Så tog mitt kyrkopolitiska engagemang slut i onsdags. Partiet med Åke i spetsen t o m bröt mot kyrkoordningen (kyrkans motsvarighet till kommunallagen) och hotade med att sammankalla ytterligare ett möte om en vecka (med åtföljande kostnad) om man inte fick göra så! 

Nu återstår bara en sak som måste göras. Jag är fortfarande vald i kyrkorådet så jag kommer att lämna in min avsägelse även där men då krävs inget nytt val. Eftersom det är direktvalt görs bara en ny omräkning utifrån valresultatet vid senaste kyrkovalet. Jo förståss, de måste välja en ny 2e vice ordförande.

Just nu sitter jag och försöker känna efter hur det känns. Bitvis är det lite bittert förstås men mest känns det som en befrielse. Nu får jag mer fritid, dagar utan saker som måste göras.

​Jag lovade tidigare att berätta när något nytt hände runtomkring mitt avhopp från partiet. Jag har nu skriftligen uppmanats av partiledningen att senast onsdag även ställa mina platser inom Svenska kyrkan till förfogande.
​
När jag lämnade partiet så avsade jag mig inte de kyrkliga förtroendeuppdragen omedelbart. Motivering har jag skrivit om tidigare men i korta drag berodde det på att jag så långt det var möjligt ville skydda kyrkan, speciellt i den situationen som nu råder med en stor organisationsförändring och ge partiet tid att förbereda ett ev val.
​
Partiet har dock agerat extremt snabbt, redan dagen efter mitt avhopp hade man ett styrelsemöte. Normalt har alltid alla socialdemokratiska föreningar fått en chans att nominera en ny förtroendevald och valet har sedan skett av partiets representantskapsmöte. Därefter har det formella valet skett av kommunfullmäktige då det handlat om kommunala uppdrag. Situationen än egentligen mer komplicerad i och med att det är två separata representantskap inblandade i val av kyrkans förtroendevalda. Nu vill partiet dock att valet av min ersättare skall tas som ett extra-ärende utan att det varit anslaget och att ledamöterna kunna förbereda sig. Men som tur är slipper jag numera att engagera mig i partiets interna arbete. Så troligen kommer jag att få ännu mer fritid om nu inte valet bordläggs, vilket det kan göras om 1/3 av ledamöterna anser detta. Risken finns också att beslutet blir ogiltigt då jag misstänker att handläggningen inte riktigt följer kyrkoordningen.
​
Just nu ägnar jag mig dock åt att delta i två planeringsdagar på mitt arbete. Det blir utbildning, övernattningen hade vi ingen aning om i förväg men sker i tält vid en fisketjärn, dessutom trevlig samvaro med alla arbetskamrater och just nu är stämningen väldigt gemytlig och glad. Utomhus och goda vänner så jag kan inte påstå annat än att jag trivs just nu.

 Idag har jag återvänt till mitt normala liv och jobbat som doktor nere i Hoting som vanligt. Likaså resten av veckan med jour under natten fram till fredag. 

Sov lite sådär under natten tills idag och vaknade också med huvudvärk imorse, fast den har jag ju en viss kunskap i hur man skall bota :). Nej, inte som doktor som kanske en del tror, utan pga av lång erfarenhet eftersom jag haft migrän i perioder sen jag var högstadieelev.

Men huvudvärken nu berodde nog mest på att jag börjar kunna slappna av igen. Jag inser att jag varit bra mycket mer spänd inför måndagens självorsakade blåsväder. Man vill ju inbilla sig att man är betydligt mer hårdhudad än vad man egentligen är, jag har nog insett att jag är mer känslig än vad jag trott. Eller blir man det med åren måntro? Fast å andra sidan var det ju därför jag hoppat av, att en del saker helt enkelt KÄNNS fel.

Det jag kanske oroade mig mest för innan måndagen var hur många negativa kommentarer som skulle kunna dyka upp. Men jag har inte hittat en enda om man nu bortser från Åke kommentar i papperstidningen. Han kunde väl egentligen inte svara på något annat sätt än han gjorde.

Men till Er som kommenterat vill jag bara ge mitt djupaste tack för sympatierna, min oro kom helt på skam och jag måste erkänn att jag hade helt fel där.

Nu skall jag ta paus från alla tankar på politik, undvika all mejl, bara kolla ev kommentarer här på bloggen nån enstaka gång per dygn osv. Jag skall bara koncentrera mig på jobbet och sen helgens trevligheter. Händer det något nytt runt mitt avhopp så får jag väl skriva och berätta det på nån blogg när det ev sker framöver nån gång.

 Nu har jag läst länstidningarnas artikel och på något vis har man lyckats få fram det viktigaste och lyckats få fram min roll. En liten miss i VKs artikel bara att jag jobbar på landents enda privata vårdcentral. Det finns många privata vårdcentraler. Men så långt vi vet är det den enda som startats i glesbygd. Glesbygden brukar inte vara attraktiv för vårdföretagarare.

Men sen kan jag förståss inte låta bli att kommentera Åkes kommentar. Man påstår att jag inte tagit upp saken i partiet. Den fråga som man borde ställa sig är om jag inte sagt något eller om man inte lyssnat. Jag har förstås en uppfattning om svaret på den frågan!

 Jag lämnar det socialdemokratiska partiet! Det är med en mycket stor sorg  och förtvivlan jag tvingats fatta detta beslut.

Det finns i huvudsak 3 orsaker som gör att jag inte ser att jag kan fortsätta att jobba för den socialdemokratiska idéen.

1.Samtalsklimatet internt och externt i partiet är bitvis under all kritik. Det finns väldigt mycket trevligt folk och det som bekymrar mig nu är om en del vänner försvinner i och med detta beslut, men om det sker så får man ju reda på vilka som varit riktiga vänner. Men det finns några som tar till brösttonerna så fort dessa blir emotsagd.  Jag har vi ett flertal tillfällen pekat att det är viktigt HUR man pratar med varandra. Man behöver inte starta konflikter utan kan föra respektfulla samtal med den som tycker annorlunda.

2. Partiets beslut runt vinster i välfärden. Jag är inte alls förtjust i att våra kommunala pengar skall hamna i de sk riskkapitalisternas fickor. Men vård, och nu tänker jag mest  sjukvård eftersom jag har ganska god insikt i den, består av fler aktörer än så. Jag har nu i 8 år haft eget företag där en av verksamhetsgrenarna är vård inom primärvården. Jag jobbar dessutom på en helt privat hälsocentral. Den, såvitt jag vet, enda som startats  i glesbygd. Den är mycket välfungerande och hamnar på de absolut bästa i hela Sverige vid nationella undersökningar.
Nu har vi m fl utsetts till att vara "månglarna i templet" som skall drivas ut. Ett epitet som upprepats av våra lokala politiker och detta inte bara en gång utan det har upprepats.
Att partiet i sitt framtidskontrakt säger att de skall vara möjligt att ha alternativa driftsformer klingar tämligen falsk, eller snarare aningslöst, då jag vet hur den socialdemokratiska ledningen i flera landsting jobbat. Jag har många exempel på hur man motarbetat små väl fungerande entreprenörer inom vårdsektorn samtidigt som man försämrat den egna landstingsdrivna vården.
Jag kan dessutom inte förstå varför företag inom vårdsektorn skall förfördelas jämfört med andra företag som anlitas och betalas med skattemedel. Visst företagande är tydligen finare än annat. Det blir lite paradoxalt, vid en koll jag gjorde för några år sedan var de socialdemokratiska ledamöterna i kommunfullmäktige engagerad i fler företag än andra partier.

3. Jag har den kanske tyngsta posten inom kyrkopolitiken som kyrkonämndens ordförande. Om man "översätter" det till kommunpolitiken motsvaras det av kommunalrådet. Intresset för att driva kyrkopolitik är näst intill obefintligt inom partiet. Dessutom röstade kyrkofullmäktige emot mig när det gällde organisationsförändringen vilket indirekt innebar en misstroendeförklaring mot mig. Delvis satt samma personer i kyrkonämnden och röstade med mig i kyrkonämnden som sedan i fullmäktige röstade mot mig. Formellt är det inget fel att göra så men det blir svårt att försöka leda en organisation när man inte kan lita på sina partivänner. Jag värnar dock alldeles för mycket om kyrkan för att avgå med omedelbar verkan och har därför lämnat öppet för partiet att besluta om och hur en ev efterträdare skall utses.