Maxade tankar

Kris i kommunen….

I min blogg från 6/8 ifjol skrev jag:  ”Oavsett vem som kommer att få makten kommande period så kommer det att krävas åtgärder och inte bara med tanke på nästa bokslut utan för många år framåt.”

 

Jag hade gärna haft fel.

 

 

6 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Direkt efter valet öppnade jag ett förslag om någon form av ”samlingsregering” för kommunen, men då bemöttes jag från någon allianskollega med att det var att betrakta som ”diktatur”.
    Majoriteten var så upptagna med intrigerandet och att ha lyckats splittra PA, att man sköt problemen framför sig.
    Nu har baksmällan efter det utspelet börjat ge sig till känna och delårsbokslutet sänder chockvågor genom både det politiska och förvaltningstekniska etablissimanget.

    Jag skyller dock inte (S)+(V) för att bära ansvaret för själva grundorsakerna bakom den skenande ekonomin. Huvudorsaken måste alla kunna vara överens om, nämligen bristande eller helt frånvarande föräldraansvar hos en liten men snabbt växande grupp kommunmedborgare.
    Däremot hade vi redan kunnat ha kommit längre, med större vaksamhet och lyhördhet till signalerna från verksamhetsledare och förvaltningscheferna.

    Men som alltid är det lättare att vara klok och förståndig med facit i handen!
    För i ärlighetens namn hade jag inte ens själv kunnat föreställa mig att läget skulle utvecklas så snabbt åt det negativa hållet, utan även jag har blivit överraskad av kraften och hastigheten i hur kostnadsutvecklingen tycks ha släppt alla tyglar.
    Frågan är bara om vi hinner få bukt med verkningarna först, för att ge oss tid att angripa orsakerna i samlad och organiserad formering?
    Men om vi alla hjälps åt och gör allt vi kan, kan vi inte lasta oss själva ifall det inte skulle nå ända fram.
    Då kan vi utan att sänka blicken dela ut konsekvenserna på alla kommunens väljare och skattebetalare.
    Men låt oss nu göra vårt yttersta allihop och se hur långt det räcker?

    • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

      Det gäller att få kommunmedborgarna att förstå att det kommer att märkas att ekonomin måste stramas upp. Jag håller tummarna att ”kriskommittén” ska kunna jobba på ett effektivt sätt nu.

      • Göran Jonzon

        Fortsätter majoriteten på den nya inslagna vägen och ger oss erkännande för det vi skapar gemensamt, ser jag ingen anledning att oroa sig för att inte samarbetet ska kunna utvecklas och stå pall för både kritik och prövningar.
        Vi ska ta vår del av ansvaret och göra vårt allra yttersta för att räta upp situationen.
        Vi ska även spela med öppna kort och bygga upp det fortroende som vi alla känner behövs för att nå målet. Förtroende i sin tur bygger på tydlighet, ärlighet och att stå för sina överenskommelser.
        Motsatsen har vi nog alla fått nog av?
        Det känns väldigt spännande det som vi nu ger oss in i, både möjligheter och risker i kombination med kraften i det öppna samarbetet. Åke Nilsson uttryckte saken på ett tänkvärt sätt efter dagens KS med sina 75 ärenden:
        ”-Har du tänkt på att vi inte ajournerade oss en enda gång under hela dagen, Göran? Det ser jag som ett bra mått på ömsesidigt förtroende, att var och en vågar tala fritt, utan att ständigt kontrollera mot blockpolitiken:”

        Jag kan inte annat än hålla med.
        Det blir allt mer så att det är argumenten som vägs ihop och mindre de strategiska och taktiska partihänsynen. Men som jag tidigare nämnt, får vi inte låta tillfredsställelsen för detta fördunkla vår opositionella uppgift att kritiskt ifrågasätta om vi går rätt väg tillsammans.
        Å andra sidan vilar ju detta ansvar även på majoriteten att hålla koll på sitt ansvar gentemot sina väljare.
        Allt detta måste vi acceptera och får inte klandra den som inte kan ställa upp på varje kompromiss.
        Eller vad anser du?

        • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

          Det känns bra att man nu, mer eller mindre med kniven mot strupen, börjar att prata MED varandra. Att man respekterar varandra innebär ju inte att man alltid måste vara överens.

          • Göran Jonzon

            Något man däremot kan anklaga majoriteten för, var att de inför valet 2010 lovade att ingen av de uppsagda från tidigare mandatperiod skulle behöva förlora jobbet. Därmed stoppades den nödvändiga anpassningen av anställda gentemot vår krympande befolkning och man förlorade den buffert som hade varit väldigt bra att ha idag.

          • Max Fredriksson (inläggsförfattare)

            Det är aldrig bra när åtgärder sätts in för sent, det blir ytterligare en belastning för framtiden efersom alla förluster skall återställas inom 3 år enl kommunallagen vilket ju göra att man måste dra än hårdare i handbromsen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.