Problemet här verkar vara att man inte skiljer på när ambulanspersonalen jobbar med just ambulansverksamhet, dvs är på utryckning och när man är inne på sjukstugan för att förstärka upp den normala mottagningsverksamheten.

 

Det finns ingen som dricker kaffe först innan man åker på en utryckning, punkt slut!

 

Vid ett akutfall så är det inte säkert att ambulanspersonalen har tid at ta hand om anhöriga utan det kan vara så att man koncentrerar sig på den som är sjuk. Men sen finns också personer som ringer och larmar efter ambulans och sen kommer gående ut till ambulansen med färdigpackad väska. Precis som om man tror att ambulansen är en gratistaxi!

 

Däremot om vi pratar om mottagningsverksamhet så blir läget ett annat. En akut sjuk patient som måste tas om hand omedelbart blir också omhändertagen. Mindre akut sjuka kan få vänta. Kommer man med akut sjukdom tas man inte i tur och ordning utan då tar man den som är mest sjuk först. Jämför man med väntetider i övriga delen av landet vid aktumottagningar av olika slag så är det korta tider i inlandet.

 

Nästa sak som skribenten inte verkar förstå men som jag har påpekat flertalet gånger är att även vårdpersonal måste ha en dräglig arbetssituation och de lagar och regler som gäller arbetslivet gäller även för oss som jobbar inom vården. Som i detta fall gäller arbetstidslagen. Det är alldeles för ofta som det redan idag skärs in på pauser och matraster. Hur många vill bli omhändertagna av en stressad, hungring personal? Blir det bra kvalité? Hur mycket personal har vi kvar om det blir för odrägligt?

 

Återigen samma sak som jag skrev i mitt förra inlägg. Ring och fråga och lämpligen hör man med nån i ledningen. Att skriva och gnälla på insändarsidor leder ingenstans och det blir absolut inte bättre för nästa patient.

 

Det som är glädjande är att det faktist finns folk som skriver och tar personalen i försvar. Heder till Er.