Hej världen!

Hej världen var den automatgenerererade titeln på detta första inlägg när jag nu till sist aktiverade den här bloggen. Ungefär så känns det också när jag nu, sent om sider, ska göra bloggpremiär. Jag har funderat länge på saken och tänkt att det både tar mycket tid att skiva blogg och kan vara oerhört svårt att väga orden och formulera sig på det rätta sättet. Samtidigt har jag så mycket att säga och just idag kände jag att det inte går att avstå längre.

Idag är det Internationella Kvinnodagen och i Umeå har vi haft en demonstration med 400 deltagare, otroligt stor pepp och kraft. Stort tack till arrangörerna från Tjejjouren för detta viktiga synliggörande av feminismen och det skriande behovet av att lyfta kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor! Förutom ett långt demonstrationståg med talkörer och banderoller i det länge saknade solskenet fick vi lyssna på den härliga Indiekören, sjunga allsång och höra flera viktiga tal på Hamnmagasinet. Den styrka och systerskapet som finns kommer att rubba berg! Jag ser fram emot att få en samtyckeslag och att på mycket kortare tid än de beräknade 100 åren se jämställda löner!

Det som känns mest påträngande att skriva om idag är dock tyvärr inte internationella kvinnodagen, alla skäl till att den behövs eller alla möjligheter som finns. Det mest påträngande är istället det frontalangrepp på Vänsterpartiet som Socialdemokraterna i Umeå bestämde sig för att lansera just idag. Lennart Holmlund skriver i sin som vanligt illa formulerande blogg om att Vänsterpartiet inte är pålitliga eller kompetenta nog att styra tillsammans med. Särskilt angriper han Lasse Jacobson som är ordförande för Tekniska nämnden och som sådan har jobbat hårt med Apbergetfrågan. VK:s nyliga granskning tog fram mycket av det vi har befarat i ljuset, och det ställer naturligtvis inte S i någon positiv dager. Anklagelsen om allt från tjänstemannastyre till korruption har haglat. Faktum kvarstår att så långt fakta har kommit fram är de skäl till rivning av Apberget som har angivits – bla omdragning av diverse ledningar och risk för ökade kostnader – inte giltiga. Istället är det troligt att det är helt andra motiv som har spelat in och uppenbarligen är Balticgruppen som har fått bygga sin Utopiagalleria en av vinnarna medan många av Umeås invånare känner sig som förlorare. Det är inte i sin ordning. Politiken är till för att på ett demokratiskt sätt syntetisera medborgarnas önskningar om hur de vill att deras samhälle ska se ut. Inte att främja kapitalisters och handlares intressen på medborgarnas bekostnad. Holmlund gör också kopplingar mellan Vänsterpartiet och Förbundet Allt åt Alla och kopierar ett stycke av deras programförklaring där de beskriver sig själva som en revolutionär organisation. Det ska vara helt klart att Vänsterpartiet inte har något samarbete med Allt åt Alla. När det råkar vara så att vi har samma uppfattning i vissa frågor är det istället av självständiga ideologiska orsaker. Allt åt Alla är tvärtom periodvis en av Vänsterpartiets starkaste kritiker, vilket också behövs för att utmana och utveckla politiken och få med så många synpunkter och idéer som möjligt. Däremot är det inte lika självklart att Socialdemokraterna ska förväntas vara en av Vänsterpartiet starkaste kritiker, allra minst under pågående majoritetssamarbete om att styra den här kommunen. Att de dessutom gör det genom att spela ut kommunistkortet är inget annat än chockerande.

Andreas Lundgren har lyckats sammanfatta och få med angrepp på en hel rad av våra mest synliga vänsterpartister på sin blogg. Han ifrågasätter att händelserna kring Apberget har skett på det sätt som VK har beskrivit i sin granskning, men återigen är det de fakta som hittills har kommit fram och det gäller att lägga fram underlag för att hävda något annat. Det hävdas att vi har gjort ”grova utspel om desinformation, tricks och till och med korruption” och antyds att det finns en splittring inom Vänsterpartiet i och med att Lasse Jacobson har ”bett om ursäkt i skymundan” medan övriga i partiet framhärdar. Det som har hänt kan återigen inte beskrivas som annat än desinformation och var gränsen till korruption går tål att funderas på för alla inblandade. Att det skulle finnas någon splittring i Vänsterpartiet är helt enkelt felaktigt. Hela partiföreningen står bakom vår politik och hanteringen av denna fråga.

Även Anders Ågren (M), Peder Westerberg (FP), Mattias Larsson (C)  och Arbetarpartisten Jan Hägglund hoppar på samma tåg. Borgarna hoppas förstås på att samarbetet ska spricka så att de har en chans att få in en fot i ett majoritetssamarbete, om inte redan nu så i alla fall efter valet. Det har tidigare antytts saker i den vägen från S och M och det är naturligtvis upp till varje parti att avgöra hur de vill utforma sin politik, sin valplattform och vilka samarbeten de kan tänka sig efter ett val. En uppenbar orsak till alla dessa utspel från borgarna, som de inte ens själv sticker under stol med, är att Vänsterpartiet har haft stort inflytande på lokalpolitiken i Umeå. Det gillar de inte och tar förstås alla chanser att sätta stopp för.  Mattias Larsson kommenterar i sin blogg att Lennart Holmlund är på semester i Thailand vilket kan försvåra kommunikationen. Fler än jag kommer kanske ihåg Holmlunds utspel från Thailand när Håkan Juholt föreslogs som partiordförande för S? Han hotade då med att avgå om han blev vald. Det visade sig bara vara tomma ord, men jag undrar var han får sin lokalpolitiska inspiration från där på andra sidan jordklotet.

Att S väljer att lansera detta frontalangrepp just på Internationella Kvinnodagen och därigenom väljer att osynliggöra och nedprioritera feminism och kvinnokamp för att istället plocka poäng på sin samarbetspartner inför en valrörelse hoppas jag att de åtminstone ångrar och gärna också skäms för. Några som istället väljer att kommentera feminismen och den viktiga betydelse som Internationella Kvinnodagen har är Fanny Eriksson (S) och Veronica Kerr. (KD) Heder åt dem! Är det fler är jag som reagerar på könsfördelningen i val av ämnen och formuleringar? Vänsterpartiet har förresten liksom Kerr varit ute och demonstrerat, samtalat med medborgare och agerat för jämställdhet idag. Var befann sig herrarna ovan?

Något annat än att valrörelsen är i full gång går inte att hävda. Dock hoppas jag innerligt att den inte behöver bli fullt så låg och ful som den här inledningen.