Ibland dyker en tung dag upp…..

Av , , 2 kommentarer 7

Att vara människa innebär att man helt plötsligt kan bli slagen till marken av att något oförutsett inträffar. Denna dag har ägnats helt åt tunga familjeärenden, men så är det. Älskar man så drabbas man ibland. Då gäller det att fungera som dockorna som hade en blyklump nertill. Hur man än slog på dem så reste de på sig igen.

Något roligt inträffade i alla fall. Jag hittade två fina saker som kommer att passa väldigt bra i 50-talshyllan i köket i stugan. Kram och var rädda om er (och varandra).

Den lilla kannan är helt underbar!

 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Vilken underbar dag!

Av , , 5 kommentarer 5

Idag skiner solen, jag borde väl hålla mig inomhus en dag till, men kan inte låta bli att gå ut och betrakta allt som fortfarande växer och blommar.

Dagliljan och clematisen, så vackra!

Sedan kommer tankarna tillbaka till stugan, förstås. Tänk att denna bild är från en 50-talsstuga i Sverige, ser det inte ut att vara i Italien, Spanien kanske?

När jag bläddrar igenom mina bilder så kommer jag till bilden på spiraltrappan och det är så att ska man klara av att gå i den så får man (jag) inte bli tjockare. Den är verkligen en spiral, se nedan.

Det är en omöjlighet att få upp möbler uppför denna trappa. Men jag återkommer senare och berättar hur man får göra. Måste få prova först.

Jag avslutar med att lägga ut en bild som visar utsikten från bubbelbadkaret! På bilden är karet övertäckt, men tänk er att ligga där en kväll med några tända ljuslyktor, ett glas vin lätt åtkomligt och titta ut över vattnet! Oh, jag längtar!

5 kommentarer
Etiketter: , ,

Inredningsblogg?

Av , , Bli först att kommentera 6

Välkommen till min nya inredningsblogg! Nej, skojar bara, men tänker i alla fall beskriva vad jag har för tankar kring den blivande toaletten i stugan. I dagsläget finns ett litet bås nere i källaren med något slags kem.toa. Visst går den att använda men tanken att först gå ut och sedan ner för trappan, öppna källardörren (som är en dörr från gamla fängelset i Umeå! komplett med titthål så att vakterna kunde hålla koll på fångarna) och träda in i en dunkel källare – nej, inte riktigt min stil. Jag lägger in en bild på dörren, den är tuff! Det lilla, lilla titthålet ger en fantastisk vy över hela rummet!

Nej, förrådet innanför köket får göras om till en vettig toalett. Ack, ack, ack, en toalett är en toalett är en toalett, trodde ni det? Nej, det finns toaletter som gör mull, som förbränner, som frysförpackar!!!!, som separerar, m.m, m m. Just nu lutar vi åt en förbränningstoalett, men den är dyr, tala om att elda upp pengarna. Tankarna kring toan är föjande:

Toaletten ska kläs med ljusgrå pärlspont. Bredvid dörren ska ett förvaringssåp byggas in. Dörren till skåpet ska också kläs med pärlspont och inte ha ett synligt handtag så "gömmer" vi hela förvaringen.
På golvet blir ett gammalt, mjukt trägolv.
På kortväggen ovanför toa-stolen sätter vi in ett runt fönster för det är alltid bra med dagsljus!
(OBS! bilden är inte från vår toa)

Tvättstället blir IKEAs Höllviken och kranarna blir av en gammaldags modell.
Belysningen blir av märket Lilllholmen och krokarna blir av den gammaldags smidda sorten.
Eftersom vi kommer att hålla oss till färgskalan ljusgrått och svart så ligger hyllan och badrums-
skåpet Rönnskär (gissa varifrån) bra till just nu.

Vad tror ni? Duger det? Verkar det tråkigt med ljusgrått och svart smide? Lugn bara, färgerna kommer i textilierna. Där ska jag verkligen ge mig hän och köpa matchande handdukar i olika kulörer. Och jag säger bara; nåde den som tar fram en rosa handduk när jag har tänkt hålla ett lila tema därinne! Kram från en som just nu bara har en sak i huvudet; toaletter, hur kul är det?
 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Begär att blogga!

Av , , 1 kommentar 4

Att blogga är märkligt! Tidigare förstod jag inte alls vad "alla" höll på med och nu, helt plötsligt, så är jag ute och läser andras bloggar, jag upptäcker allt fler saker som jag vill skriva om, kort och gott, jag känner ett begär efter att blogga!

Det var kul att få prata med en av mina läsare, Susanne, idag och upptäcka att jag är inte ensam om att känna detta begär. Det lättar alltid att få veta att man inte är alldeles ensam om sina konstigheter!

Det finns så otroligt många bloggare i detta land och så många portaler att skriva på. Hur ska man hitta igen någon man letar efter? Susanne, jag vet vad din blogg heter men var ligger den? Jag är så nyfiken……..

1 kommentar

Omtanke – var då?

Av , , 2 kommentarer 4

Nu är jag ledsen, och lite arg, och kanske rentav lite f-rbannad. Men den övervägande känslan är nedstämdhet. En mig mycket närstående bor i en fin liten lägenhet i ett serviceboende. Fint, trevlig personal (i alla fall de som jag träffat), god och riklig mat etc, etc. Jag brukar åka förbi min kära närstående i stort sett varje dag för att umgås lite, mata fågeln, se till att han har lite go’saker, dvs sånt som kan skapa mervärde för honom.

Den som läst min blogg vet att jag varit sjuk denna vecka och alltså inte kunnat besöka min närstående. I eftermiddag så åkte jag iväg för att lämna honom lite godis inför helgen. Jag tänkte hålla mig på "säkert avstånd" pga smittorisken, men så blev det inte.

Varför? Ja, det varken kan / eller vill jag skriva, med tanke på min närståendes integritet. En sak kan jag skriva och det var att han satt i halvdunkel. Varför det? Jo, alla tre glödlamporna i taklampan hade gått sönder. "-Ja, det har varit lite mörkt ett par dagar," sade han. Varför hade ingen reagerat, frågat varför han satt i mörker. Den lilla detaljen är just en detalj och som sagt, mer tänker jag inte skriva.

Men min känsla är ser man inte sig omkring när man ett par gånger om dagen går in till de äldre? Betraktar man inte allting runtomkring människan, att allt fungerar, att man har tillgång till sådant som är absolut nödvändigt för ett drägligt leverne? Framförallt om det är en person som bara är snäll, vänlig och aldrig ber om hjälp, eller klagar eller är otrevlig på något som helst sätt?

Ilskan växer, men något positivt finns i det hela ändå. En ros till den i personalen som jag larmade; inget urskuldande, inget skylla på någon annan utan detta ska inte hända igen.

Det är inte lätt att bli gammal, den saken är klar!

2 kommentarer
Etiketter: ,

Ruggugglor och andra besynnerliga djur

Av , , 4 kommentarer 6

Nu håller jag på att piggna till! Har faktiskt börjat sortera bort gamla tidningar för att sedan föra dem till den sista vilan, återvinningen. Hipp, hipp, hurra! Som genom ett under blir man av med en massa saker som belamrat tillvaron.

Men när man sätter sig och börjar sortera så händer det att man inte kan låta bli att bläddra i en del gamla tidningar. Jag fastnade i ett nummer av M-magasin där man upplyste om hur man undviker gäddhäng.

Då kom jag ihåg insändaren i Expressen där en man skrev om Tjejmilen att det är bara en mängd ruggugglor som är ute och springer.

Rugguggla, gäddhäng, gamnacke, kalkonhals – vad är det som händer med oss kvinnor när vi mognar till i ålder? Börjar vi sakta transformeras till något djurliknande?
Med något inslag av frukt kanske; apelsinhud (=celluliter)?

Finns det några liknande ord för vuxna män? Det enda jag kommer på är de grå tinningarnas charm och det ligger liksom inte riktigt på samma låga nivå …Nej, jag kommer inte på något. Kommer du på något? Hör gärna av dig!

4 kommentarer
Etiketter: ,

Ninen och Matteus

Av , , Bli först att kommentera 4

Vilken tur att Ninen återfanns och kunde lämnas tillbaka till Matteus! En sådan artikel i VK skänker glädje åt oss alla tror jag. Vi äldre som haft barn minns vilken vånda det var om gosedjuret försvann! Ni som är yngre kan säkert dra er till minnes känslan av att kura ihop sig med "vad-det-nu-var", härligt!

Men vilka konstiga idéer barn kan ha. En mig mycket närstående (dottern) hade alltid två nappar. Den ena skulle vara i munnen och den andra skulle hållas mot näsan. Inget märkligt med det kan tyckas, men den som skulle vara mot näsan var gammal, "utsugen", lös i gummit och SMUTSIG. Jag minns vid ett tillfälle när jag kände att jag som god mor var tvungen att hålla efter hygienen och alltså gjorde ren napppen. När jag lämnade den över till dottern så tultade hon direkt iväg till vardagsrummet, drog nappen ett antal gången runt, runt i linneryan och sedan var den lurvig och go´ tydligen.

En mig annan mycket närstående (sonen) hade en filt från min farmor, ljusblå med vita prickar, mjuk och fin. Den kallades för "mullen" av någon anledning och den kunde han linda in sig i, lägga över huvudet och på alla tänkbara sätt gosa med. Det var väldigt känsligt när man skulle ta hand om den och tvätta upp den, ett svårt trauma för lillpojken. Tänk då när den två år äldre storasystern kom med det kreativa förslaget att om man klipper "mullen" i små bitar så får man ju fler "mullar".

Toppen, tänkte antagligen lillebror och lämnade med glädje ifrån sig "mullen". Jag glömmer aldrig hans gråt när han fick tillbaka småbitarna och insåg att dem kunde han inte linda in sig i, använda som litet tält……… Vilken sorg!

Så jag hoppas att Ninen håller fast sig ordentligt i Matteus när de är ute nästa gång.
Kram!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Att kommunicera 4

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag vill nu visa ett klipp från Youtube som kan kännas kränkande för en grupp människor. Syftet är dock inte att kränka någon utan tanken är att visa vad som kan ske i kontakten människa till människa. Klippet visar ett avsnitt ur en populär talk-show där programledaren gör en katastrofal miss och därmed generar såväl de inbjudna gästerna som sig själv. Programledaren fick mycket riktigt sparken efter detta, men mycket kunde ha blivit annorlunda om han bara varit i kontakt med sina gäster före programmet. Ibland är det så enkelt, rak kommunikation kan man säga. Man kan faktiskt tillåta sig att roas av klippet också; av programledaren då. 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Man blir klok av att läsa

Av , , Bli först att kommentera 3

När man ligger sjuk så måste man hitta på något. Något i detta fallet är att läsa. Den som läst min blogg tidigare vet att jag har den största respekt för skickliga hantverks-
kunniga människor av alla kategorier och idag läste jag något om just hantverkare som jag gärna vill citera:

Hantverket råkade mycket illa ut när den nya rushen svepte undan allt det gamla. De många småföretagen smälte bort som istappar i en vårstorm……det mest genomgripande var skolväsendets förbättring…..Hur det gick med hantverket och hantverksutbildningen bekymrade man sig inte det minsta om…..Åren gick. Och så småningom visade det sig att maskinen och maskinmänniskan inte kunde reda upp allt. Fortfarande krävdes yrkesskickligt folk……Samhället stod praktiskt taget maktlöst, och yrkesutbildningen genom lärlingsanställning hade krympt till ett minimum.

När tror ni att denna bok publicerades? 1956 i boken Sveriges Hantverk, del II. Det är en av de böcker som pappa haft, och som jag valt att behålla. Den kommer att passa bra i stringhyllan i den nya stugan. Men inte bara det; när man läser texten, visst känns det som att allt går i cykler, allting kommer igen och igen och ….. Hur kan det komma sig att vi  inte lär av historien utan envisas med att göra samma misstag om och om igen?

Under kapitlet Yrkesutbildning och personlighetsfostran kan man läsa att Målet – inför okända framtidsperspektiv måste ett vara omistligt, det mänskliga….det dröjer inte så länge förrän den blivande yrkesmannen börjar sticka fram, med stigande känsla för den yrkesgren som valts och den väntande arbetsuppgiften. Det blir stadga och balans och många ungdomar söker i stor utsträckning sådant som ger livet behållning och innehåll. ….Medlet – arbetet måste återfå sitt gamla egenvärde och förlora karaktären av tvångsmedel.

Kloka ord och de står sig bra även idag, 53 år senare.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Gjuta krukor i betong – vet någon hur man gör formen?

Av , , 9 kommentarer 6

När man ligger däckad så är det många tankar som flyger i huvudet. Jag vill gjuta i betong, den nya stugan är murad i sydländsk stil så det är som gjort för att ha stora betongkrukor. Vid vår rundvandring / granskning av stugan och tomten så hittade jag gamla,  hemgjutna krukor som jag så gärna vill prova att göra själva. Nu har jag läst på om att gjuta i betong, och med lite hjälp av min livskamrat, så ska det nog gå bra. Men frågan är; hur gör man formen till denna slags kruka, se bilden nedan. Inte den vanligaste modellen……. Jag hoppas att någon "betongkunnig" person läser detta…

9 kommentarer
Etiketter: