Lagen om kulturminnen m.m (1988:950) Vad är det för typ av lag? Vad innebär den? Vad omfattas av lagen?

Det är en lag som skyddar fasta fornlämningar, fornfynd, byggnadsminnen, kyrkliga inventarier, begravningsplatser, kyrkobyggnaders och kyrkotomter.
Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider som har tillkommit genom äldre tiders bruk, de ska även ha varit varaktigt övergivna i 100 år.

En fast fornlämning kan vara t.ex. gravar, gravbyggnader, begravningsplatser, resta stenar, häll- och sten ristningar/målningar, kors och minnes vårdar, samlingsplatser av olika slag t.ex. för rättskipning, kult, handel. Lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser och kulturlager som uppkommit vid användandet av bostäderna eller platserna och även lämningar efter arbetsliv och näringsfång. Ruiner efter borgar, slott, kloster mm. Även olika samfärdselanläggningar skyddas som vissa vägar, broar och hamnar, även gränsmärken och labyrinter. Skeppsvrak räknas som fast fornlämning om det gått minst 100 år sedan förlisningen och vraket tillhör Sverige om det är en svensk båt som bärgar den eller om vraket förs till Sverige.

Även olika naturbildningar kan vara fast fornlämning om det finns ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen knutna till det eller lämningar efter äldre folklig kult.


Det är Riksantikvarieämbetet (Raä) som avgör vad som är en fast fornlämning, de har en lista som man följer.


Man får inte rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller ändra eller skada en fast fornlämning. Men om man är tvungen att göra ett ingrepp kan man söka tillstånd från länsstyrelsen och man kan överklaga beslutet hos förvaltningsrätten.


Man får inte heller använda metalldetektor pga. man vill motverka plundring och skador av fornlämningar. Men man kan få dispens av länsstyrelsen.


Enl. God ortsnamns sed får inte hävdvunna ortnamn ändras utan goda skäl och i aktuella områden ska kartor och skyltar har svenska, samiska och finska platsnamn.


Man får inte föra ut äldre föremål med stor betydelse för vårt nationella kulturarv utan tillstånd av Riksantikvarieämbetet.
I lagen finns det också beskrivet hur man går tillväga när man vill återlämna olagligt bortförda kulturföremål. Och vem som ska betala för utgrävningen vid exploatering.


Runt fornlämningen finns det s.k. fornlämningsområdet, som kan vara olika stort beroende på vad för sorts fornlämning det är. Det är länsstyrelsen som bestämmer storleken på fornlämningsområdet.


I lagen står det även vem som äger ett fornfynd som hittas av en privatperson och hur man ska gå till väga med att rapportera in det.


Det är ALLA som ansvarar för att lagen följs, d.v.s. kommuner, statliga myndigheter, privata företag och privatpersoner. Och det är länsstyrelsen som prövar tillåtlighet enl. KML och har tillsynen att lagen följs.


Om man nu skulle bryta mot lagen kan man bli åtalad för
Fornminnesbrott: det är när man av uppsåt eller oaktsamhet skadar en fornlämning eller tar hand om ett fornfynd och då kan man få böter eller fängelse upp till 6 månader.
Grovt Fornminnesbrott: det är när det är uppsåtligt, mera storskaligt och man använder speciell utrustning tax metalldetektorer. Eller om värdet av fornfyndet är högt. Man kan då få upp till 4 års fängelse.


Jag tycker det är viktigt att den här lagen finns och följs eftersom man då bevarar vårt historiska arv så även våra barn och barnbarn kan se och lära sig om förr. Förstörs fornminnen så försvinner även en del av vår historia och om fornfynd flyttas och/eller försvinner så vet man inte vilket sammanhang man en gång hittade den och man får mindre kunskap om
forntiden.




Etiketter: ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>