Om inte….

 Sabra och Shatila var två flyktingläger för palestinier i södra Beirut i Libanon.

 På kvällen den 16 september 1982 gick 150 beväpnade falangister (libanesisk kristen milis) under ledning av Elie Hobeika in i flyktinglägren Sabra och Shatila för att hitta den beväpnade PLO-milis som Israel trodde gömde sig i lägret.

När falangisterna lämnade lägren 36 timmar senare lämnade de efter sig minst 700-800 döda palastinier, män, kvinnor och barn.

Detta skedde under Ariel Sharons tid som israelisk försvarsminister och han var den som släppte in falangisterna, palestiniernas svurna fiende, i Sabra och Shatila.

Han hade sagt till falangisterna några timmar innan intrånget att PLO hade mördat Gemayel , falangisternas ledare och Libanons president, den 14 september  och israelerna var därför väl medvetna om falangisternas ilskna känslor gentemot palestinierna.

Det visade sig i efterhand att ingen palestinier varit inblandad i mordet. En syrisk agent, Habib Tanious Shartouni, erkände sig skyldig till mordet.

Massakern ledde till omfattande protester både i Israel och runt om i världen.
Premiärminister Menachem Begin avfärdade all kritik som riktades mot Israel för massakern.(som alltid).

 Det var känt att falangisterna släpptes in i de palestinska flyktinglägren för att driva ut PLO:s "terrorister", men ingen hade kunnat förutse resultatet, sade han.

(Nä, visst …   :/   )

I februari 1983 kom den statliga israeliska Kahankommissionen fram till att försvarsminister Ariel Sharon hade ett "personligt ansvar" för massakern.
Sharon tvingades avgå som försvarsminister i februari 1983 men stannade kvar i regeringen som minister utan portfölj.

På Mias Kairoblogg finns det beskrivet vilken syn som mötte journalisterna när de fick lov att gå in i lägren 2 dagar efter det att falangisterna släpptes in…. Man ryser av avsky för de människor som kan göra så mot andra människor…

Varnar känsliga för starka bilder i nästa film…. men detta får inte glömmas bort!