Fult att svära?

Svordomar hör man dagligen och tidigare så kom det även från mig. Jag försöker idag att undvika dessa ord. I morse hörde jag en person som var på besök hos oss använda ordet förbannad flera gånger. Vad som är en svordom för en person behöver inte vara det för en annan person.
Är ordet förbannad en svordom? Inte alls tycker vissa och givetvis säger andra. Ordet ”förbannad” betyder egentligen att vara bortvänd och skild från Gud.

arg_130451464

8 kommentarer

  1. Stefan Rådström

    Att svära har faktiskt smärtlindrande effekter, ifall man inte överanvänder dem. Bl.a. har Steven Fry demonstrerat detta i ett av sina program. Ett roligt avsnitt med Brian Blessed (i ”Jag, Claudius” spelade han kejsaren Augustus) ur detta program finns tillgängligt på Youtube – undviks emellertid helst av den hyperkänslige.

      • Stefan Rådström

        Ord har ju värdeladdning, där det sammanhang (kontext) som ordet används i har betydelse. Ett exempel på det är den gamla anekdoten om sjömännen som pratade om sin hårdföre kapten. Den ene sade: ”Han är en djävul!” Den andre funderade länge och svarade: ”Jo, det är han visst det. Men han är allt en fan ändå.”
        Djävul och fan betyder ju samma sak, Mörkrets Furste. Men av sammanhanget, kontexten, framgår att ordet ”djävul” i detta fall har en negativ värdeladdning och ordet ”fan” en positiv.

        Samma sak med ordet ”förbannad”. För en troende betyder det ”förkastad av Gud” eller något liknande, men i dagligt tal kan det betyda ”utomordentligt arg” – fast då med den extra valör som meddelar mottagaren att det verkligen är allvarligt. Det används ju också som en ren svordom, oftast då för att lätta på trycket. Eller som i det föregående exemplet, för att minska på smärtan (fysisk eller psykisk).

        • Bertil Örjestad (inläggsförfattare)

          svordomar ska inte användas och värst är när man hör 4 åringar använda detta språkbruk. Jag kanske låter lite fin i kanten men jag tycker det låter hemskt. Ända gången jag svär är då jag citerar någon. Överhuvudtaget måste vi alla tänka på språkbruket för barn tar ju efter. Men som sagt jag kan inte förbjuda någon att svära.

          • Stefan Rådström

            Som vår gamle finansminister Gunnar Sträng har tillskrivits: ”Jag utiliserar inte utländska ord när det existerar en relevant domestik och adekvat vokabulär.” (Riktigt på det tillkrånglade viset sade han det ju inte, men i hans anda är det väl ändå.)

            Jag håller alltså inte riktigt med om att man inte ska använda svärord, ty i vissa sammanhang har det som visat ändå, på sätt och vis, sin plats. Olof Palmes berömda tal om Franco-regimens omänskliga brott mot sitt folk skulle säkerligen inte ha haft sådan inverkan om inte ett lämpligt placerat kraftuttryck ingick i talet (alltså ”dessa satans mördare”).

            Det är alltså inte svärorden i sig som låter illa – i rätt sammanhang kan de till och med få nästintill poetisk färg.

            Det som verkligen upprör borde i stället vara den ökade acceptansen av uttalanden fyllda av drypande hat, med eller utan svordomar: ”blattejävel”, ”skit i den lilla horan”, och ”cancersvulst på hela samhällskroppen”. Det sistnämda exemplet kommer från en känd predikan som inte innehåller ett enda svärord, men borde ändå vara fruktansvärt frånstötande, inte minst för barn. Ändå fanns det säkert många fler barn på plats när de orden uttalades än vad som vanligen är fallet gällande de båda förstnämnda.

          • Bertil Örjestad (inläggsförfattare)

            Det predikanten sa var inte speciellt genomtänkt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.