Maxade tankar

Vårdval och mottagningar.

Det har varit en reaktion om det förslag om sammanslagning och flytt av distriktssköterskemottagningarna i Dikanäs och Saxnäs. Det visade sig vara ett tjänstemannaförslag som nu skjutits framåt i tiden andra  förslag kommer säkert att arbetas fram. Kanske till bättre kan man hoppas. Till att börja med måste man komma ihåg att är man verksamhetschef har man som jobb att se till att budgeten kan hållas, gör man inte det så sköter man inte sitt jobb Som chef ska man alltså inte vänta på nån order från politiskt håll för att göra sitt jobb. Däremot är det upp till politikerna att godkänna eller förkasta besparingsförslag om det är större verksamhetsförändringar.

Men det jag tycker är anmärkningsvärt är att man från S försöker framhävda att det beror på vårdvalet. Detta är fullständigt felaktigt och kan bara bero på att man vill skjuta över skulden på den borgerliga sidan, vilket i och för sig är en normal politisk taktik.

Låt oss ta det grundläggande om vårdvalet. Lag om valfrihetssystem har införts av dom borgerliga i riksdagen. Grunden i denna är att varje vårdgivare som uppfyller kraven har rätt att starta en vårdcentral och få ersättning från landstinget. MEN kraven som skall uppfyllas ställs separat av varje landsting, likaså så beslutar varje landsting hur pengarna skall fördelas. Grunden i fördelningen sker på något sätt utefter hur många patienter som tecknar sig på respektive vårdcentral. Det kan också finnas nån typ av ersättning per besök.

Men det som är absolut viktigast att komma ihåg är att ersättningen kan varieras från ort till ort. Oftast finns nån typ av extra ersättning ju längre från ett lasarett vårdcentralen befinner sig, detta finns i Västerbotten. Det finns landsting som har extra ersättning till vissa specificerade orter. Det finns landsting där ersättningen baseras på diagnoser som patienterna har. Man kan väga in socioekonomiska faktorer. Ersättningen kan varieras beroende på patienternas ålder mm mm

Alltså: landstingen kan styra ersättningen  helt efter eget huvud! Om man tycker att ersättningen till Vilhelmina är för låg kan man enkelt styra om de ekonomiska förutsättningarna om man vill. Om det sen skulle gå att göra rent politiskt med en majoritet av landstingsfullmäktiges ledamöter från kusten är en helt annan sak.

Här kan ni läsar om en utvärdering av vårdvalet som SKL har gjort:
http://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/5179.pdf

15 kommentarer

  1. Åsa Fjällström

    Bra att du förtydligar och lyfter fram lite fakta. Synd bara att nästan ingen som jobbar inom vården i Västerbotten törs säga nåt. Man blir inte populär då. Folk vet alldeles för lite om den här frågan. Tyvärr har samhället gått i en enda riktning de senaste 30 åren. Urbanisering. Staden ska leva och expandera. Staden bestämmer och dränerar landsbygden på folk och natur resurser. Stadens röst väger tyngst. Det är medaljens baksida av vår demokrati. Vi har en regering som inte har något mål för Sverige. Vägen är målet. Ja man kan undra när man kör till Lycksele för den vägen är som ett lapptäcke jämt. För att inte tala om 45:an. Sjukvården är något historiskt som vi snart kan sätta upp en monuments skylt för förbipasserande. Några stackars gamlingar är kvar och snart släcks sista lampan. Hela Norrland är snart ett stort kalhygge med många grusgropar där man lekt gruva. Ingen kan bo eller driva någon verksamhet med vinst pga klimatmålen och höga energiskatter. Vägen är målet. Vägen till vad kan man fråga sig? Undergången eller? Jag brukar inte lägga mig i politiken. Men nu gör jag ett inlägg och säger vem kan man lita på? Jag ser inget alternativ i dagsläget. Att gå till val känns nästan meningslöst. Blockpolitiken styr så det kvittar nästan hur man röstar. Känslan är att vi som bor utanför staden har ingen röst alls. Vad som händer med oss skiter vår regering och EU blankt i. Inget ansvar för Sverige? Bara ansvar för Stockholm, Malmö, och Göteborg i den ordningen. Men inte för Sverige. Om nu nåt mindre parti gör gällande att dom bryr sig om landsbygden så är det inget annat är välsaltat valfläsk. Det drunknar i blockpolitiken. Det är nattsvart för oss i bokstavlig mening snart. Så varför engagera sig i politiken? Den enda motivationen för dem som satsar på det måste väl vara att ta sig till Riksdagen och få betalt. Eller få sig ett välbetalt ämbete. För nån förbättring för folket har vi inte sett röken av!

    • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

      Jag håller helt med att det inte känns alltför roligt när man ser inställningen till oss som bor i mer glesa delar i landet. Eller i den del som enligt en EU-definition kallas för ”ännu inte helt avfolkade delar”.

      Om man går tillbaka några årtionden så var det fortfarande så att majoriteten av de som satt i mer ledande ställningar såg landsbygden som den naturliga miljön och staden som konstgjort. Idag är de flesta på toppositioner födda i en stad och har tappat den bilden och för dem är staden den naturliga miljön. Då kan det inte bli annat än vad som är idag.

  2. oscar

    Bra skrivet Max och Åsa!
    Det är precis så vi känner, med den växande frustrationen över storsamhällets maktspråk.
    Jag tror dock att Tommy Streling är inne på, rätt väg. Vi måste organisera oss i någon typ av glesbygdsuppror.

    • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

      Uppror låter lite revolutionärt och det kan kanske skrämma iväg en del folk. Åtminstone måste vi vara mer på hugget och bevaka det som händer och vi måste nog mer ställa krav på de politiker vi valt speciellt dem som kommer från vårt område.
      Men sen är jag mer pessimistisk när det gäller samarbete i stort. Många har åsikter hemma vid köksbordet men när det gäller att verkligen engagera sig brukar inte intresset vara speciellt stort.

  3. oscar

    Tyvärr verkar det snart bara vara uppror som gäller, för att få gehör för glesbygdens rättmätiga krav på samhällsservice. Vi betalar skatt till samhället som alla andra, men har snart inte tillgång till vård och omsorg. Infrastrukturen, som vägar, post- och teleförbindelser är under all kritik. Skolorna dras in.
    Senast såg jag ett förslag från en värmlandskommun. att fastighetsägarna skulle betala för el- till gatlyset på den allmänna vägen. Nedmonteringen av allmännyttiga funktioner i samhället har bara börjat och gör vi inget nu. blir det försent.

  4. Ann-Sofie Gavelin

    Alltså FANTASTISKT POETISKT Åsa, så tar du orden ur min mun! Precis vad jag velat säga men icke får fram. Tack Max för att du talar om för oss hur det ligger till! Vi har alldeles för lite kunskaper/vetskap för att agera på rätt sätt, så än en gång tack. Hoppas att ALLA läser och tänker till. Ja Tommy Streling är också en pärla! MEN…det jag upplever är att vi sitter och väntar och hoppas på att de som hjälper oss att få till oss fakta också ska hinna och orka mobilisera oss att agera. DET KÄNNS SOM OM VI BARA SITTER OCH VÄNTAR! VÄNTAR PÅ ATT BARA BEHÖVA HOPPA PÅ NÅGOT TÅG?
    Visst måste vi engagera mera? Vi kan väl inte ge upp? Det är väl inte typiskt oss här uppe?

  5. Kristina Norman

    Jag tror att alla skulle välkomna fler politiskt aktiva människor… och inte minst viktigt i glesbygden. Tillsammans blir vi starkare.

    • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

      Jo, jag håller med. Frågan är bara vad det ska till för att få folk att vilja.

  6. Östen Stenlund

    Jag satt i går kväll och tittade på programmet debatt i TV som handlade bland annat om hur kränkt läkarkåren blev av en inspelning som gjorts på en kyrkogård.
    Här drog det iväg till sjukskrivningar och arbetslöshet mm. Mina funderingar blev. Hur är det egentligen?
    Vi betalar in landstingsskatt till vårat län för att finansiera sjukvården i första hand antar jag. Det väljs in en politisk samling som ska ta de politiska besluten, avlönas ur våran gemensamma ”kassa”. Vidare antar jag att man anställer en verkställande ledning som också avlönas ur den gemensamma ”kassan”. Den verkställande ledningen tillsätter personal för att klara verksamheten.
    Vad jag kan se uppstår här olika förutsättningar att ställa krav på löner, arbete till maka/make, avgångsvederlag om vederbörande måste ta sitt ansvar och avgå med bra pension. Allt ur våran gemensamma ”kassa”. Nya sjuksköterskor har ej samma trumf på hand.
    Vad som kom fram i programmet var att de som hade råkat ut för sjukdom upplevde sig godtyckligt behandlade av hierarkin ovanför. Alla ersätta ur våran gemensamma ”kassa” enligt reglerna.
    Dom där uppe säger, vi måste dra ner på kostnaderna och börjar längst ner hos de utsatta. Varför inte börja där uppe där det gör bäst verkan för vår gemensamma ”kassa”?

    • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

      Åsikterna om vara man sparar mest, högt uppe i hierarkin eller långt ner, där kommer man att få olika svar beroende på vem man pratar med. Oftast byggs dom åsikterna på en massa tro utan att man har klart för sig vilka arbetsuppgifter andra personer har och då än mindre på hur nödvändiga dessa arbetsuppgifter är. Men den diskussionen hamnar lite långt ifrån detta blogginlägg om vårdvalet och den får vi nog ta vid ett annat bättre tillfälle.

  7. Göran Jonzon

    Byråkratin odlar främst fram effektiva administratörer, hellre än kompetenta självständiga operatörer.
    Överbyggnaden anser sig snart veta vad som är bäst för de längst ned i organisationen och drivs av inställningen att allt beror på ”missförstånd” och brist på insikt hos de som klagar och gnäller. Därför måste givetvis överbyggnaden tillåtas växa på bekostnad av de underställda. Till slut blir de operativa som gör det praktsika jobbet definierade som serviceorgan till överbyggnaden, inte till de som organisationen ursprungligen sattes att tjäna.

    Ingenstans i världen har någon lyckats att på ett varaktigt sätt skaka sig loss från byråkraternas klor. Att politiker skulle orka eller kunna begränsa byråkratin genom nya regler är bara bluff och schimär.
    Byråkraten formaliserar och normerar, likriktar och dräper initiativförmågan.
    Allt under det att denne tror sig skapa ordning och kontroll.
    Resultatet blir att de som arbetar operativt i beslutsfattande positioner, som vårdpersonal, myndighetsutövare, lärare, tillsynsutövare och servicepersonal får allt mindre svängrum för egna initiativ och att använda sunda förnuftet, och blir alltmer frustrerade och stressade, samt tvingas använda allt större del av sin arbetstid till att tillgodose byråkraternas falska känsla av kontroll.
    Men ju mer byråkratisk kontroll, desto mer drabbas de längst ned av ignorans och orättvisa.

    Lösningen då ?
    Den enda lösningen jag känner till är att med jämna mellanrum låta den groteska överbyggnaden tippa skutan i sank, precis som skeppet Wasa kantrade av för stor kommandobrygga, och bygge en ny, bemanna den med i förstone handlingskraftiga och initiativrika personer som fungerar som systembyggare. Snart nog kommer byråkratin ifatt och då är det bara att ånyo börja om igen.
    George Orwell har i sina böcker beskrivit fenomenet för den som vill tränga djupare in i människans ofullkomlighet i sin jakt efter trygghet och kontroll.

    Landstinget har förvuxit sig till labyrint, där ingen längre vågar kliva fram och vrida rodret, eller snarare rodren (det finns ack så många specialister på kommandobryggan, som alla vet bäst inom sin bubbla). Det enda säkra är att organisatörerna inte längre förmår att hålla hierarkierna i schack, utan man ett s.k.baels torn, där olika enheter inte längre förstår de andras synpunkter eller språk.

    Återigen – Finland klarar sig jättebra utan landsting.
    Återigen – Det måste ligga ett fundamentalt fel i att 6378 personer förväntas att ta sig till doktorn genom dyra och påfrestande transporter istället för att diagnostiken görs mobil och doktorn kommer ut till de behövande.

  8. Pingback: Distriktssköterskemottagningarna Saxnäs & Dikanäs, igen… | Tommy Streling

    • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

      Fortfarande gäller att det är landstinget som helt efter eget huvud kan utforma hur reglerna för fördelningen av de ekonomiska medlen ska ske.

Lämna ett svar till oscar Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.