Yrres Värld

Jo, ibland går solen upp!

 Men herregud var tog veckan vägen?

Ibland är dagarna så långsamma och man sover och sover och tränar och diskar och sover
Så har det vart den här veckan och en massa annat som legat och skumpat i magen som jag inte ska nämna här.

Ibland önskar jag att jag ägde en röst som bara genom att nynna en enkel ton fick världen att öppna sig som den mest blomstrande.

Men världen ser inte ut så.
Allt handlar om val och jag önskar jag kunnat bombardera allt och alla med det men jag kan inte det.

Nåväl, i kväll valde jag att uppdatera bloggen, ett bra val tycker jag.
Ta hand om er och det som är viktigt i livet.
 

Knoppad.



Det finns ingen sorg riktad
bara
hamnad

som måsens rop mot bara vågor
där täckelsen är ogint svart

dit solen tar skydd mot ansikten

eller

där år passerar och stegen förblir
tungsamt grå

Jag vill inte vara nära det.

Jag vill vara den som springer längst regnbågar
den som först fångar vårens daggdroppe
kupar min hand runt den och förnimmer

liv.

Och jag vill vara den första som ler
mot dig

okristligt tidigt om morgonen,

innan du hunnit säga

 

 

 

mamma.

 

 



Godnatt :)


Uppdaterad: fredag 16 mars 2012 klockan 20:54

1 Kommentar

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Camilla säger:

vad fint du skriver ända in i själen! Kram på dig

Friday 16 March 2012 klockan 21:17

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS

vk.se Mest lästa på vk.se just nu
Om mig

 Ingen annan är så speciell.

I mellanmjölkens land är detta en sanslöst dålig inställning men jag tror det.

Vi måste tänka så om oss själva för att kunna tänka så om andra, eller hur?

Jag är snart 45 år gammal.

Jag har sex barn och jag är gift.

Jag bor ute i skogen på landet med två linderödsgrisar, höns, två kattor och två hundar samt min familj.

Jag är sjukpensionär efter sviterna av mina strokar, min hjärna saknar brandvägg sas.

Jag älskar att skriva och det ska jag göra här. Jag skriver förmodligen inte allt samma dag utan kopierar från forumet

poeter.se/yrre.

Puss på er!