Helt galet, redan slut på fältperioden.

10 dagar går fort när man har vansinnigt roligt. Och det verkar inte bara vara vi som tycker att det känns tråkigt att behöva lägga igen schakten och pussla tillbaka grästorvorna, på bara 10 dagar har det för en del besökare så smått blivit rutin att gå förbi groparna och kolla hur långt vi har kommit och vad vi har hittat.

Fynd har det verkligen inte varit någon brist på och de vanligaste föremålen ville fastna på bild idag. Här samsas kritpipor, ostindiskt porslin, buteljglas och rostiga spikar med konstiga plastmojänger och kol och koks. Nu ska fynden tvättas, sorteras och räknas så vi får en överblick över hur mycket vi egentligen plockat upp och var, och vad det egentligen säger oss. Sedan får vi sätta oss ned och fundera över vad som ska hända med allt material efter det. Att stoppa ned allt i påsar och gömma undan det i någon mörk vrå någonstans gör ingen glad, det vore jätteroligt om vi fick till en utställning någonstans. Det vore dessutom roligt om barnen som varit med och hjälpt oss med grävningen fick en del av materialet att använda i undervisningen senare (eller kanske ha bara för att visa hur duktiga de har varit, eller både och.)
Den fina trappan kom fram riktigt bra mot slutet också, det känns alltid lite extra arkeologigt när man får plocka fram borsten och pensla lite. Även om den göteborgska leran gör starkt motstånd mot att bli borstad så blir det fint i slutändan.

Innan vår utgrävning började fick vi höra talas om att byggarbetare hittat en sorts tidskapsel i den gamla grunden till Minneshallen när den till sluts revs helt under 80-talet. Kistan skulle ha innehållit berättelser och bilder från de människor som var med och byggde utställningen i början av 1920-talet. Tyvärr slängdes den unika inblicken i historien under rivningen och uppbyggnaden av Humanisten så vi kommer aldrig få veta exakt vad som fanns däri, men tanken om att vi själva skulle lämna något efter oss i marken var född.
I den stora gropen ligger nu just den här berättelsen, bloggversionen av grävningen, noga inplastad och väntar på att framtidens arkeologer en vacker dag ska hitta den igen och kunna läsa om våra upptäckter, tankar och idéer.

Som sagt, nu är groparna fyllda igen och vi sopar leran från skorna och fortsätter arbetet inomhus. Jag är otroligt nöjd med hur allt har gått. Vi har hittat mycket spännande som berättar mycket om vad som hänt på och med platsen under en lång period och har fått dela med oss av vår glädje kring allt vad arkeologi är till massor av människor, både vuxna och barn. Jag kommer säkerligen att återkomma till Jubileumsutställningen igen, fältarbetet är ju egentligen bara halva arbetet. En del av processen tar slut, men nu börjar nästa roliga fas!

Gonatt!

Oj oj, var tar tiden vägen? Och varför hittar man alltid det mest spännande när grävningen precis håller på att ta slut?

Vår fina stenpackning i backen upp mot Konsthantverkshuset har blivit ännu större, och i takt med att den växer så växer även frågetecknen. Vi får inte riktigt ihop de gamla fotografierna med hur verkligheten ser ut idag och blir inte riktigt kloka på vad det är vi har hittat egentligen.
Det är nåt lurt i backen!

Vi har också misstänkt ett tag att vi har haft besök i groparna efter att vi har gått om dagarna, någon har varit och pysslat i jorden när vi inte tittat på. När vi kom i morse satt en skärslev parkerad i trappfundamentet.

Idag när vi började packa ihop hände det plötsligt, vi fick syn på våra mysteriegrävare! Tre barn i tioårsåldern kom glatt susande nedför backen, plockade på sig utrustning inne i buskarna och började gräva. Helt underbart med ungar som har sådant intresse att de hellre stannar till och gräver lite än går hem till varandra och leker (som de egentligen skulle ha gjort, fick vi höra sedan). Mer sådant!

I och med att grävningen börjar gå mot sitt slut så börjar det också vara dags för den där biten av arkeologin som kanske inte är lika kul. Dags att fylla igen schakten och pussla tillbaka grästorvorna. Och precis just då undrar man varför vi tvunget skulle gräva 70 cm djupt och inte bara 20? Men som tur var hittade vi en norrman på en bänk intill som glatt erbjöd sig att hjälpa till att fylla igen, och det hela gick relativt smärtfritt. Och med en arkeolog/trädgårdsmästare som styr över hur torvorna ska ligga så märks det knappt att vi varit där.

Eller ja, jo. Det gör det visst det. Märkligt nog finns det oftast för mycket gräs och jord över när allt ska tillbaka där det en gång var. En räfsa och lite gräsfrö imorgon så kommer det knappt märkas att vi varit i farten om en månad. Hoppas att ni står ut tills dess!

Imorgon är det konstigt nog dags för sista dagen, sista klassen kommer vid 10-tiden och efter det är det dags att fylla igen resten av groparna. På sätt och vis ska det bli skönt att vila kroppen en aning, men samtidigt känns det tråkigt och lite vemodigt att avsluta. Det finns ju så väldigt mycket mer att göra. Nästa år kanske…

Nu ska fröken Larsson vila sina trötta armar och drömma om tegel, ostindiskt porslin och mystiska stenpackningar.

Igår blev det inte mycket bloggat. Först hade vi en fantastisk dag ute i groparna med massor av intresserade besökare och skönt solsken, och sedan åkte jag hem och firade att jag fyllde 25 för fjärde gången i rad. Efter två glas vin, god mat och ett besök på Liseberg somnade jag helt sonika från allt.

Vårt schakt i sluttningen ned mot vattnet börjar så smått likna en skyttegrav, vi är nere på runt 60 cm och vågar inte riktigt lämna det helt obevakat på nätterna. Man vet aldrig vad man kan hitta däri på morgonen annars. Två spadar och lite snöre får vakta på natten.

I den djupaste delen av schaktet har det kommit fram saker som vi misstänker är fyllnadsmaterial från runt 1923, troligtvis har det hamnat i marken antingen när Idrottens palats byggdes eller när det revs. Bland annat har det kommit fram fint handblåst buteljglas, glasflaskor med text på franska och en bit av en glödlampa med tillhörande hållare. Jag ska komma mig för att ta lite fina fyndbilder till imorgon.

I backen kring Konsthantverkshuset tror vi att vi har hittat en del av trappan som ledde upp till själva huset, det ligger tegel och murbruk i fina nivåer i marken. Snett ovanför i backen hittar vi väldigt mycket sten, kanske kanske är det en del av muren som legat intill huset som är på väg fram i dagen?

Mina fina kollegor Martina och Helena letar efter den luriga muren.

Och här någonstans i busken gömmer det sig en arkeolog! Rhododendronsnåren runt om i parken är otroligt häftiga, ser fram emot att få se dem blomma snart snart.

Idag har jag till sist kapitulerat inför pollenallergin och införskaffat ett storpack Clarityn. Med tabletterna och en tub solskydd för mina stackars solbrända öron tror jag att jag är redo att uträtta nya stordåd imorgon.

Gonatt!

Idag har det varit fullt ös ute i backarna kring Humanisten. Det kom en hel del folk till våra visningar och många fastnade runt groparna tillsammans med sina barn eller hundar (en del av fynden hamnade i en labradormage innan vi hann vara med, hoppas att dom kommer ut igen som de ska). Fyndlådorna blev flitigt besökta och undersökta, det är fantastiskt hur ting kan få människor att bli nyfikna och engagerade, att vilja filosofera och gissa och tänka större kring en utgrävning och i slutändan sin historia.

Den här fina tegelbiten tittade fram i ena hörnet i ”trappschaktet”, det står något spännande präglat på sidan men jag kan för mitt liv inte komma på vad det kan vara. Förslag?

Nu ikväll körde jag en liten privatvisning av grävplatsen. Allt blir så annorlunda när solen har börjat gå ner och allt är så stilla som det nu kan bli kring Näckrosdammen. Lite lättare att drömma sig bort till Göteborg anno 1923.

När vi stod där i backen och filosoferade fridfullt blev vi abrupt avbrutna av vad som först lät som ett granatnedslag, men det visade sig bara vara Liseberg som körde sitt första kvällsfyrverkeri för säsongen. När den första chocken väl lagt sig var det fint =)

Imorgon upprepar vi dagens succé med visningar från Götaplatsen varje hel timme från klockan 11 till och med klockan 14. Kom kom kom och hjälp oss knäcka mysteriet med tegelstenen, trapporna och allt annat spännande som händer under marken!

Dag fem redan, oj vad tiden går fort när man har roligt!

Vad var det nu då, det superspännande fyndet? Jo, längst ned i fyllnadsmassorna hittade vår duktiga finska arkeolog ett mynt, och det skulle visa sig att det inte var vilket mynt som helst det rörde sig om.

Så ser det ut, och om man tittar noga noga och kisar lite kan man se att det står ÖR längst ut till höger, och strax till vänster om Öet ser man svansen tillhörande ett lejon vars tassar syns längst ned.
Om man sedan jämför med hur myntet ska se ut när det inte är lika anfrätt som det här så ser det ut såhär:

Vad är det då? Jo, ett kvarts (1/4) öre som präglats under Karl X Gustafs tid, alltså mellan 1654-1660. Just den här typen av mynt har tillverkats kring 1655 någon gång. Helt svindlande, och fantastiskt roligt att kunna sätta fingret på ett något så när exakt tillverkningsår. Även om myntet är från helt fel tid med tanke på vad vi egentligen letar efter så är det svårt att komma ifrån att det är roligt med fynd =)

Våra trappor har det inte blivit mycket med. Vi lyckades hitta en avgränsning mellan fyllnadsmassorna och ett underliggande gult sand- och lerlager. Det gula var format lite i ”trappform”, men det fanns inga egentliga stenar eller liknande som skulle kunna vara fundament. Jag har kollat runt lite på Carlotta (tack för tipset!) och nu lutar jag lite åt att det kanske inte fanns trappor, att man kanske byggde upp en terrass av bara jord och gräs. Ser lite så ut på bilderna tycker jag. Klurigt klurigt…

Längst upp i gropen är det väldigt spännande just nu! Ser ni den fina ”vågiga” gränsen mellan leran och det mörkare gruset? Och i gruset poppar det upp mystiska metallföremål, tegelstenar med text på och buteljglas från tidigt 1900-tal. Jag vet inte om jag har tid att sova inatt, kanske får dra på mig pannlampan och gräva vidare =)

Och imorgon lördag och på söndag är det fritt fram för alla som någon gång drömt om att bli arkeologer, som är intresserade av Göteborgs historia eller kanske bara vill njuta av solen och titta på när andra jobbar att ta sig till området kring Näckrosdammen!
Varje timme från klockan 11 till och med klockan 14 går guidade visningar från Götaplatsen till Näckrosdammen. På turen får ni veta mer om en bortglömd del av Göteborgs historia och väl framme visar vi vad som finns kvar idag och delar gärna med oss av skärslevarna.

Vi ses imorgon!

Åh, underbara dag! Solen har gassat nästan oavbrutet och nu känns näsan sådär skönt solbränd. Dagen började med besök av en fantastiskt tredjeklass som verkligen tyckte att allt var roligt. Alla stenar de hittade var den finaste stenen och varje tegel och glasbit var det bästa fyndet någonsin. Barnen får skriva små lappar med vad de tyckte om besöket, och alla verkade ha haft jätteroligt. Någon tyckte till och med att det var det bästa de har gjort någonsin. Rätt starkt i och med att vi gräver precis bredvid både Universeum och Liseberg som annars brukar kunna vara det bästa någonsin. Det värmer ett arkeologhjärta!

Onsdag – idag har vi nog provat på alla olika typer av väder som finns. Nästan iallafall, det har inte regnat grodor eller något liknande. Men det kanske kommer imorgon. Solsken, regn och hagel på en och samma gång, det är härligt med april.
Vi började dagen med att gå igenom lite olika fynd från igår, väldigt mycket glas och tegel och en hel del porslin. Det mesta av porslinet verkar vara ostindiskt, vilket troligtvis betyder att de översta jordlagerna är fyllnadsmassor från någon annan del av stan.

Nere vid gångbanan börjar det komma fram något som skulle kunna tillhöra grunden till trapporna upp till själva byggnaden som legat uppe på kullen. Återkommer med rapport om det!

Vid tvåtiden slog haglet till på riktigt och när vi inte riktigt kunde se botten på våra provgropar längre gav vi upp och packade ihop vårt pick och pack. Imorgon kommer vi hålla till nere vid Korsvägen och gräva vid Barnens Paradis, jag har spanat in ett hörn av gräsmattan bredvid landeriet där jag tror att det gamla caféet har stått.

Ack och ve – jag glömde kameran hemma idag! Istället får det bli lite rörliga bilder från Västnytt som var på plats under eftermiddagen och gjorde ett litet inslag.

Dessutom kom ju P4 Göteborg tidigt i ottan och gjorde en intervju som finns att lyssna på här. Det är inte helt lätt att komma på vad man ska säga så tidigt på morgonen =) Jag undvek skickligt både radio och tv, nästan iallafall.

Väldigt intensiv dag idag med massor av härliga ungar som har frågat och tyckt om allt mellan himmel och jord. Framför allt jord då kanske och vad som gömmer sig i den och hur det kom dit egentligen. Vi slutade rätt tidigt idag eftersom det blev så himla kallt på eftermiddagen och började hagla och regna, men imorgon blir det nya tag!

Nu är vi igång! Idag tog vi de första spadtagen och torvade av ungefär 15 st 1×1 meter stora rutor så att allt är förberett tills dess att den första skolklassen kommer imorgon. Hälften av provgroparna ligger på terrassen ovanför Korsvägen, förhoppningsvis hittar vi spår efter Plåtnicklas, den jättestora flugsvampen och barnens egna café. Resten ligger här i backen där hallen för konsthantverk och konstindustri fanns en gång i tiden, förhoppningsvis dyker det upp något fundament eller annat spännande under veckorna framöver. Och ja, man får en lätt skruvad bild av vad som är spännande som arkeolog. I dig rocks.

Lite små fynd har det hunnit bli redan. En lite djupare provgrop i backen innehöll bland annat en kritpipa, ostindiskt porslin, glas och tegel. Och så de där spännande, slipade stenarna som verkar finnas lite över hela området.

Veckans första gäst var en hungrig gräsand. Vi får hoppas att han berättar för de andra hur kul det är med arkeologi så att de kommer tillbaka.

Imorgon smäller det på riktigt. Vid 8 kommer P4 och intervjuar live, den morgonpigge kan höra oss i Morgonprogrammet. Jag kommer behöva stora mängder kaffe om jag ska lyckas klämma ur mig något vettigt vid den okristligt tidiga timmen. Klockan 10 kommer sedan första skolklassen, och efter lunch nästa. Fullt ös imorgon med andra ord!

Nu är jag pinsamt trött i armarna och skönt sol och vindvarm om kinderna. En kopp te och lite sistaminuten-läsning om området tills imorgon, sedan blir det framåtstupa sidoläge i sängen.

Ha det gott, kom gärna förbi och kika på vad vi sysslar med om du befinner dig i Göteborg!