Jag skrev en kommentar till förra inlägget men vid närmare eftertanke så kände jag att det borde få bli ett eget inlägg med då möjlighet att utveckla den tanken om nån kommenterar det och har funderingar eller egna åsikter.

Många säger (lite slarvig enligt mig) att ”varför ska man ha politik i kyrka”. För min del är det självklart att det blir politik. Men jag tror att skillnaden ligger i att man har olika åsikter om vad ordet politik egentligen innebär, eller så har man inte funderat på vad man menar.

Jag googlade på ordet och hitta ett citat i wikipedia som stämde väl överens vad jag menar och som jag förstår det vad man mer generellt menar dvs ”de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut”

Det har som inget att göra med HUR dessa personer utsetts men samtidigt blir ju själva valet (oavsett hur det görs) en form av politik.

Det finns ju de som menar att vi enbart skall ha rena personval till kyrkan vilket ju vore ett alternativ. Men jag har inte förstått hur de då menar att dessa personer skall utses. Risken skulle vara stor att det då enbart vore de som på något sätt strävar efter makt som skulle ställa upp och jag hävdar bestämt att det troligen inte skulle vara de bästa ledarna.

När det gäller ledarskap kan man väl lite förenklat säga att det dels finns dom som strävar efter att få vara chef och dem som är naturliga ledare som folk följer. I det ideala fallet så är det samma person men vi har nog alla sett många som VILL vara chef men är dåliga ledare. Så om vi återigen ser på kyrkans ledarskap inom förtroendemannakåren och sätt att välja dom, hur skulle ett system där vi vaskar fram potentiella ledare istället för de som ”bara” vill vara chef? Observera att jag inte påstår att vårt nuvarande system med nomineringsgrupper (alltså motsvarande partier) är det bästa för att plocka fram ledarna men jag är inte nog klok för att kunna hitta på ett alternativ.

Men det allra största demokratiska problemet just nu är att det är så få personer som vill hålla på med kyrkopolitiken. Tyvärr är vi på väg åt samma håll inom kommunal/landstings/stats-politiken och det ser jag som den största politiska utmaningen för framtiden.