Det är inte lika lätt idag att välja parti som det var förr. Förr hade man högern som de med högre inkomst och mer utbildning röstade på. Liberala partier talade om frihet för individen. Bondeförbundet riktade sig till bönder. Socialdemokraterna var ett parti för arbetare medan vänstern var avhoppare från socialdemokraterna och mer revolutionärt inriktade. Det var lätt att placera in alla på en höger-vänsterskala och när man skulle välja parti kunde man enkelt utgå från sin egen sociala situation så hade man enkelt sorterat bort några partier så att man i bästa fall hade ett par partier att överväga.
Idag ser det annorlunda ut. Högern blev moderater som det nya arbetarpartiet. Bondeförbundet blev centern och liberalt. Folkpartiet blev – ja – folkpartiet. Socialdemokraterna fortsatt att kallla sig arbetarparti men har – enligt vad många anser – gått mot höger. Vänsterparitet har också gått mot höger och många tycker att det idag är mer likt det gamla socialdemokraterna, revolutionen är bortsopad. Dessutom har nya partier tillkommit. Kristen demokratisk samling har vuxit och är nu kristdemokrater med den religiösa biten borttagen. Vi har fått miljöparti, sverigedemokrater. I dörren till riksdagen står också feministisk initiativ, piratpartiet. Lokalt finns olika lokalt bildade partier, även i en del landsting finns speciella landstingspartier oftast av typen sjukvårdspartier.
Den klassiska höger-vänsterskalan går inte att använda och dessutom placeras olika partier in på den skalan på ett sådant sätt som de enskilda partierna inte känner igen och inte på det sätt som väljarna skulle placera in dem. Försök görs med nya former av skalor där den vanligaste är en två-axlig diagram med höger-vänster horisontellt och auktoritär-frihetlig på den lodräta skalan. Den ger kanske en något bättre bild men inte någon totalt bra bild heller.
Enligt min mening finns det idag två sätt att välja parti, om man vill lägga ner lite möda på det. Det ena är att man studerar alla partiers partiprogram/ideologi och sen väljer det man tycker verkar bäst. Sen håller man fast vi detta och söker endast information som bekräftar detta val. Det kräver en stor insatts i början men blir enklare i längden. Man kan då lätt säga att ”jag har hållit på med detta i 30 år och vet vad jag pratar om”.
Det andra sättet är att man hela tiden omvärderar sitt val, här får man utgå ifrån vad som faktiskt partierna gör, hur olika företrädare agerar osv. Genom livet skaffar man sig förhoppningsvis ny kunskap och erfarenhet som gör att den omvärdering kan se olika ut från en tid till en annan. Ett arbete som kräver mindre insats i börja men kräver att man funderar på sin inställning under större delen av livet. Man kan lätt då säga att ”jag har funderat så mycket på detta så jag vet vad jag pratar om”.
För min del började jag med första varianten där jag under ett arbete i gymnasiet gick igenom hur partiutvecklingen varit i Sverige. Sen har jag hållit fast i detta, bitvis var jag också mycket aktiv. En period funderade jag allvarligt på att söka tjänsten som SSUs ombudsman i länet. Men när jag flyttade från Vilhelmina gled jag ur det aktiva politiska arbetet. Väl hemma igen upptogs så småningom arbetet. Men under senare tiden när jag såg hur politiken fördes mer från insidan så blev jag mer fundersam och tveksam över mitt val. Det var många timmars funderingar innan jag – med en del uppmärksamhet – hoppade av partiet. Sen tog det ytterligare en tid och många timmars funderande innan jag kände att jag kanske skulle kunna bidra med något i lokalpolitiken och då hamnade jag i det parti där jag nu är. Ett parti där jag känner en annan stämning internt, till viss del i och för sig beroende på att det är ett mindre parti men det är inte hela sanningen, Det finns en mer välkomnande inställning som är svår att förklara i ord utan det är mer en känsla – och känslor är också viktiga i det politiska livet.