Ja jäklar 10 kilo, gud vad jag är duktig!

 Eller inte..

Ibland önskar man att man kommit på sånna här bra grejjor själv, jag tycker ju att det är en alldeles

underbar ide och ställer genast om vågen.

Jag behöver inte banta, jag duger som jag är till sommarn 😀

 

Dagarna går ju och den där sommarn rycker ju allt närmre, mina frön har grott (tusan också) Så nu ska det 

passas och donas som i det mest fullbelagda dagis. Tur att de inte skriker.

Det enda jag har lite svårt med är att nypa dem. Om man vill få en starkare och buskigare planta å ska man nypa bort en bit av toppen. Men herregud! Det är ju som att skära av armen av en unge typ!

 

Jag kan ju inte ens slänga de svagaste groddarna, de ynkligaste och minsta…Nä där vaknar moderskänslorna och det hela slutar med att plantorna är gängliga och alldeles åt fanders för många.

 

Nåja, jag ska väl acceptera att jag är som jag är. Så..tyvärr vågen, du får stanna på dina överviktskilon (gråter)

 

men att slänga groddar, där går min gräns (tjuter), händer icke.

Men okej, jag ska tukta dem och uppfostra dem, det får de ta, de lever ju åtminstone.

Ha en finer helg!

 

 

Porlad

Kylslaget rör sig
återgång

skymtande gör sig vår
frön som följa livets sång

Vi kan hejda oss, vänta ett slag
smyg gömma dimmor som färdats

men

ingen blir sitt verkliga jag
om inte jaget härdats

Så kom du mörker, mitt i en vår
jag är inte rädd i natt
för jag kan följa ljuset som

tittar bort och vid gryning vet jag att

sol tränger vilsamt och skapar rum
är intet gömt och bär liv i ljus

aldrig mer jag ska verka stum
och tränga bort det ljuva i mitt hus

Vår maka dig närmre
ge del av ditt ljus du är skapad
just för mig

att du ska föda ett hopp, en dröm
och att jag ska följa dig

för vad kan någon skapad tänka än det
att födas åter på nytt

för var dag en längtan mot mylla
mot liv
är ett frö som aldrig någonsin flytt.