Forts på serien.

Min historia tror jag inte är alltför ovanlig. Det finns många läkare jag träffat som berättar ungefär samma sak, hur man inte står ut med den arbetssituation man har. Samtidigt måste man ha en inkomst och då gäller det att hitta utvägar. En del stannar kvar men skapar sin egen kokong inom verksamheten och uppfattas av många som griniga och sura. De kör sitt eget race och bryr sig inte om verksamheten i stort. En del säger upp sig och åker runt på tillfälliga jobb, antingen som stafettläkare via något uthyrningsbolag eller som vikarie. Sen finns en del som hamnar, som jag, med att jobba som egen företagare i nån mer fast mottagningsverksamhet antingen sin egen eller nån annans. Sen finns alltid ett antal som gör det med nån ide att kunna tjäna mycket pengar. Däremot har jag aldrig träffat nån doktor som sagt upp sig och börjat jobba med något helt annat men dom kan naturligtvis finnas också. För att kanske vara lite övertydlig det finns många doktorer som trivs på sitt jobb oavsett vem som driver verksamheten. Det jag skriver är om dom som inte trivs.

Jag har funderat väldigt mycket på vad det var som utlöste att jag plötsligt mådde så dåligt. Dålig ledning har man träffat förr utan att lida av det. Till slut insåg jag det jag egentligen redan visste genom att jag gått en del ledarutbildning och läst om gruppdynamik. Det största förståelsen fanns i det man kallar för krav-kontroll modellen. För att må bra på ett jobb med höga krav måste man också ha känslan av kontroll. Som jag tidigare skrivit så ändrades alllså förutsättningarna på jobbet från göre ort – utom min kontroll. Förlorar man den känslan hamnar man i en spänd arbetssituation. I den modellen kan man dessutom införa en tredje variabel, det sociala stödet. Bra socialt stöd ger mindre risk för ett illabefinnande. Jag var alltför dålig på att berätta hur jag själv mådde och jag hade för få riktigt nära vänner som kunna ställa mig mot väggen och undra hur jag mådde.

Det jag dessutom insåg var att jag nog var betydligt mer känslig än vad jag själv velat inse, jag har ofta velat se mig själv som hårdhudad men där hade jag fullständigt fel.

Idag vet jag lite mer om mig själv, jag vågar lite mer på mina känslor och jag trivs med mitt jobb igen.

Vem vet kan det bli en del fem också?