Bäst idag. Lite skrämmande, underhållande, tankeväckande, välgjort. Ger i alla fall lite hopp om framtiden. Måste ses!

Hemma igen, och jag längtar redan tillbaka. Budapest visade sig vara en helt underbar stad, massor att göra och fantastiskt vacker arkitektur överallt. Kameran har gått varm och så snart jag har gått igenom bildskörden så delar jag med mig av den till er.

Vi har promenerat i massor och bara tittat på allt det vackra, råkat göra intrång på Parlamentet och blivit bortmotade av vakter, druckit champagne på Donau och plaskat runt i termalbad i flera timmar.

Den enda (stora) smolken i bägaren var att vi råkade ut för inbrott på hotellrummet på torsdag kväll. När vi kom tillbaka, glada i hågen efter en fantastisk kväll, var fönstret ut mot loftgången öppet och våra resväskor öppnade och innehållet spritt över rummet. Laptopen, lilla kameran, DSen, diverse kablar och framför allt passen var puts väck.

Riktigt riktigt tråkigt och jobbigt, men jag måste säga att jag blev sjukt imponerad av den ungerska polisen. På torsdag kväll stannade de två och en halv timme och undersökte, frågade och snokade runt och nästa morgon kom två CSI-tekniker och lyfte fingeravtryck, fotade och undersökte lite mer.

Det suraste med alltsammans var att en massa semestertid gick åt till att lösa krisen med de saknade passen så att vi kunde komma hem igen. Men å andra sidan så har vi fått se svenska ambassaden i Budapest, det är det inte alla som har gjort! Men men, det löste sig till slut. Vi fick nya snygga rosa pass och försäkringsbolaget har gått med på att ge oss pengar för sakerna. Slutet gott allting gott.

Jag återkommer imorgon med mera bilder!

Efter att ha surfat mönster i på tok för många timmar lyckades jag bestämma mig för att inte välja något av dem. Eller på sätt och vis i alla fall. Det blir en variant av Saroyan, men jag skippar löven eftersom de bara såg röriga ut i det melerade garnet. En vanlig hederlig rätstickad kant blir det istället, och det blir nog en perfekt resestickning.

Annars så är jag i princip färdigpackad inför imorgon, och vill egentligen vara på väg nu på en gång. Vi åker tidigt imorgon, jag återkommer på måndag med rapport.

Ha det fint hemma i höstrusket!

På onsdag tar jag och sambon en välbehövlig paus från det här landet och åker till Budapest istället. Troligtvis ser det nog lika illa ut när vi kommer tillbaka, men förhoppningsvis ger en liten semester nya krafter att göra något åt eländet på hemmaplan när vi återvänder.

För en gångs skull har jag inte speciellt många projekt på gång samtidigt. En stor kofta som saknar en ärm, ett par trekkievantar som kräver koncentration och en surfmössa som kräver precis lika mycket tankeverksamhet. Inga lämnliga reseprojekt med andra ord. Och jag kommer konstigt nog inte på vad jag vill påbörja heller, helt galet. Jag som brukar lida av kronisk startitis.

Så, hjälp mig!

I garnförrådet finnes bland annat:

Två härvor Tibet från Merinangora Filati,

En härva Cherry Tree Hill Supersock Merino som är lite för fint för att bli sockor

Ungefär 100 gram loppisgarn i lacevikt, nån typ av lin/bomullsgarn i en fin gråblå nyans

Plus en massa sockgarn i olika bruna nyanser

Förslag på snygga, portabla projekt som inte kräver sådär jättemycket koncentration mottages mycket mycket tacksamt!

Idag är första gången jag verkligen känner sorg efter en valvaka. Alla förlorade i år. SD i regeringen, en allians som kommer fortsätta skära ned på välfärden, politisk instabilitet. Mitt röda hjärta gråter.

Symboliskt nog gick strömmen precis här hemma när de sista valdistrikten räknats. En försmak av det stora mörkret.

Kanske blir det inte så illa, men just nu vill jag bara gömma mig under täcket och vakna imorgon och inse att jag bara drömt det hela.

Ikväll valvakar vi och än så länge är jag mörkrädd. Procenten pekar helt galet, jag förstår inte riktigt hur svenska folket tänker när de röstar in ett främlingsfientligt parti.

Men än är det många distrikt kvar att räkna, jag väljer att leva på hoppet ett litet tag till.

Idag är en sån dag när allt känns lite grått och suddigt i kanterna. Stickar varv på varv på en kofta, tittar på Bones utan att egentligen registrera handlingen och dricker kaffe. Men det får vara okej, alla dagar är inte de där bästa dagarna.

Ikväll ska jag våga mig ut i verkligheten, föredrag på Konsthallen med Otto von Busch under temat motståndskultur. Det blir nog bra med lite bra sällskap och spännande föreläsning.

Här skulle det då egentligen ha dykt upp bilder på min färdigstickade krage och en påbörjad uppifrån och ned-kofta, men så fort jag arrangerat till stickningarna så dök det upp en fyrbent sabotör. Självklart måste det ju vara så att jag fixat till ett par extra mjuka utsiktsplatser. Curlingmatte, javisst.

Så fick jag ju en fin award från fina Clara härom dagen. Jag tackar och bockar, och blir fortfarande förvånad över att det faktiskt finns fler människor än min mamma (hej mamma!) som läser det jag har att säga.

Jag skickar inget vidare utan räknar med att ni alla tar åt er, fina bloggare är ni allihopa!