Jag måste erkänna att jag är rätt mycket som folk är mest. Tycker en massa, blir arg och upprörd men gör inte mycket mer av det än gnäller i soffan när tv och radio rullar fram de senaste naturkatastroferna, folkmorden och våldsdåden Stänger av ljudet och odlar min allergi mot min samtid.
Men när jag lyssnade på nyheterna i morse slog det till sist runt i huvudet och jag blev a r g på riktigt. Jag antar att få har missat vad som hände när Israel bestämde sig för att storma skeppen på väg till Gaza med förnödenheter. Uppgifterna om vem som kastade den första stenen går isär, alla skyller på varandra och ingen vet egentligen vad som hänt och vad som kommer att hända. Förutom att ett antal aktivister mist livet, det är ett faktum som inte går att blunda för.
Att detta skett på internationellt vatten gör dessutom saken i mina än värre. Att man varit så säker på sin sak att man blundat för internationella regelverk och konventioner och bara kört sitt race och räknat med att omvärlden säkerligen kommer att blunda för det här med, precis som med mycket annat som händer.

Nej, idag blev jag arg. Lyfte mig ur tv-soffan, drog på mig palestinasjalen och gick ut tillsammans med tusentals andra och sa nej.

Igår när jag skulle hämta posten gick postboxen inte att öppna. Ett ögonblick blev jag lite irriterad, sedan trillade polletten ned. Mixa och matcha-paketet från underbara Hon som stickar!
Jag vet inte riktigt hur hon har lyckats, men allt är ner på detaljen rätt! Fantastiskt garn, te, knappar, ljus, mugg och stickor. Serverat i en jättefin plåtburk! Det var från början två klubbor med, men den enda hann påbörjas innan jag tog kortet. Jag gillar speciellt kepslampan som kan användas både till stickning och arkeologiska utgrävningar, och att hon tillsammans med sina barn letat rätt på den perfekta stenen till min stensamling.

Och sist men inte minst, boken- Eller BOKEN menar jag. Den förtjänar verkligen extra stora bokstäver, den är ju helt fantastiskt. Tekniktips, designtips och massor av härliga mönster. Sockåret 2010 blev plötsligt ännu bättre!

Tack tack tack tack tack och tack igen, jag ler varje gång jag går förbi samlingen på bordet!

Jag vet inte vad det är med mig, men snart klättrar jag på väggarna här hemma. Koncentrationen är inte på topp, jag stickar två varv och sedan vill jag göra något annat, men kan inte komma på vad. Stickar två varv, går ett varv i lägenheten, stickar två varv och känner mig rastlös och frustrerad. Känner att jag borde ta vara på det fina vädret, men vet inte riktigt hur. Morr morr morr.

Jag saknar Sofie, vill dricka kaffe och äta glass i solen men har inte råd att åka till Malmö riktigt än. Det är tomt utan dig.

Jag får nog ta och gå en promenad istället, mina ”dåligt samvete-sockor” är äntligen klara och ska bara postas iväg till Amerikat så att jag blir av med dem. Var tvungen att avsluta tårna i andra färger, men det blev rätt okej ändå. Man tager vad man haver.

Nu tar jag mig själv och mitt dåliga humör på en promenad.

Ibland behöver man bara komma ut och andas grönska. Se träd istället för husväggar, höra fågelsång och sus i löven istället för bruset från E6an, lukta på jord och träd istället för avgaser. Så blir allt lite lite bättre.

Det är synd att det inte går att ta luktkort. Jag balkongbloggar igen och drunknar nästan i lukter som lovar sommar. Häggen blommar för fullt runt knuten, här uppe på balkongen har petuniorna verkligen tagit sig och sprider lycka i luktform och tomaterna klämmer sig in på ett hörn när jag råkar komma åt dem.
Jag läste någonstans att man skulle tänka sig för när man valde petunior till balkongen, tänka arrangemang och färgkombinationer. Men när jag väl stod där på Plantagen gick det verkligen inte att välja, jag ville ha en gräsmatta att plantera full med alla färger och varianter och sedan rulla runt i allt det fina istället för att bara fylla en ynklig liten fyrverkerilåda. Men nu är jag glad att jag valde med hjärtat istället för hjärnan, jag blir lika glad varje morgon när jag dricker mitt morgonkaffe och tittat på färgexplosionen i lådan.

Idag har varit en såndär få saker gjort-dag. Solskenet och värmen kommer med lust och energi. Jag har planterat blommor i balkonglådor, stickat på min Gail och hemlis-stickningen (som är så mjuk att jag vill bo i den), dansat till gladpop, klippt och sprättat trasiga favoritjeans som ska få bli en kjol istället, lyssnat på arg musik och skrivit brev till a-kassan, plockat undan i kaoset, försökt bestämma mig för saker. Jag har också varit en riktig curlingmatte och flyttat katternas bädd, med tillhörande katt, allt eftersom solen har flyttat på sig.

Gail förresten, jag blir lika förvånad varje gång jag tittar på den. Jag har lyckats sticka från grafer och förstår vad jag håller på med. Det kanske blir en stickerska av mig med en vacker dag.
Nu önskar jag mig bara mer vackert väder imorgon, solfräknarna har börjat blekna från näsan. Hoppas att ni har haft det bra idag!

Japp, jag har levt helt och hållet i en Grey’s Anatomy-bubbla i helgen. I skrivande stund ska jag snart sätta mig med avsnitt 19 av säsong 5. Jag missade helt femte säsongen när det gick på tv, massor att ta igen.

Massor av tv-tid innebär också massor av sticktid. Jag kämpar vidare på Death by Socks-paret som känns helt omöjligt segt att göra klart, även om det bara handlar om ett par centimeter rätstickning och en tå. Jag har också varit helt galen och börjat sticka från diagram för första gången! En Gail sitter på stickorna i vackert men stickigt entrådigt ullgarn från Färgkraft.
Och till sist också den mest roliga stickningen av alla, hemlis-stickningen till en speciell person! Jag kan inte säga mer än att det kommer bli mjukt och förhoppningsvis toksnyggt, och den dyker snart upp i en brevlåda långt norröver.

Igår gjorde jag en liten avstickare från min bubbla och besökte den gröna ön (Hisingen) för öl och samkväm med Sofie och Emily, och sedan lite födelsedagsfirande hos en Avslöjd-kollega. Tyvärr gav mina allergiögon upp redan vid 21-tiden, så det blev en tidig kväll. Trots att det blev tidigt och mängden alkohol minimal har jag mått räv hela dagen. Jag har blitt för gammal för att dricka öl verkar det som.

För övrigt är det rätt skönt att kunna sitta på balkongen och blogga tillsammans med mina regntufsiga penséer så här pass sent på kvällen. Men nu är det nog dags att krypa tillbaka in i bubblan igen..

Jag snörvlar och kliar stoiskt (nåja) vidare, och idag blev äntligen mina Twisted-sockor klara. Jag vill nog aldrig ta av mig dom, jag har aldrig förut stickat strumpor som passar såhär bra. Att de dessutom var roliga att sticka och blev snygga gör inte saken sämre. Mycket nöjd!

Idag har jag dessutom besökt Regionarkivet och tittat på stumfilm från 1923. Boman på utställningen visade sig vara en väldigt söt och rolig historia om en familjs försök att återförenas under den pågående Jubileumsutställningen. Filmen är inspelad i Göteborg, Kungsbacka och på Gunnebo Slott och roligast av allt var nog att se alla miljöer från utställningsområdet ”live”. Har du inget annat för dig så rekommenderar jag en helt klart speciellt filmupplevelse på arkivet, lokalhistoria i rörliga bilder!

Nu ska jag försöka packa ihop sambon inför hans resa upp till Umeå, jag blir gräsänka fram till söndag = massor av sticktid. Läge att ladda datorn med Greys Anatomy och sticka ikapp WIP-högen (eller börja på något nytt kanske?).

Kära björkar, bokar, videbuskar och ekar. Jag har fått nog nu, det räcker. Mina ögon kliar, näsan rinner och jag är trött, gnällig och grinig. Gör det ni ska, men gör det fort. Jag orkar inte sitta isolerad hemma längre.

Kort sammanfattat, jag upplever just nu det värsta allergiåret jag någonsin varit med om. Kanske blir det värre med åldern, kanske är det bara en ovanligt pollentät vår. Jag vet inte, men jag har aldrig tidigare upplevt att pollenallergin slagit över i korsallergier. Jag åt nötter häromkvällen utan att tänka mig för och munnen kliade i två dagar i sträck. Använde försvarets hudsalva på läpparna (som innehåller jordnötsolja) och jag fick en lätt Angelina Jolie-look.
Så jag sitter hemma och surar och tycker otroligt synd om mig själv. Orken räcker mest till att spela Zelda och sticka några varv på mina Twisted-sockar. Jag har tröstat mig lite genom att beställa efter mer garn, Trekking XXL Tweed till mig och underbar Pro Nature till sambon som önskar sig ett par egna Twisted-sockar.

För att få tiden och gå har jag också påbörjat projekt ”Laga hålet i Gråis huvud” som uppstod när vi flyttade. Det går sådär, jag får se om det går att ”spackla” revan med lite mer färg. Någon som har tips om hur man bäst lagar trasig målarduk?

Nu säger jag tack och hej och kryper tillbaka i mitt ide igen och drömmer om regn som tvättar hela världen ren.

Som sagt, Twisted nummer ett är färdig. Jag skulle behöva träna yoga ett tag för att kunna ta bättre bilder på mina fötter själv. Vig och smidig som en gipsad älg.

Idag blir det en tur till Regionarkivet och sedan stickcafé med Nina på Konditori och Café Opera i Linné. Kom kom och sticka!