Det bor en dam som heter Göta här i byn. Hon bor på servicehuset Duvan och jag hoppas att hon får fortsätta med det resten utav sitt liv. Vi bodde grannar ett tag, jag och Göta. Hon är en mycket beundransvärd dam av många anledningar. Full av kunskap, klurigheter och erfarenhet. För några år sedan räknade hon ut att vi var släkt, på något vis som jag tyvärr ej minns. Jag är långt ifrån lika duktig som en del andra på att komma ihåg namn och sammanhang när det gäller folk.
Hur som helst, idag fyller Göta 100 år.
När Göta föddes var det fortfarande några år kvar innan kvinnor skulle få gå och rösta i Sverige. 1913 hade vi inga av de moderna bekvämligheter som vi är vana vid idag. Vi hade ett utpräglat klassamhälle och varken fackföreningar eller arbetarrörelse hade ännu fått fäste här uppe i den norrländska jorden.
Året efter bröt första världskriget ut. Även om Sverige ej aktivt deltog i kriget, påverkade det befolkningen i landet. Den påstådda neutralitetspolitiken försvårade handel med bland annat Storbritannien, vilket ledde till varubrist och ransonering.

Jag hittade en artikel i SvD som jag tycker att ni ska läsa. ”1913 – året då världen ännu var optimistisk”

Min poäng med det här inlägget, är att man må försöka ha lite perspektiv på saker. För bara en kort stund sedan, jämförelsevis, hade vi det rätt eländigt på många sätt. Utvecklingen under 1900-talet gick betydligt fortare än under de föregående seklerna, vilket gör att vi tappat bort grunden lite. Den vi må ha för att undvika att hoppa omkring som på gungfly. Det finns de som hävdar att vi ska låta bli att se bakåt. Jag anser att det är ett såväl felaktigt som farligt synsätt. För om vi ignorerar vår historia, är det omöjligt att dra lärdom utav den.

Göta minns hur det var på 1920-talet. Många av oss har knappt hört talas om vilka livsbetingelser det var som gällde då. När Göta föddes var min mormor tio år och min farmor tolv. När farmor var tjugosju, 1928, föddes min far. Under mellankrigstiden, i väglöst land mitt i de norrländska skogarna. Han växte upp i en tid och under omständigheter som nu är glömda av de flesta och en del vet skrämmande nog inte ens om att de funnits.

Med den okunskapen om vår historia som finns bland oss, är det rätt logiskt att samhället ser ut som det gör idag. Tyvärr. Därför anser jag att vi må lyssna till de som minns, medan vi har kvar dem och vi må läsa och lära om hur det var förr och om hur det gick till när Sverige blev ett välfärdssamhälle. Ni vet, det där vi ser monteras ner nu, steg för steg. Om man ej har kunskap om vad det är bra för, varför det kom till, är det svårt att begripa varför man ska värna om det. Därför, måste vi ha grunden som vår historia utgör, för att vi ska kunna gå framåt. Som det ser ut nu verkar någon ha lagt in backen för det här landet, vilket är tragiskt.

Jag hoppas att Göta har en trevlig födelsedag.

Ha det gott där ute!

Nuläget och lite tankar om det ena och andra…

För närvarande är jag ofta frånvarande och till och från till och med okontaktbar ute i skogen, med endast tillfällig mobiltäckning. Bloggandet blir därför sporadiskt.

Doroteaockupanterna skickade i tisdags ut en pressrelease. Eftersom jag är osäker på hur pressen hanterar den och eftersom jag är full av beundran för dessa människor och stöder dem helhjärtat, lägger jag in bild på den här nedan.

Apropå vård och omsorg. Jag såg att jag hade fått ett par kommentarer till mitt förra inlägg. Läs dem gärna!

 
Ha det gott där ute.

Det var det enda det blev när förvaltningsrätten konstaterade detta.

Men, vad ligger det väl för nyhetsvärde i att en kommun beter sig olagligt?

Kommunalrådet kan enligt Folkbladet ej uttala sig om huruvida förvaltningsrättens dom är korrekt eller ej. Personligen har jag fullt förtroende för kompetensen hos såväl rådman som ledamöter.

Nu återstår att se om kommunallagen kommer att följas framledes i frågan. Det står nämligen där, i tredje kapitlet nionde paragrafen, att när det gäller ärenden av större vikt för kommunen är det i fullmäktige beslut ska fattas. Det står att läsa i domen också.

Och enligt förvaltningsrätten hade beslut ej tagits i fullmäktige…

Spännande fortsättning följer, antar jag.

Jag är skeptisk.

Hittills har jag ej funnit en enda sak som är bättre än den gamla hemsnickrade varianten de hade innan. Kör man WordPress utan att ha alla funktioner aktiverade som faktiskt finns på WordPress (Ja, jag hade konto där långt innan VK började fundera på det), då verkar det bara fattigt.

Utseendet är närapå så långt ifrån vad jag anser vara trevlig inramning till mina blogginlägg som man kan komma.

Dessutom kommer det nu upp besked när man kommenterar bloggar, om att en moderator ska godkänna inlägget innan det publiceras. Man kan ju alltid hoppas att det är språkförbistringar som ställt till det, för innan var det så att det var blogginnehavaren som kunde välja om man ville direktpublicera kommentarer eller om man ville granska dem själv först och sedan publicera dem. Som det ser ut nu, med ”moderatorgranskning” får man uppfattningen att det är VK som sitter och granskar. Vilket går stick i stäv med informationen som ligger längst ner på varje blogg, där det står att VK ej ansvarar för något av innehållet.

VK har nog svårt att hantera granskning och publicering av webbinsändare, så varför de dessutom skulle börja granska bloggkommentarer, det är för mig en gåta.

Nej, om det ej dyker upp ett större mirakel inom kort är jag rädd för att mina blogginlägg på VKs portal kommer att minska drastiskt framöver. Vilket jag förmodar att vissa klappar händerna åt i så fall. Tyvärr.

Ps. Å inte funkar blogglänkarna från lokalsidorna på VK heller! Ds (Kl 12:21)

Vi var in till Rethymnon i torsdags för att gå på marknad. Pedagogen i mig uppmärksammade alla skolor vi passerade under veckan och då i torsdags när vi promenerade förbi en utav dem passade jag på att sticka in kameran mellan staketstolparna och ta en bild.

I Grekland har de, som vi, obligatorisk nioårig grundskola. De har en frivillig tvåårig förskola och ett treårigt gymnasium eller yrkesskola, dit eleverna avlägger intagningsprov. År 2007 var elevantalet per lärare 10 stycken.
Källa: Landguiden, Utrikespolitiska Institutet.
Undervisningen är finansierad med skattemedel och utbildningen vid de statliga skolorna är gratis. Det finns även privata skolor. Källa: NE

Vid en annan del av skolgården fotade jag en blomma. Snyggt smidesstaket var det som omgärdade skolan.

Det finns sjutton universitet i Grekland, varav ett på Kreta. Det har campus både i Heraklion och i Rethymnon, som är två av Kretas tre största städer. (Den tredje är Chania.) Deras hemsida finns här, med text på grekiska och engelska.
Ön är för övrigt 26 mil lång, på bredaste stället är den 6 mil bred och befolkningsmängden uppgår till ungefär 603 500 innevånare. Källa: NE

Skolor är viktiga. Av flera anledningar och ur flera synvinklar. Hur jag än vänder och vrider på det, kommer jag tillbaka till slutsatsen att man må satsa på skolorna. På utbildning. På lärare. På elever.

Inga argument i världen kan få mig att gå med på att det finns anledning att göra nedskärningar som drabbar skolverksamheten.
Vi behöver hög lärartäthet, små klasser, tid till pedagogisk planering och resurser till variationsrik undervisning. Oavsett var vi oss i världen vänder.

Knappt har man hunnit landa så snurrar det igång igen. När jag kollade igenom posten såg jag att jag fått brev från Socialdemokraterna. Fast avsändaradressen till partidistriktet i Umeå var överkryssad. Nåväl, jag öppnade det och läste.

Alltså, jag vet att jag är kinkig när det gäller skriven text. Men, jag har precis för mig att det är vanligt att underteckna brev. (Och att man daterar det, har mellanrum mellan hälsningsfras och första stycket, samt att om man har indrag i ett stycke så har man det i alla. Men, vad vet väl jag…)
Jag drar dock slutsatsen att det kommer ifrån Åsele Arbetarekommun, eftersom brevet börjar med "Vi i AK-styrelsen…" och jag känner ej till någon annan styrelse där den förkortningen skulle passa in. Dessutom avslutas brevet med att medlemmar uppmanas sända in sina kontaktuppgifter till Marcus Lindh och det namnet är ju rätt bekant vid det här laget.

Brevet informerar om att nämnda styrelse "…jobbat fram en ny kommunikations- och informationspolicy." Det är ju en god tanke. Vidare står det att "För att allmänheten ska få bättre information om vad vi vill kommer vi att ha månatliga möten under större delen av året, där vi bjuder in till information och diskussion i olika frågor."

Som sagt. Tanken är god. Jag kan bara hoppas att handlingarna framöver matchar.

För övrigt är det någon som roat sig med att använda en annan människas namn/alias på VK:s insändarsida Tyck Till, vid 19:14 ikväll. Det tycker jag är mindre roligt. För att ej tala om vad hon tycker som blivit bestulen på sin insändaridentitet! Det gäller "ML/Fredrika supporter", som EJ skrivit den insändare som är inlagd med hennes identitet vid tidigare nämnda klockslag ikväll. Hon menar (och jag håller med) att det är mycket olustigt.

För femtioelfte gången undrar jag vad de har för koll, de personer som sitter och lägger in de inskickade insändarna och vilka kriterier de har (mer specifikt) när de gör sitt urval.

Jaja, cirkusen är igång och jag har knappt varit hemma ett dygn. Men, det var väl väntat.

Om ni vill se semesterbilder, så ligger det ett gäng i min andra blogg. Klicka här.

Ha det gott där ute!

Ps. Fick besked nu (kl 22:06) om att insändaren som jag nämner ovan nu är borttagen. ML väntar på besked från VK om hur någon kan använda sig av hennes alias. Man må nämligen skriva in sin e-postadress (syns endast för redaktionen) när man skriver insändare, så det bör ha synts där att det var en annan person som skrev. Ds

Jag tar semester ett tag nu. Imorgon flyger jag och mina barn söderut för en veckas sol och bad. Vi behöver vila, ladda batterierna och få miljöombyte. Klicka här så får ni se vart vi åker.

Ha det gott.
Det tänker vi ha, på den här stranden.

Det har varit alldeles för mycket snack och för lite verkstad bland alla som är missnöjda med hur situationen i kommunen är. Nästa år är det valår. I slutet av den här sommaren räknas medlemsantalet i de politiska föreningarna, för att man ska få fram namn till vallistorna och för att man ska veta hur många mandat i kommunfullmäktige som respektive förening får. Kort sagt, hur många från vart håll som får vara med och bestämma.

Gå med i en politisk förening.

Jag kan omöjligt tala om för er vilken förening som passar er bäst. Det må ni avgöra själva. Men, naturligtvis rekommenderar jag den jag själv är med i, som det står skrivet i Folkbladets nätupplaga om, sedan 18-tiden ikväll.

I artikeln står att det var årsmöte i tisdags kväll. Så var icke fallet. Då hade vi skolavslutning, vilket jag skrev om i mitt förra blogginlägg. Årsmötet var igår kväll, onsdag. Det var, som Bert-Rune säger, människor från Åsele, från Fredrika och även från andra byar som närvarade.

Om jag nu ska tala klarspråk, vilket brukar rekommenderas, så är ju naturligtvis en del av poängen med föreningen att den ska förändra den socialdemokratiska lokala politiken till kommunens och medborgarnas fördel.
Begrep ni det där?
Nähä.
Om jag säger så här då: Föreningen vill komma dithän, att den får fler mandat i kommunfullmäktige än Åsele S, för då finns det möjlighet att påverka de beslut som fattas i kommunen.
Det gick väl att förstå?
Bra.

För att kunna nå det målet behövs det medlemmar. Glädjande nog ramlar det in intresseanmälningar om detta på löpande band från alla håll i kommunen.
Även människor i andra kommuner hör av sig och vill vara med som stödmedlemmar, även fast de är medvetna om att de ej räknas in som fullvärdiga medlemmar vid en medlemsräkning inför valet och självfallet har de ej heller rösträtt här när de är mantalsskrivna i en annan kommun. Likväl vill de visa sitt stöd. Det är rätt fascinerande.

Det behövs dock fler. Det behövs så många som det bara är möjligt.
Tillsammans kan alla då arbeta för att påverka och föra kommunen framåt i en positiv riktning, vilket gynnar alla generationer.

Föreningen vill i korta drag:

• verka för utveckling av hela Åsele kommun. Såväl tätorten som byarna.Lomsjö, Gafsele, Lillögda, Fredrika… Hela kommunen.
• stärka kommunens varumärke
• samarbeta med alla kommunens innevånare
• ha ett samarbete över partigränserna, för kommunens bästa
• verka för en hållbar utveckling av såväl näringsliv som vår miljö

Jag hade laddat upp med pappersnäsdukar och införskaffat vattenfast mascara. Jag, som de flesta andra, trodde att det skulle bli ett snyftkalas utan dess like. Molnen täckte himlen hela dagen och temperaturen var mer än lovligt sval. Yllekoftan åkte fram.

Kvart i sex var vi på plats utanför kyrkan. Det var många som var där. Parkeringarna var fyllda och bilar stod parkerade längs med gatorna åt alla tre hållen från kyrkan. Många gick in direkt, för att undkomma kylan. Jag och min dotter tillhörde de som stod kvar ute och väntade in den tågande kortegen som skulle komma gående Prästgårdsvägen upp mot kyrkan. Hela skolan F-9, samt personalen. För sista gången. Stämningen var fylld av blandade känslor. Vemodet tryckte oss mot marken där vi stod och samtalen människorna emellan rörde mestadels sorgen över att det var den sista avslutningen vi var där för att bevittna.

Så kom de gående.

Kyrkan var fylld med människor som var där för att dela den sista kvällen med oss. Familjer, vänner, släktingar, bybor, före detta elever och även några politiker från oppositionen.

Agneta Renman hälsade alla välkomna och berättade om invigningen av Viska skola (Gula skolan) som skedde 1957. Efter det sjöng vi psalm 200, I denna ljuva sommartid.
Sedan avtackades Ingegerd Westerberg som går i pension. Hon har arbetat på Fredrika skola lika länge som jag är år gammal. Alltså sedan 1971. Från början var hon inhyst i lärarbostaden, som fanns i det som idag i folkmun kallas för posthuset. Så småningom bildade hon familj och de skaffade hus i byn. Många är de elever som gått igenom lågstadietiden med henne vid sin sida.

Så tog musikskolan vid. Petri Kivimäki, Olof Gardeström samt även Björn Persson som de hade lyckats rycka loss och få med sig från Åsele, var där och ackompanjerade våra elever. Petri stod vid mikrofonen och skötte snacket. Han blev tillfälligt avlöst där av Olof, som sa att han ville tacka för de två åren han fått vara musiklärare vid Fredrika skola, genom att spela en låt på gitarr. Han sa också att han tycker att det är lite läskigt att prata i mikrofon. Men, att spela går bra. Vilket han gjorde så tonerna fyllde både kyrkan och våra hjärtan.

Petri passade förresten på att påminna närvarande politiker om att det är många elever som står på kö för att få vara med i Musikskolan, så de behöver mer resurser för att klara av att ta in alla som vill. Jag misstänker att det var en vink till ordförande i omsorgs- och utbildningsutskottet, som var där med anledning av Ingegerds avtackning.

Så var det elevernas tur. Klass F-3 sjöng Sommarsången. Ni vet, den där som ger Astrid Lindgren känsla och gör att man vill hoppa omkring som Pippi Långstrump ute i gräset och sjunga själv.
Å nu så vill jag sjunga att sommaren är skön och träden är så fina och marken är så grön.

Eleverna i klass 4-6 imponerade med sina kunskaper i engelska genom att framföra två låtar på nämnda språk. Live while we’re young, av One Direction och Summer Paradise, av Simple Plan.

De äldsta eleverna, i klass 7-9, rörde våra sinnen genom att sjunga Vart jag mig i världen vänder, av Den Svenska Björnstammen och Vart jag än går, av Stiftelsen.

Sedan var det dags för soloframträdanden från fyra av eleverna i klass 4-6. Vi fick lyssna till sång och musik i form av piano, gitarr och dragspel. Allt ifrån Vem kan segla förutan vind till Knocking on heavens door. Repertoaren var lika omväxlande som elevernas framföranden var imponerande.

Hur många av er är det som får höra dragspel framföras av elever på skolavslutningar? Vi har fått höra det ett par år nu.

Så var det dags för allsång.
Till skolavslutningen i juni 2011, skrev jag om texten till Stockholm i mitt hjärta så att den handlar om Fredrika och så döpte jag om den till Viska i mitt hjärta. Då var det vi i personalen som sjöng den tillsammans med Petri, ackompanjerade av musiklärarna. Nu hade vi bestämt att vi skulle ha den som allsång och jag hade lagt texten längst bak i programbladet för kvällen. Texten lyder som följer.

Viska i mitt hjärta

Solen går upp bakom bergen
Skiner på sjö och på myr
Sjönäs i gryningsljus badar
Mörkret och skuggorna flyr
Det glittrar kring Viskasjöns stränder
Mot himlen syns svalornas dans
Folk kommer från främmande länder
Att lyssna till tystnadens vals

Refr:
Viska i mitt hjärta
Låt oss besjunga dig nu
Utsedd till drottningens namne
Pärlan i norr, det är du

Av platser jag känner på jorden
Är du den by som är bäst
Människor från hela världen
De gillar Fredrika mest

Sedan tog kyrkoherde Mats Nygård vid. Han började med att hänga på sig en gitarr och rocka loss till Neil Youngs låt Rocking in the free world, till allas häpnad och förtjusning.

Den låten blev en inledning på en betraktelse över livet vi lever här i den fria världen som finns i väst och även på andra ställen.

Sen tog han fram fiolen och spelade och sjöng Dan Andersson.

Varje år brukar Ingrid Hägglund dela med sig av minnen till de elever som går ut nionde klass. Minnen från när hon var deras fröken i Förskoleklass. Nu är ju läget som det är. Så i år fick även elever i klass åtta, små minnestavlor och några ord med sig. Det blev många skratt när hon läste upp små citat som eleverna hade sagt när de var små. En av eleverna hade kommit till skolan en morgon och varit på rätt dåligt humör. Så hade han frågat Ingrid "Får pappor tvinga på barn overaller?" En annan av eleverna hade haft som plan att bli statsminister när han blev stor. Spännande fortsättning följer kanske om den karriären.

Så blev det betygsutdelning till klasserna 6-9, samt utdelning av den obligatoriska minnesboken som alla som går ut klass nio i Fredrika skola får. Den traditionen går långt tillbaka. Lärarna väljer ut en bok till varje elev, som passar för just den eleven, med tanke på vilka intressen de har.

Efter det klev två mystiska herrar i grå kavajer fram och presenterade sig som representanter för Lions Club i Åsele. De var där för att utdela årets ungdomsstipendium som gick till Robin Söderlund och Tom Persson med motivering

Med ungdomlig entusiasm, framåtanda och initiativkraft har dessa ungdomar visat ett ovanligt, men mycket viktigt samhällsengagemang. De har vidare visat prov på god entreprenörsanda, en egenskap som är väl värd att premieras för bygdens vidare fortlevnad.

Pojkarna förärades var sitt diplom, blombuketter och 2500 kronor vardera.

Sedan sjöng vi psalm 199, Den blomstertid nu kommer och Agneta tackade alla som närvarat och påminde om fikat för personal, elever och deras närstående som intas på Tjäredakka på kvällskvisten.

Mellan kyrkan och Tjäredakka, brukar det vara fotografering av klass nio utanför skolan. Nu är ju läget som det är, så vi hade bestämt innan att vi fotar alla eleverna. Alltså begav vi oss till skolan. När vi kom dit delade jag ut en orangefärgad ros i cellofan med band om, till varje elev och önskade dem trevlig sommar. Jag har vid ett eller annat tillfälle varit lärare åt alla eleverna, utom de yngsta som nu gick ut Förskoleklass. Jag gav även personalen var sin blomma och talade om att vi ville ha med dem också på bild.

En av föräldrarna fångade mig på bild när jag gick för att fotografera. För ovanlighetens skull såg jag ut som mig själv på bild, så jag bad om att få den.

Sedan begav vi oss till Tjäredakka för avslutningsfikat.

.

Det var en magisk skolavslutning som vi alla kommer att minnas.
Jag kan omöjligt återge den i ord – och ändå är jag hyfsat duktig på det där med ord. Det var en Grand Final utav världsklass!

Eleverna i Fredrika skola brukar varje läsår hålla på med ett speciellt projekt.
Under flera år var det byaprojekt, de fördjupade sig i historien om en utvald by i Fredrika socken och redovisade detta under en byadag i den aktuella byn på vårkanten, då nära och kära (samt andra intresserade) fick ta del av utställningar, teaterstycken och mycket annat.
Läsåret 10/11 fördjupade eleverna sig i vindkraftsparken på Stor-Rotliden och förra året fördjupade de sig i Samernas historia.
Det här läsåret har de tillsammans med elever i sju andra europeiska länder hållit på med ett projekt om sagor och sägner, vilket utmynnade i en Kulturdag på hembygdsområdet Sjönäs här i Fredrika.

Vi var 60-70 personer där som fick ta del av utställningar, föredrag, dockteater, sång och en tidning som hette Vitterposten.

Flaggan hissades dagen till ära.

Dockteater av klass 4-6

Här får ni se delar av själva hembygdsområdet, som är väl värt ett besök.