Kärleken

Kärleken…

Han som var det största som hänt mig, han som var min bästa vän, han som kände mig bättre än någon annan, han som jag varje dag pratade med trots åren som gått sedan vi gick skilda vägar, han som skyndade till hjälp så fort mitt liv trasslade till sig, han som förstod mig som bäst när jag ingenting sa, han som gav mig lyckofjärilar i magen fastän det inte längre var vi, han som så fort han kunde tog en pause från sitt liv för att få vara mig nära, han som varje gång vi pratade frågade varför vi gått skilda vägar, han som sa att han ville att det skulle bli vi igen…

Han som var och alltid kommer att vara min största kärlek finns inte längre.

Han somnade in och lämnade mig kvar med alla minnen av vår vackra, tokiga, intensiva, galna och stora kärlek.

Hur överlever man något som redan gjort så ont för flera år sedan och nu blossade upp igen?

Är man en G som alltid på något sätt tycks överleva, så väljer man att fokusera på allt det vackra med livet, hur ont det än gör.

Du saknas mig!

.