undantag har det handlat om dagar i slutet av april och i år infaller dubbeltravet 20-21 april.
Guldbjörken 2001. Det var då det blev publikrekord på Umåker. 8 594 åskådare hade kommit för att se Etain Royal och Victory Tilly mötas för första gången.
Stjärnorna var mitt uppe i sina fantastiska karriärer – och det första mötet mellan hästarna kom alltså på Umåker.
Många möten mellan hästar, boxare – vad ni vill – är upphaussade och fabricerade av någon som vill sätta spets på ett evenemang. Mötet på Umåker var på riktigt. Det blev en sådan där händelse ”alla” pratade om på förhand. Och i efterhand också skulle det visa sig.

programbladetain

Åtta av tio tippade dessutom fel vinnare. Men inte jag. Jag fick känslan direkt att Etain Royal skulle vara vinnaren. Den vackre svarte hade blivit raskare från start och från spår fem såg det riktigt bra ut.
Ni kommer väl ihåg att Victory Tilly avskydde grusstänk och avskydde att springa i ryggar? Stig H Johansson hade dragit spår nio… men ändå trodde de flesta att Victory Tilly på något underligt sätt skulle lyfta i starten och sedan flyga över hela fältet och landa i ledningen i Röbäckskurvan i första sväng.

Jorma Kontio hann precis ett hack framför Stig H/ Victory Tilly med Etain Royal. Fransmannen fick börja röra på sig efter några hundra meter och kördes till ledningen dryga varvet från mål i en mycket offensiv styrning. Här gällde det att skaka av sig uppvaktaren i rygg.
Stig H Johansson lät Victory Tilly ta upp jakten under slutrundan men kom aldrig närmare än fyra längder. Det här loppet var Etain Royals.

Loppets sponsor var finska skogsmaskinföretaget Valmet med svenskt säte i Umeå. Jorma Kontio hade presenterats för sponsorerna före loppet och när loppet pågick passade Kontio på att hälsa lite.
Det berättas att Jorma Kontio vände på huvudet och kollade in mot vinnarcirkeln varvet från mål där han satt bakom Etain Royal. Han nickade till sponsorerna och log brett. Kontio ville visa hur gott han mådde och hur slut loppet var. Victory Tilly var förstås en härlig skalp.

Etain Royal, smidig som en panter och nästan rentravande den här dagen.
En av 2000-talets största stjärnor.

Etain Royal lagerkrans

Vackre Etain Royal. Foto: Petri Johansson, Kanal 75

Hästar i rörelse kan han, Umåkerprofilen Stefan Dellbro.
Som amatör på Umåker och travtipster till yrket, har han bedömt många tusen värmningar och brukar ofta vara rätt på det
Värmningskollen inför Harper Hanovers lopp på Solvalla 2000 slog emellertid fel för ”Delle”. Det var då Etain Royal fick sitt genombrott. Dellbro har berättat att den enda häst han satte ett minus för i travprogrammet i hela Harpers-fältet den dagen var just…Etain Royal. Det tog ett tag innan folk kunde överse med den där skuttiga stilen hästen hade…

Tillbaka till Umåker V75 år 2001.
Det här var dagen numera tränaren på Umåker Mats Gällerstedt ”kom hem” och vann V75 med familjehästen Lappbarry. Gällerstedt var då lärling hos Jan-Olov Persson i Hudiksvall.

En annan som var lärling den här tiden var bodensaren Petter Lundberg. Han körde sitt första V75-lopp och fick utdelning direkt med Bodenhästen Emilia New (Helmer och Ann-Charlotte Hedlund från Boden tränade och ägde).

jaganurmos
Timo Nurmos ett eftertraktat byte i Paris. Jagande bakom bland annat bloggaren.
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Jag var nere i Paris och bevakade Prix d’Amérique. Förra gången jag var nere och jobbade fick jag jaga Stefan Hultman och försöka ta rygg på honom minuterna efter Maharajahs seger.
Den här gången var jag en i horden bakom en glädjefnattande Timo Nurmos som säkert sprang i en kvart av och an ute på banan inför 38 000 personer på söndagen.

Men det kunde lika gärna ha blivit så att jag suttit på mitt hotell och skrivit.
Kvinnan i presscentrat hade tydligen fått direktiv om att hon på plats och ställe väsentligt skulle skära ner i antalet som skulle få komma in på stallbacken.
För det första höll de oss på halster till fredag kväll, innan storhelgen i Paris. Då kom mailet om att vi var godkända och ackrediterade för Prix d’Amérique.

På lördagen var det plötsligt nobben för vissa. Lars Jakobsson som fotograferat loppet i 20 års tid hälsades glatt välkommen av madamen i presscentrat.

- Aaaah! Monsieur Jakobsson. You are here every year! Happy new year!

Jakobsson fick en bricka för att kunna gå in på stallbacken. Men inte på banan.
Madamen lyssnade med ett halvt öra på argumenten. Hade hon inte sagt sekunderna innan att Jakobsson varit på plats ”every year”?
- No vest for you!

Det blev en massa franska från damen och gestikulerande. Och till slut så…
- Men vi har 500 personer som ber om ackreditering och kan inte godkänna alla!

När jag klev fram blev det som en scen ur tv-serien Seinfeld och The Soup Nazi. Kocken på en restaurang i kvarteret gjorde så god soppa men serverade inte vem som helst.
Seinfeld och hans gäng fick fjäska men blev ändå avspisade ibland med ett:

- No soup for you!

Jag skulle få vara i pressrummet men inte på stallbacken.

- No access for you!

Hon kände inte igen mig sa hon och visade på något papper att jag inte hade varit på plats året dessförinnan.
Återigen blev det att knacka igång och fäkta med armarna och berätta att man varit på plats 2010,  2011,  2012,  2013 och 2014.

- För helllvv….(damen kunde inte svenska)

- Talk to my boss!

Var på väg att åka tillbaka till hotellet. Sitta på pressrummet och äta ost och kex när det är på stallbacken man måste vara för att bevaka det här evenemanget…
Tänk om Solvalla skulle vänta med ett medgivande till fredag kväll i elitloppshelgen och sedan sitta och freestyla och chansa tävlingsdagens morgon?
Beklagade mig för ut Anders Lindqvist om det här.
- Det är så mycket som är bra i Frankrike och samtidigt så mycket som är korkat och dåligt som inte fungerar, säger han.

linkankollarplatta

Linkan på kontoret mellan datorn, paddan och tv:n. En av de största tavlorna på kontoret syns bakom honom. En på Ewing Turf.
Foto: Mikael Wikner

 

Det blev ett stopp hos Anders Lindqvist på Grosbois så klart. Det var håll igång i borgen som vanligt och världens snällaste Umeåbo i exilen fixade och donade så att alla skulle känna sig välkomna.
Det här året blev Anders förkyld före storhelgen och inte efter. Men gästerna hade kommit och gått som vanligt.
- Vilka som var här? Ja, alltifrån Stig H:s fru Karin och John Campbell – till folk som jag fick leda ut när de somnade i soffan, sa Lindqvist när jag pratade med honom efter helgen.

Lindqvist har en kaffemaskin på kontoret. Kaffet i maskinen tog dock slut innan det var färdigt men man lyckades fylla på med det livgivande svarta igen.
-  Jag bjöd på varmt vin, vanligt vin, det fanns kaffe med kanske något starkt i här.

I helgen vann Peter G Norman V75 med fyraårige valacken Castleman. En häst efter en av Lindqvists gamla trotjänare The Bad Boy.
The Bad Boy startade som så många av Lindqvists hästar ofta. Med den här hästen jobbade han med många kuskar. Enligt Lindqvist kördes The Bad Boy av totalt cirka 40 kuskar.

– Han slutade ta i när jag och andra kuskar han var van vid körde. The Bad Boy behövde känna att det var roligt för att prestera och det gjorde han bara med kuskar som var motiverade, berättar Anders Lindqvist.

Jörgen Westholm, Jan Halberg och Sören Lennartson är exempel på ”motiverade” på väg upp som fick chansen bakom hästen i guldloppen. Inför EJ:s Guldsko 1998 på Hagmyren var pr-mannen och glädjespridaren Lindqvist extra innovativ.

Sören Lennartson skulle få köra. Kravet för det var att Sörens pappa Gustav ”Express” Lennartson skulle värma hästen. Så skedde också vilket så klart blev en minnesvärd dag för Gustav, då pensionerad sedan länge. I loppet slutade Sören Lennartson och The Bad Boy tvåa bakom Lookout Victory och Stig H Johansson.


Bli först att kommentera

Leif GW och Stig H på travet

Av , , Bli först att kommentera 3

 

leifgw

Leif GW Persson i tv-programmet Veckans brott

”Leif GW och Stig H på travet”
Se där en riktig dragarrubrik!
Du kunde inte motstå den va?

Professor Leif GW Persson används hela tiden som ammunition till rubriker i våra kvällstidningar och eftersom det bara fortsätter måste det ju fungera.
GW är arg på Björn Ranelid och GW har bantat och GW om det senaste fallet…

Själv kan jag aldrig bli riktigt less på den här mannen och skulle gladeligen betala för att sitta och prata med honom över en kopp kaffe.
Jag kanske inte skulle vara beredd att punga ut med 16 700 kronor som artisten Justin Bieber tog för det dyraste VIP-paketet när han var i Sverige (plats på konserten och selfie) men kanske ett par tusen ändå?

Leffe GW är underhållande när han är lite gramse och är en sådan man gärna lyssnar till.
Då får det handla om nästan vad som helst.
Han har knäckt konsten att vinna på trav också. Hur nu det har gått till?

Jag småhulkade mig igenom professorns bok ”Gustavs grabb”. Vad fint han skriver om sin pappa. En vacker beskrivning av knegaren Gustav och hans son.
Mamman däremot. Herregud vilken kapning av modern. Leif GW gör verkligen upp med sitt förflutna i boken.

Den där knastertorra humorn han har. Jag kan skratta ihjäl mig.

Han nämner spel på trav också, lite kort så där. Och jag förstår inte ett dugg. Vad menar GW? Kan han inte lära ut tricket bara till mig.
Citat…”de få gånger jag spelat har jag för övrigt alltid vunnit pengar på att göra det. Som när jag spelat på hästar, till exempel, och utnyttjat det faktum att jag inte vet ett dugg om hästar men en hel del om spelteori och sannolikskalkyler och att det tydligen finns helt öppna lopp trots att få riktiga spelare tycks ha fattat det”.

Öppna lopp? Jag blir inte klok på vad han menar.
Det kanske är det vi ska prata om när vi fikar någon gång?

tatlugntstigh

Stig H Johansson är ett annat rubriknamn som håller. Jag bläddrar i de gamla tidningsläggen på Västerbottens-Kuriren för min forskning om lokalhistoria.
Kommer då ofta på mig själv med att stå och läsa om gammalt trav.
Uppslaget ovan är till exempel från juni 1982 på Umåker. Stortrav och full V65-omgång i Umeå och jag var där och lirade mina 10 vinnare och plats och kollade på de fina hästarna.

Vi stod vid staketet den här tiden för att komma riktigt nära alltsammans. Bortre lång syntes inte så bra, upploppen desto bättre.

Stig H var den störste och jag kommer ihåg dubbelsegern han tog på V65. Lass Safari var favorit och allt var i sin ordning. Men hur kunde folk släppa upp Stig H till 14 gånger pengarna på vinnarspelet med en häst som hette Poster?
Minns att vi diskuterade det där ganska högljutt. Stig H liksom. Det var ju bara att lira!
Märkligt. Andra gången han körde på Umåker, stor affischpojke i annonserna – och så får han vinna med en 14-oddsare .

”Det är sannerligen inte ofta Stig H vinner till ett så högt odds”, skrev Sixten ”Blombacka” Jonsson, signaturen ”Six” i Västerbottens-Kuriren.
Blombacka täckte det allmänna på VK:s travuppslag måndagen efter V65-lördagen. Ordinarie travskribenten Kjell ”Bergis” Bergström skrev referatet som vanligt.
(Jag intervjuade Bergis om en sak för en tid sedan, till en kommande travblogg).

V65-raden på Umåker, juni 1982
Gay Key – Torsten Forsell, vinnarodds 19,40
Poster – Stig H Johansson, oddset 14,45
Lass Safari – Stig H Johansson, oddset 2,60
Keeneland – Berth Johansson, odds 1,59
Hambest – Per Jonsson, odds 7,76
Al Joe – Berth Johansson, odds 1,99
Omsättning 10,8 miljoner
601 kuponger med sex rätt fick 5 856 kronor för sexorna, fem rätt gav 139 kronor.

Keeneland vann säkert från ledningen som omgångens största favorit.
Umeåägde Attack Dirt och Jan-Erik Eriksson var bra trea i silverloppet där Lass Safari vann.
Skarvar och Gran var den stora frågan i kallblodens uppgörelse. Viggo Best och Hambest stod med tillägg och skulle få det för tufft trodde man. Nu galopperade båda och Hambest befäste sin position som bästa kallblod i landet just då. Viggo Best spurtade till andrapriset.

Men en dubbel alltså till Stig H som hade med sig fyra hästar till Umåker.
Johansson hade gjort lumpen i Umeå men det var bara hans andra tävlingsdag på travet i Björkarnas stad.
- Jag är mycket nöjd med den här resan. Synd bara att det alltid ska vara så bråttom, sa Stig H som hade lust att stanna till lite för att se sig om i stan.
Dan efter skulle han köra i Danmark, US Thor Viking startade i Copenhagen Cup, så det var bara att skynda vidare.

Stig H Johanssons barn rider och han har besökt Umeå ett par gånger i samband med hopptävlingar berättade han för mig en gång.
Stig H:s tid med hästar på kavalleriförbandet K4 kommer här nedan. En Historieskola jag skrev för Västerbottens-Kuriren i november 2016 och som egentligen ligger bakom så kallade ”betalväggar”.

stighsulkystallbacke

Stig H Johansson i början av 2000-talet. På den här tiden gjorde han reklam för Rylan Vision, ett företag som försåg bland annat totomatombuden med tipsmagasin i tv.
Foto Kanal 75

Rubrik: Tuff tid för Stig H på K4
(Historieskola av Mikael Wikner i VK,  publicerad november 2016)

Stig H Johansson hålls av många experter som världens genom tiderna främste travtränare.
Han gjorde lumpen med hästar på K4 i Umeå och fick vara med om testerna som ledde till att armén bytte ut hästarna mot bandvagnar.

1963 ryckte Stig H Johansson in på K4 i Umeå. Tidigare samma år hade han tagit sin första seger som kusk och inlett en karriär som pågår än i dag.
6 222 segrar i sulkyn blev det för stortränaren som slutat köra lopp och numera bara tränar hästar.
För ett par år sedan var Solvallatränaren på återbesök i Umeå. Barnen är aktiva inom ridsporten och mellan några tävlingar passade han på att se sig om i staden.
- Jag var och körde där K4 låg tidigare men det hade byggts så mycket att det inte fanns en chans att känna igen fältet där kasernerna och stallarna låg. Umeå har verkligen blivit en stor stad, säger han.
VK:s Historieskolan har tidigare skrivit om Olof Palmes värnpliktstid på K4, åren 1945-1946. Palme fick en gata uppkallad efter sig på Dragonfältet där det även finns vägar som Ridhusgatan och Dressyrgatan.
Stig H Johansson kom till K4 som 18-åring 1963. Moder Svea kallade – men den unge mannen från Forsa i Hälsingland var inte särskilt begeistrad.
- Jag hade börjat jobba som lärling och nyss tagit min första seger, så det kändes inget vidare att rycka in. Men eftersom jag ändå var tvingad sökte jag mig till något jag gillade: hästarna. Jag lärde mig sko på K4 och fick gå en hovslagarutbildning och det har jag haft nytta av hela livet. Jag skodde mycket själv så länge jag hade rygg till det, säger Stig H Johansson.

På Norrlands dragonregemente, K4, handlade mycket om hästar. K4 var vid tiden det enda kvarvarande kavalleriförbandet i landet – och ett av de få i världen – som utbildade beridna hästjägare.
Där utbildades mot slutet årligen 400 ynglingar. 1967 utbildades de sista värnpliktiga i beridna jägarförband vid Norrlands dragoner. Sedan började armén motoriseras.
Övergången till bandvagnar hade föregåtts av en långvarig ”jämförande verksamhet”, som det hette. 1965 togs beslutet om att köpa in fler och bandvagnar.
VK skrev ”Bandvagnsbeslut avhästar nu K4”. De jägarförband som Norrlands dragoner utbildade för arméns krigsorganisation skulle framledes utrustas med bandvagnar i stället för hästar.

Stig H Johansson tio månader på kavalleriregementet blev tuffa. Hans utbildning till soldat infann sig nämligen tiden då hästar skulle vägas mot bandvagnar.
Ur VK: ”Härvid har de båda transportmedlens för- och nackdelar studerats. Chefen för armén har kommit fram till att bandvagnen är det bästa fortskaffningsmedlet”.
Testerna ute i fält beskrevs som hårda och realistiska. Häst- och bandvagnsutrustade förband fick tävla och sattes på avgörande prov.
- Vi låg på övningar i fält större delen av tiden. Minns många övningar i Kiruna bland annat där vi skulle se vem som tog fortast fram på skaren – hästarna eller bandvagnarna. Hästarna var chanslösa naturligtvis och det var löjligt rent av att jämföra så, säger Stig H Johansson.
Han minns långmarscherna då han hade ansvaret för skoningen av hästarna.
- Det blev många tappskor efter vägen med så många hästar. Så det blev många stopp. När jag hade jagat ikapp de övriga och kom fram trött till lägret, var det ofta tid att bryta upp och fortsätta. Tiden på K4 var hård men jag lärde mig mycket, säger Stig H.

Bli först att kommentera

Lill-Ahlen, Pasell och Speedy Min

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Ahlqvist HŒkan
Håkan Ahlqvist vid staketet på Solvalla 1999 Foto: Kanal 75

Hästsportjournalisten Håkan Ahlqvist känner ni från trav- och galoppsändningarna förr om åren. Samt från Travronden och diverse vinnarcirklar i landet (exempelvis intervjuare i Solvallas vinnarcirkel 1985 -2000).
Pappan Rune var redaktionssekreterare på Travronden 1936 -1990.
”Lill-Ahlen”, som Håkan kallas ibland, har varit med i alla upptänkliga hästsammanhang.
Utom då att sitta bakom en häst, höll jag på att skriva.
Jodå, Håkan Ahlqvist, har kört lopp han också, av typen jippolopp som var vanliga fram till 1980-talet någon gång.

En seger blev det på tre körda lopp – den med Pasell på Umåker i maj 1979.
Tioårige valacken Pasell tränades av Anders Lindqvist som hade lockat upp Travronden-medarbetaren Ahlqvist från Stockholm med löftet om att Pasell inte skulle gå att slå.

- Kontentan av Pasells seger är Anders Lindqvist är landets bästa travtränare. Den ende som tränat bra nog så till och med jag kunde vinna. Det brukar jag påtala för alla som orkar höra på, säger Håkan Ahlqvist.

Pasell stod med 40 meters tillägg i Pingststjärnan för hästar med högst 50 000 kronor intjänade, körda av press- och idrottsmän.
Lätt seger till oddset 2,27.
- Hästen som kom tvåa ledde i sista sväng och jag kom med full fart och…ja resten är historia kan man säga. Pasell hade en bra långspeed och hade ju vunnit flera lopp före det där så i den där konkurrensen var hästen ju skyldig att vinna oavsett vem som körde.

Handlade det om ett oerhört adrenalinpåslag alla pratar om, eller blev du bara paff över att du vann?
- Nja, på den tiden hade man inte den typen av ödmjukhet i kroppen att man tänkte att man kunde förlora utan jag åkte ju dit för att vinna. Anders hade ju lovat seger också. Jag fick en buckla som jag fortfarande har ståendes i hallen och lägger småmynt i när jag kommer hem om dagarna. Så jag tänker rätt ofta på det där, säger Lill-Ahlen.

ggpasell

Anders Lindqvist minns loppet…eller så hakar han på och bara låtsas.
– Det där glömmer man ju aldrig! Det var en tränarbragd att få Ahlqvist att vinna lopp. Pasell hade ett stort steg. Han var inte stor men han hade bra spänst och såg mycket större ut på banorna än hemma i hagen, säger Lindqvist, med 1 359 segrar som kusk då han lämnade Sverige för Frankrike 1997, medlem av Tusenklubben 1990, vid 38 års ålder.

Tillbaka till Håkan Ahlqvist som i dag jobbar på Solvallas sekretariat. En medlem av Enseger-klubben.
- Jag körde lopp i Umeå året innan också av samma typ och då var jag tvåa med Dan Dalf, en häst som även den tränades av Anders. När jag körde av banan med Pasell in på stallbacken stod det en gubbe där och var sur och ropade något i stil med att ”ska det vara nån sport det där, när bästa kusken får bästa hästen!”. Då hade jag kört tre lopp i mitt liv, säger Håkan Ahlqvist och skrattar.

Tvåa i Pingststjärnan – för press- och idrottsmän – slutade Skellefteå AIK-spelaren Christer Johansson med hästen Jozo Boy, trea Earl Evling med radiomannen Lars Sundström från Radio Västerbotten i sulkyn.
Kuriosa är att Christer Johansson ersatte, Per ”Tjuven” Johansson på Jozo Boy. Skellefteå AIK:s störste genom tiderna Hardy Nilsson slutade oplacerad med Scott Star.
Den kedjan – Johansson-Johansson och Nilsson – brukar sägas vara den största anledningen till att Skellefteå vann SM-guld 1978.
Kuriosa 2: Christer Johansson har också gjort sig ett namn, främst som tränare till segerrika hästarna Mexi Khan och Chili Khan. Den senare – Chili Khan – är mamma till stjärnan Maharajah.

Västerbottens-Kurirens mångårige travskribent Kjell Bergström var med i loppet, så även Björklöven-spelaren Karl Ahlander, Lars Åkerlund (Öviks Allehanda) och Sören Nilsson (Västerbottens Folkblad).

Jorky mŒl 2an Elopp 1981
Speedy Min (pilen) slutar tvåa i Elitloppet 1981 med Karl-Gösta Fylking i sulkyn. Leopold Verroken vinner med Jorky. Foto: Kanal 75

Vi kan inte släppa Håkan Ahlqvist utan att prata Speedy Min – en av de mest framgångsrika hästarna från Umåker genom tiderna.
Gunnar Lindgren från Umeå tränade och ägde Speedy Min som faktiskt slutade tvåa i Elitloppet 1981 bakom franske storfavoriten Jorky.

Speedy Min hade vunnit SM-loppet på Åby året innan och Håkan Ahlqvist på Travronden trodde att hästen skulle göra utmärkt bra ifrån sig även på sprinterdistans.
Ahlqvist var med och ryckte i trådarna för att Speedy Min skulle få en plats i Elitloppet.
- Jag hade bra kontakt med Gunnar Lindgren och för Gunnars räkning kontaktade jag elitloppspromotorn Rune Stolt. Speedy Min var ju inte alls känd som någon sprinter och Rune Stolt sa att visst är det en bra häst men jag har inte sett tillräckligt. Han ville se mera, berättar Håkan Ahlqvist.

Rune Stolt, ”Mr Elitloppet” kallad, villkorade uppstickaren Speedy Mins medverkan i Elitloppet 1981. Håkan Ahlqvist föreslog en matchning veckorna före det stora slaget.

- Rune sa att Speedy Min var tvungen att vinna gulddivisionsloppet på Åby helgen innan. På den tiden var det loppet samma som Gävle är i dag, alltid veckan innan och alltid ett sprinterlopp. Ett elitloppstest även om det inte fanns en biljett som väntade på vinnaren som det gör nu. Det här var ett lopp som visade att man hörde hemma i Elitloppet helt enkelt.

SM-mästaren Speedy Min skulle visa sig på styva linan på sprinterdistans. Tiden var knapp och för det första gällde det att få hästen ner till södra Sverige för att slippa alla resor.
Håkan Ahlqvist hittade ett lämpligt lopp i Halmstad, ett sprinterlopp för alla hästar.
- Gunnar var med på att det måste till ett lopp innan Åby och det blev det här loppet i Halmstad.  Jag att det finns en kille där nere som inte är blyg, vi ska fråga honom, han är visserligen lärling men han är jäkla bra på att köra. Det var Lennart ”Kusken” Forsgren.
Jag pratade med honom och sa att din uppgift är att köra banrekord med hästen som behöver få fart i kroppen och visa upp sig. Och visst blev det banrekord med Speedy Min i Halmstad. Därefter satte sig Karl-Gösta Fylking upp och vann loppet på Åby mot ett meriterat gäng. Då var saken klar, Speedy Min var given i Elitloppet, säger Håkan Ahlqvist.

Speedy Min-Karl-Gšsta Fylking
Speedy Min.

Gunnar Lindgren, den framgångsrika amatören från Umåker, kan stoltsera med en andraplats i Elitloppet. Jorky var en gigant från Frankrike och i en klass för sig men resten slog alltså den lille käcke Speedy Min (i försöket körde Karl-Gösta Fylking i ledningen och slutade trea).
Lindgren och Fylking fortsatte sedan till Danmark med Speedy Min där det blev en tredjeplats bakom Jorky och Ideal du Gazeau i Copenhagen Cup och en andraplats efter galopp i ”Elitlöpet”.
Gunnar Lindgren har förstås massor att berätta om sin karriär. Jag hoppas få återkomma till Lindgren i den här bloggen när jag pratat med honom.

Bli först att kommentera

Norrlandslottning, Song Key och Berth som ”plogade”

Av , , 1 kommentar 3

bigsspender
Berth Johansson med Prince R.S.. Foto: Kanal 75

En tränare jag pratade med för en tid sedan var besviken.

- Det måste vara något fel i datasystemet. Det är inte möjligt annars att en häst kan få så dåliga spår som han får hela tiden!

Dåliga spår…han hade naturligtvis fått sina spår med den så kallade ”Norrlandslottningen”. Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Norrlandslottning var vanligt i slutet av 1980-talet och framåt. När ”våra tränare” i norr blev förfördelade drog de ofta den där klagosången.
Om det var på skämt eller allvar vet jag inte. Om tränarna trodde på det själva. Som yngre köpte man i alla fall det där med hull och hår.

Jäkla spårlottarmaskiner! Var folket i södra Sverige så rädda för våra fruktansvärt dugliga hästar i norr att de var tvungna att ge sig själva handikapp? Inte undra på att Solvalla och Jägersro dominerade.

En av Norrlandslottningens största belackare var championtränaren Berth Johansson från Umåker som ofta var med på rikstoton med sina fina djur.
Berth kallades ”Räven” på grund av sin slughet och när jag skriver om dåliga startspår går tankarna till en av Berth Johanssons starter med Big Spender i Ådalspriset på Dannero.
Sjunde eller åttondespåret (?) gillade inte Berth. Han försökte att själv påverka sitt öde och hade tagit sin häst ner i banan 50 meter innan startbilen lämnade fältet.

Vi stod vid staketet några kompisar och jag och betraktade alltsammans.

När bilen lämnade satt Berth i andraspår (!) och gottade sig med ”Biggen” och förstod inte alls hur det kunde bli omstart.
När Berth kom förbi publikrakan med Biggen gick speakern ut med att det var han som hade orsakat omstarten.
Glömmer aldrig Berths min när han tittade åt publiken till. Han skakade lätt på huvudet och grimaserade lite. Omstart! Hur i heeela världen kunde det bli det?
Big Spender hade drabbats av Norrlandslottning och Berth Johansson ville ha ett ord med i lagen.

TV-Johan Edlund brukar alltid önska rader om Berth Johansson i bloggen. Här nedan kommer några till. En söndagsspecial kan man säga.

songkeyaljoe

 Song Key önskar Al Joe lycka till inför ett Åby Stora Pris i början av 1980-talet. Al Joe hade då tagit över som gårdshästen nummer ett på Teg. 

Jag fick uppleva halva mitten och slutet av Berths karriär. Alla fina hästar han tränade fram. Några av dem var ju internationellt gångbara.
Men Song Key (född 1970) var ändå Berths favorithäst. Han månade mycket om sina djur och att skiljas från ”Songen” blev smärtsamt. Berth berättade att han inte riktigt stod ut med tanken på Song Key skulle dö.
När det var dags att avliva hästen (24 år gammal 1994 och inte så kry) skickade han bort honom till södra Sverige.
- Jag sa att de skulle ta bort honom inom en vecka men inte säga vilken dag Songen skulle dö på. Det klarade jag helt enkelt inte av att veta, sa Berth till mig en gång när jag hade fått in honom på spåret gamla hästar.

Song Key fick en svårlokaliserad skada i en framhov och stod skadad som elvaåring. Berth hade tänkt starta hästen några gånger för att passaera miljonen intjänat men Songen stannade på retliga 970 000 kronor i intjänade pengar.
Där i början av 1980-talet var det endast nio hästar i Sverige som hade passerat miljonen intjänat och planen var att Song Key skulle komma med i miljonklubben.

Berth Johansson var Tegare och levde hela sitt liv i stadsdelen Teg i Umeå. När Ikea byggdes i stan blev det delvis på markerna där Johansson tränade sina hästar.
Teg ligger just där flygen går in för landning på Umeå flygplats och det var ett stående skämt från Berths sida att när hästarna började hålla jämna steg med planen, ja då var formen på väg.

Men aldrig att det gick att får ur honom vad han trodde om chanserna i loppen. Han var väl skrockfull. Och trav är trav (han citerade ofta Olle Goop).
Det spelade ingen roll hur stor favorit han var med någon av sina hästar, det var nästan alltid någon osäkerhet med i bilden.
- Jomen, du förstår att…

En gång tippade Berth sig själv etta med en häst i tränarnas tips på Umåker (ett lösblad som delades ut till publiken). Etta!
Donna Maria var en medelmåtta. Men det var just henne han satte som etta en gång. Och det där spred sig redan under eftermiddagen. Berth hade tippat sig själv! Och visst vann hon, Donna Maria.
Det här var i slutet av Berths karriär med hästar,en karriär som innehållit hästar som Golden Iran, Song Key, Al Joe, Big Spender med flera med flera (1 709 segrar som kusk).
Men den första riktigt konkreta tipsvinken kom alltså med Donna Maria.

berthmagnus1978
Sonen Magnus med pappa Berth på en bild från 1978.

Berth Johansson var känd som en defensiv kusk som ville spara hästarna. Han körde gärna invändigt och var skicklig på att krypa ut i luckor som uppenbarades.
Vi vet dock att Berth också var en mästare på att skapa sig luckor.
Vi ringer Anders Lindqvist under söndagen och låter honom kommentera.
- Berth var vältalig och lite av en gentleman men det många inte vet var att han hade en teknik ibland att sätta sulky mot sulky, gaffel mot gaffel, i sista sväng och plogade sig helt enkelt ut efter att ha kört invändigt, säger Lindqvist.

Tegarn hade vältränade och travsäkra hästar och hade till skillnad från många andra mycket att sätta emot.
- Han kunde göra luckor också, Berth. Inte bara vara snabb och slinka ut i dem. När han hade plogat och vi visste om det var det lite kul när folk sa att” n´Berth är fantastisk som alltid hittar luckor”, säger Lindqvist och skrattar.

Berth Johansson satt ofta fast med sina hästar också.
- Men det gjorde honom inte så mycket, då hade han ju sparat till nästa gång i stället.
Man hade aldrig tråkigt i Berths sällskap, han var en fantastisk historieberättare. Det där med luckorna är en sak. Däremot är det en skröna att Berth skulle vara så snål. Men han spädde ju på det där själv också eftersom han hade det lite som en sport att pluta och försöka köpa hästar så billigt som möjligt.
- Men när man var ute på krogen tillsammans betalade han notan tre gånger av fyra som jag minns det. Han hade ju pengar och ville gärna ta det där och var väldigt generös åtminstone mot mig, säger Anders Lindqvist.

1 kommentar

När jag sprang på Vincennes

Av , , Bli först att kommentera 0

wiknerparis1

Tummen upp från Örjan Kihlström efter segern i Prix d’Amerique. Blöt i bakgrunden går jag.
Foto: Lars Jakobsson

Om man gillar trav är det inte fel att ha varit med om två av de mest minnesvärda loppen i historien. Sett med svenska ögon då. Jag var publik och stod på E-läktaren på Solvalla i maj 1994 när Copiad besegrade Pine Chip i den där Duellen med stort D.
20 år senare jobbade jag då Maharajah skrällvann Prix d’Amerique i Paris.
Inte allt för många svenskar var på plats den gången. Jag var där och har räddat undan bevisen. Förutom ett par jeans i garderoben, prickiga av kolstybben, har jag bilden ovan.
2014 hade jag jobbat där nere tre omgångar och hoppats att något stort skulle hända. 2010 (Oyonnax) och 2011 då Maharajah slutade tvåa bakom Ready Cash samt 2013 då Royal Dream vann och Maharajah blev oplacerad.

Nu stod vi på stallbacken. Ingen visste var Maharajah stod formmässigt. Det skulle bli hästens sista försök i världens tuffaste löpning. Det regnade. Kanske kunde det bli en tredjeplats…

Örjan glad bakom Maharjah efter Prix d'Amerique
Stefan Hultman har fått tag på Öööörjan! I bakgrunden Thomas ”Blomman” Blomqvist bakom kameran och Tony Ryttar i kostym
Foto: Lars Jakobsson

 

Texten nedan är en intern krönika jag skrev dagen efter loppet.

Rubrik: Vi bara sprang på Vincennes

Helt plötsligt var vi ute på banan och sprang i regnet.
Jag såg loppet på stallbacken upptryckt mot en vägg och tyckte väl att det såg väldigt bra ut för svenskt vidkommande.
…men det var då faen också att Maharajah skulle bli fastlåst i ledarryggen. Så typiskt liksom.
Någon minut senare befann jag mig själv springande på banan. Sedan sprang vi där av och an mellan Hultman, Kihlström, Lisa (skötaren) och Maharajah.
Ett franskt tv-team (tror jag det var) var först framme vid Hultman.
- I’m so happy! Fantastic!
Tony och ”Blomman” hade sprungit åt andra hållet för att fånga Kihlström och Maharajah för tv.
Även Hultman ville ha tag på duon som hade gjort det.
- Var är HÄSTEN?! Och ÖRJAAAN!!!

Fotografen Lasse fick stopp på sina blixtar på grund av regnet. Jag halade upp min lilla, immiga och tänkte hjälpa till. De bilderna blev katastrofala. Som tur var fixade Lasse biffen ändå genom en snabb inställning i kamerorna. Sedan sprang vi igen.
- Grattis Kihlströööööm!!!

Ett gällt skrik hördes från staketet som bröt igenom allt annat skrål.
Maharajah fick gå av sig lite på Vincennes långa upplopp i närmare en halvtimme efter segern.
Några svenskar hade tagit sig fram nära banan när Örjan Kihlström fortfarande satt bakom hästen. Ett gäng från Växjö som tyckte att händelsen var lika overklig som alla andra.
- Hade ni lirat nåt då? undrade jag.
- En sjuhundring vaaar! sa de fyra-fem där på andra sidan staketet.

Stefan ”Tarzan” Melander, gamle Prix d’Amerique-vinnaren ni vet, hade kameran med sig och ville ha en så bra bild som möjligt av Kihlström och Hultman framme vid podiet.
- Handlar’n, handlar’n – flytta dig närmare Örjan!

Podiet ja. Jag är den blödiga typen och det var helt klart läge att bli lite gråtmild där efter Maharajahas seger i Prix d’Amerique. Samtidigt gällde det att hålla koll på bitarna (samt försöka komma åt att ge Maharajah en snabb klapp så att jag skulle ha något att berätta för dottern när jag kom hem vilket jag lyckades jag med).
Det var först när hela vinnarskocken stod uppe på podiet och svenska nationalsången spelades som det kom lite vått i ögonen på mig.
Margaretha Wallenius-Kleberg, uppfödare och en lady som satsar-på-travet, stod och sjöng Du gamla, du fria och höll ena handen på hjärtat.

(Slut på kåseriet ”Vi bara sprang på Vincennes”)

Claes Kärrstrand på Vincennes

Claes Kärrstrand på plats på Vincennes Maharajah-årgången 2014.
Foto: Mikael Wikner

Så klart var fotografen Claes Kärrstrand på plats den där Prix d’Amerique-dagen 2014. Jag tog en bild av ”Kärran”.
Claes diabetes gör att han håller sig hemma den här vintern.
(Rekommenderar artikeln ”Den envise fotografen” i Travrondens vinternummer som kom i går!)

Bellino II mål

Franske stjärnan Bellino II kliver undan till seger i Prix d’Amerique 1976. Det blev tre raka i loppet åren 1975, 1976 och 1977 för Jean Rene Gougeon. Maurice Macheret tränade.
Bellino II är en ur en trio hästar Claes Kärrstrand minns bäst under alla de…blev det 35-36 Prix d’Amerique-årgångarna han var
på plats för att jobba.
Bellino II var en stjärna och vann även montéloppet Prix de Cornulier när han stod på toppen där i mitten av 1970-talet. Hästen dubblerade alltså. Inte kattskit.
Jag pratade med Kärran om PdAen gång och han nämnde då tre vinnare av alla han samlat på sig.
- Ourasi, Ideal du Gazeau och Bellino II minns jag nog bäst. Det var en jäkla uppståndelse när de vann också, populära som de var i Frankrike.
Ourasi var förstås den som det var mest runt om kring, sa Kärrstrand den gången.

Några vintrar i Paris har det blivit. Men han började tröttna redan 2014. Kärran har alltså jobbat 35 eller 36 vintrar i Paris.
- Det är ett fantastiskt lopp, Prix d’Amerique. Men det är ett jäkla liv egentligen. Mycket folk. Man får fasen slåss för att jobba!

Bli först att kommentera

Mycket om Ann-Marie – lite om Scotch Fez

Av , , Bli först att kommentera 1

Scotch Fez-Olle AnderssonAnn-Marie Nordin
Bild 1. Olle Andersson skötte Scotch Fez hos Sören Nordin. Här på Solvallas stallbacke.
Foto: Kanal 75

Bild 2: Ann-Marie Nordin utanför Solvallas presscenter.
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Det blev en så tråkig dag i torsdags. Nere i Stockholm tackades Ann-Marie Nordin av efter 17 år som motor på Kanal 75.
Klippan Nordin går i pension men ska fortsätta jobba på Solvallas presscenter. Ackrediterad press under vanliga tävlingsdagar och exempelvis Elitloppet kommer alltså att stöta på Ann-Marie även i fortsättningen.

- Jag kommer att sakna alla arbetskompisar och att gå till jobbet men jag ska nog hitta på saker att göra ändå som pensionär, sa hon när jag ringde henne i veckan och beklagade att hon slutar.

Ann-Marie Nordin är en sådan där människa man blir boostad av att träffa.
Skicklig på det hon gör, noggrann och korrekt.
Eftersom jag inte bor i huvudstaden har jag inte haft att göra med henne allt för mycket men ändå tillräckligt på senare år för att veta att jag kommer att sakna henne.

Vänligheten själv, en sådan där energialstrare (motsatsen till energitjuv) man bara kan gilla.
Jag är osäker på om hon kan bli riktigt arg. Ann-Marie har nog inte behövt bli det så många gånger heller under åren eftersom hon är en människa som gör att man skärper till sig när man kommer i närheten av.

Som tur är ersätts Ann-Marie av Östersundsbördiga Ylva. En annan klippa på Kanal 75 som på sitt cv (och det här har jag tjatat med henne mycket om) kan skriva att hon skött om Kalle Halvarssons fina kallblod Mumlan.

Ann-Marie Nordin kan promenera till Solvalla, hon bor bara en bit från stallbacken.
Att stallbacken på Solvalla bär på sin (trav)historia är ju givet.
Men även bostadskvarteren bakom? Jo, då. Lika givet.

En gång blev jag guidad av Anders Lindqvist och hans vän ”Greven” i villakvarteren som ligger i anslutning till Solvallas marker.
En bit av den 700-1000 meter långa träningsbanan (rundbanan) finns kvar. Riktigt hur lång den var tvistade herrarna om. Numera står det villor på det som en gång var Solvallas träningsbana.

”Och där bodde den tränaren och där bodde en gång den hästhandlaren”. ”Och där var Jos Verbeeck på fest”.

”Greven” hade själv hus i området och kunde berätta (Greven kallas så för att han som liten lite högtidligt spankulerade omkring med händerna bakom ryggen).

Ann-Marie Nordin bor i huset hennes gamle svärfar Sören Nordin bodde i en gång i tiden. Gösta Nordins gamla hus, inte långt därifrån, ritades av brodern Sören.
Sören Nordin körde förresten de finslipande jobben med Scotch Fez inför segern i Prix d’Amerique 1950 i backen som nu är gata i villakvarteret.
Scotch Fez bekantade sig på så sätt med backar liknande de som fanns på Vincennes.

Bli först att kommentera

Björklövens häst bäst på Umåker 1987

Av , , 1 kommentar 4

Jan Erik Eriksson med selejeeeivk
Vi går till de gamla tidningsläggen på Västerbottens-Kuriren och bläddrar upp 27 december 1987. Alltså för snart prick 30 år sedan.
Jan-Erik Erikson blev champion med 39 segrar på Umåker. Totalt blev det 88 segrar och 1,4 miljoner inkört för Erikson. Över hälften av segrarna tog han alltså på andra banor än hemmabanan.

På bilden låter Erikson Duke Sorrel tugga på en segerbukett, hästen vann nämligen lopp annandag jul. Observera att färgbilden på Erikson är från 2001.

En annan av Eriksons skjutare vid den här tiden var Keyson Jons vann lopp även den under årets sista tävlingsdag. Hästen blev Årets varmblod på Umåker 1987.
Det är en av de bästa idrottsföreningsägda (eller hur man ska uttrycka det?) travarna i Sverige genom tiderna. Björklövens häst…laget som ju vann SM-guld just det här året och var heta i stan.
Keyson Jons´ 103 starter (38-28-8) och 718 000 kronor intjänat är supersiffror av en häst född 1978. Hästen tränades av Jan-Erik Erikson och blev Björklövens första häst (i organiserad form). Succé direkt. Att hästen var som bäst perioden kring 1987 då laget tog sitt SM-guld var givetvis mumma för marknadsförarna på Umåker.

Vi hör med Jan-Erik Erikson om Keyson:
- Den roligaste segern med Keyson Jons var den en lördag under en elitloppshelg då vi gav ett bra odds. Det kördes fruktansvärt fort första varvet men vi kom ikapp lagom till upploppet och bara svischade ifrån dom. Jättehärligt för mig, spelarna i Löven och en massa norrlänningar på plats som hade spelat.

Ulf ”Pipen” Nilsson var den spelare i Björklöven som kanske drev på hårdast för att laget skulle ha en egen häst. Klubbens Kjell Wallmark var en annan som såg till att Björklöven verkligen blev med häst.
Erikson fick tips om Keyson Jons av Bodentränaren Krister Nilsson.

– Han hade gjort en start för en amatör i Visby och vunnit den. Jag åkte ner och provkörde honom inne på banan. Han kändes fruktansvärt risig och rullig. Men så kom det ut en traktor på banan – och då klippte Keyson iväg. Och sen blev det affär! säger Erikson.

Tvillingarna Patrik och Peter Sundström var två av delägarna (och de största flickidolerna). Hockeyprofessorn Hans ”Virus Lindberg tränade laget vid tiden.
– Virus var en av hästägarna. En man som hade respekt med sig. Minns en eftermiddag i stallet då flera av ”småpojkarna” ur laget tjoade och tjimmade, ja så där som man gör. Virus kom innan för dörren. Alldeles tyst. På en sekund. Stilla. Samma som den gången vi startade på Solvalla då laget låg på läger någonstans i närheten. Killarna hade väl gått på travet utan att fråga om lov. ”Säg inget till Virus att vi varit här nu!”, säger Jan-Erik Erikson skrattande.

Andra lövenhästar hos Jan-Erik: Matisse, Speedy Gagn och Let Me Pay (tränaren tar dom på volley ur minnet).

När Umåker satte punkt för 1987 års säsong delades det ut priser till följande: Keyson Jones för Årets varmblod, Dan Beier, anställd hos Berth Johansson, blev segerrikaste lärling, Årets kallblod hette Greihard (Stig Lindmark), Årets sto blev Carola South (Torbjörn Forslund), Årets amatör blev Per Gustafsson (Skellefteå) som vann flest lopp med Gurvin 1987.

 

1 kommentar