Jodå, jag kom till slut fram till Hemma, bara en timme försenad. Bra jobbat SJ!

Nu fylls dagarna av hästmular, skogspromenader på både två och fyra ben, blåbärsplockning, och familjemys. Jag har fyllt kameran med bilder, men är på tok för trött just nu för att orka göra något vettigt av dem. Just idag var en väldigt lång och intensiv dag med begravning på schemat, något som kan göra även den bäste helt slut, så jag återkommer med bildrapport senare. Tänkte mest bara berätta att jag lever och har det bra, och har väldigt mycket mer myggbett nu än för en vecka sedan.

Idag är jag stress-Emelie. Springer runt runt lägenheten som en yr höna och lyfter på en sak där, flyttar på en annan sak där. Blir förvirrad, trött och lite yr och börjar om igen.

Varför då? Jo, jag måste göra något som jag verkligen avskyr. Packa.

Jag lyckas alltid stoppa väskan alldeles för full men samtidigt känns det som om jag glömmer hälften. Vad kommer jag behöva, vad får jag inte glömma, var tusan (eller infoga valfritt fult ord här) är laddaren till kameran och varför har jag ingen musik i mp3-spelaren och var är egentligen lurarna till den och… Ja, så fortsätter det. Jag önskar att jag kunde anamma ett mer praktiskt ”ett par rena underkläder, kontokort, snus och stickning-räcker”-tänkande.

Jag får nog tvinga mig själv att sitta still en stund och sedan börja om. Bjuder på en grådisig bild från Marstrand så länge, fler bilder från gårdagens besök finns här. Om ett par timmar åker jag upp till Umeå, nästa rapport blir från Norrland. Hörs då!

På förkylningsfronten inte mycket nytt. Jag snorar och hostar mig genom dagarna och försöker få något vettigt gjort. Diskar lite, snyter mig, plockar undan lite, snyter mig, sorterar tvätt, snyter mig. Somnar på soffan en stund, börjar om från början. Kontentan är att det går åt en himla massa näsdukar här hemma och min näsa börjar anta en lätt Rudolf-aktig ton.

Men nu får det faktiskt ta och ge sig, jag har inte tid att vara sjuk nu. Imorgon åker vi till Marstrand över dagen och hälsar på semestrande svärföräldrar, imorgon kväll kommer min fina Sofie och stannar över natten och på måndag ska SJ förhoppningsvis ta mig till Umeå. Tips på dunderkurer mot förkylning emottages tacksamt!

Jag tröststickar sockor åt mig själv så länge, randiga i restgarner och efter Dödergöks recept.

Så till sist kunde jag inte komma undan längre. Karl har snuvat och hostat hela veckan, och i morse vaknade jag med svidande hals, kliande ögon och en stor trötthet.

Idag stickar jag randiga restgarnstrumpor, tittar på the Mentalist och dricker kopiösa mängder te. Och tycker rätt synd om mig själv.

Jag vann ju som sagt ett jättefint pris i VM-stickningen. Två härvor Tibet från Meriangora Filati i underbar brun/grön/orange mix. Mjukt som en dröm är det också, en mix mellan ull och kashmir. Det viskar liksom att det vill bli en Laminaria, men jag vet inte riktigt om jag vågar mig på den riktigt än…
Dessutom fanns det i paketet ett nystan sockgarn från Cherry Tree Hill som jag har velat prova länge. Nu gäller det bara att hitta rätt sockmönstret med stort S.
Som om det inte vore nog med allt det fina garnet så fanns det dessutom med i paketet ett gäng jättefina knappar. Tack tack tack Garntrollet för paketet, jag är galet glad och nöjd!

Jag lever, även om bloggaktiviteten senaste veckan inte riktigt tyder på det. Jag har liksom fastnat i semesterstämningen som rått här hemma senaste veckorna och bloggandet har inte rymts i aktiviteterna. Från och med nästa vecka kanske det blir lite lite bättre då Karl går tillbaka till jobbet igen. Då åker jag i och för sig upp till Umeå en vecka istället, men jag har hört att det finns internet där uppe också.

Men stickat har jag hunnit med i alla fall! En egenkomponerad sjal i bomull och lin, en enkel trekant med en påstickad bård med vågmönster. Sval och skön att både sticka och ha på sig.
Jag har ju dessutom vunnit ett jättefint pris i VM-stickningen, men bilderna på underverken ligger och gömmer sig på den andra datorn (dagens i-landsproblem). Jag delar med mig av det imorgon istället.