ROT-avdrag – för alla?

Av , , Bli först att kommentera 5

Vad gör ni när ni är sjuka? RIktigt så där "dyngförkyld" så man har ont överallt och inte kan ta 2 steg utan att vara beväpnad med engångsnäsdukar och halstabletter. Jag för min del roade mig idag på morgonen med att läsa genom Skatteverkets regler för när man får / respektive inte får ROT-avdrag. Det är ett par saker som slår mig:

1. Listan är skriven på ett väldigt övertydligt sätt; samma sak kommer upp med olika skrivningar på flera ställen. Jag förstår tanken; ska du byta en kran så kan du välja att söka både på blandare och kran eller nedläggning av ledningar för att dra in vatten. Man har ansträngt sig att verkligen underlätta för läsarna att hitta det man behöver. Visserligen blir listan lite tungläst, men en eloge ändå till Skatteverket för tänket.

2. På den negativa sidan står att man skriver/skrivit som att alla kan få ROT-avdrag. Det är ju inte så, det beror som vanligt på hur mycket du tjänar. Jag som kommit en bit upp i åren och har ett arbete som inte är lågavlönat; jag kan använda mig av möjligheten. Min dotter som renoverar sitt jättehus, kan inte. Hon är inte lågavlönad, men hon kan inte göra avdraget.

3. Något som jag också tycker är fel är att om man är två, eller fler, som äger en fastighet så kan var och en få avdrag. Är du ensam ägare så är det bara du som kan göra ett avdrag. Det är klart, visst är det positivt för dig om du samäger fastigheten, att ni kan rusta upp huset eller stugan.

Men frågan är väl vem som är mest i behov av stödet; exv en ensamstående mamma/pappa eller ett högavlönat par som gemensamt äger villan? Eller samma ensamstående person jämfört med tre syskon som gemensamt tagit över föräldra-hemmet och nu kan piffa upp det? Även om jag är gynnad av ROT-avdraget så kan jag i mina elaka stunder tycka att avdraget borde vara kopplat till fastigheten, oavsett antal ägare. Det finns alltid tankar på samma möjlighet för alla i mitt huvud, typiskt oss Barbamammor.

I min lista från Skatteverket har jag nu suttit och blåmarkerat allt som passar in på min stuga, allt som vi planerat att göra redan denna höst. Det är inte mycket vi ska göra men allt kan man begära avdrag på. Nu kommer det roliga; att försöka räkna ut hur mycket man kan ta utan att riskera restskatt nästa år. Burr, siffror – jag känner att trycket över bihålorna tilltar, huvudvärken tilltar – jag är nog lite småallergisk mot siffror. Bäst att lägga sig i soffan med en inredningstidning och se om jag kan hålla mig vaken tillräckligt länge för att kanske få några nya fräscha idéer.

 

Vem bryr sig….?

Av , , Bli först att kommentera 2

Så fort allt kan förändras. Igår morse, pigg och rask, upp, upp och iväg i min flygande maskin. Kul att strosa lite i Stockholm, vackert väder, vacker stad, men sedan kom en känsla, inte krypande utan den slog till som en blixt från en klar himmel. FÖRKYLD!!!
Det var bara att gå iväg till Apoteket och handla lite smått och gott så att jag skulle klara mitt möte i alla fall.

Idag är jag alltså hemma, nedbäddad. Inte har jag varit och grattat dottern heller på 33 års-dagen. Dålig mamma är man ibland….. Det mesta känns lite botten faktiskt. Visserligen har jag suttit några korta stunder framför datorn och  räknat ut kostnaden för det nya badrummet i den nya stugan, men inte ens det har piggat upp mig.

Sådana här dagar längtar jag efter att få lyfta luren och ringa till mamma. Tänk att den känslan fortfarande finns kvar efter snart fem år. Som en barnunge, fast man är både mormor och farmor, så längtar man efter att få klaga lite hos mamma.

Detta var inget roligt blogg-inlägg, så nu är det lika bra att avsluta, gå och lägga sig i soffan med en bok, lite chips finns också hemma så klarar jag denna kvällen också. Kram till er andra som också bullat upp med näsdukar, halstabletter och Alvedon för att klara kvällen!

 

Det är måndag morgon……

Av , , Bli först att kommentera 2

Upp, upp, upp i det blå…… Idag åker jag till Stockholm, bara över dagen. Mötet slutar kl 17.00 och planet går efter kl 20.00, så jag ska försöka springa runt lite i några affärer. Har sett en del, mycket bra blogginlägg denna morgon, så jag vill försöka hinna kommentera en del av dem ikväll. Men hinner jag inte ikväll så får det bli i morgon. Detta är min nya, lite bekväma livsstil. Ta det lugnt och ge varandra en kram! 

Helgen snart över

Av , , Bli först att kommentera 6

Nu har vi varit iväg till stugan igen och kollat, kollat och kollat. Hur ser det ut under plåttaket? grunden i källaren? blir vattnet tillräckligt varmt? bubblar jacuzzin? luktar det gott och fräscht nu när vi vet att det stått tomt en vecka i alla fall?
Frågorna är många när man tittar på hus och det är bättre att titta förr än senare.De roliga sakerna vi har gjort är att måtta fönster, mäta upp rummet som ska bli nytt badrum, kollat taklutning m m. Mina och livskamratens siffror skiljer sig lite; i mina anteckningar står det: fönster 230 (ca) medan livskamratens noteringar säger vägg 5,53. Inget cirka där inte.

Jag har redan nu bestämt mig för att gå en kurs i att gjuta betongkrukor till våren, har hittat en affär i Sundsvall som säljer 50-talsinspirerade tyger, "vår" byggare håller på att räkna på nya badrummet (ljusgrå pärlspont och smidesdetaljer) samt när vi sprang genom IKEA så hittade jag exakt de köksluckor som jag vill ha. Dvs ska göra om de gamla, gula luckorna, se bild. Lägg märke till beslaget, en sked. Det finns även andra, vanliga gamla beslag, men en del är skedar.

Även köksluckorna ska få pärlspont med "gamla" beslag. Inte nog med det, på IKEA så hittade vi direkt det tvättställ och badrumsskåp vi vill ha.

Mina tankar snurrar runt, vi väntar med spänning på offerten från byggaren men vet ni vad som är allra, allra bäst? Det är att livskamraten som varit så lugn och behärskad under hela denna (min) hispiga process – han är minst lika förtjust som jag! Vi är  rörande eniga om tvättställsskåpen, han kom med förslag på inredning i sovrummet – vi är två om detta!! YIPPEEEE!

Avslutar med en bild på målningen i fönstersmygen till det blyinfattade norra fönstret, det måste göras rent, men hur? Jag måste kolla på Internet om bästa metoden för jag är livrädd att färgen ska lossna. Kram till alla glada oss 50-talister! Ni andra får också hänga med i gruppkramen!

 

Hej stugägare!

Av , , 10 kommentarer 8

Nu är jag en av er, stugägare fr o m 13-tiden idag! Jag fick köpa min drömstuga!  Visserligen hade jag bara näst högsta budet, men jag fick huset ändå. "Det är självklart", sade min livskamrat, "det var ju ditt hus"!

Jag har skrivit en gång tidigare om hur jag känner det som att slumpen har styrt mycket av mitt liv och även så denna gång. Ville / behövde vi ha en stuga? Nej, vi bor jättebra som vi gör, tack. Längtar vi till Sundsvallstrakten? Har aldrig tänkt en tanke åt det hållet. Men vad hände; slötittade på Hemnet.com, såg ett hus som bara skrek;  här är jag, kom och ta hand om mig. Åkte dit och intrycket bara bekräftades; detta är mitt hus. Se bevisen nedan:

Jag har två flaggstångsknoppar i min trädgård, därför att jag tycker att de har vacker form.  
Det första som möter mig vid infarten till stugan är lyktstolpar i funkisstil (som jag älskar) med flaggstångsknopp i!
När såg ni senast något sådant?
 
Jag älskar 50-tal, funkis; den rena, vackra stilen. Detta är mitt vitrinskåp just nu, idel 50-tal.  
Observera original 50-talstapeten! 
Fräsch och fin
 

Detta är MITT hus! Sydländskt utanpå och 50-tal inuti med massor av egenhändigt klensmide och betonggjutning. Kram till alla oss lyckliga drömstugeägare!

 

 

”Varav hjärtat är fullt, därav talar munnen..”

Av , , 4 kommentarer 6

Om ni bara visste vad jag är trött! På två nätter har jag inte sovit mycket för jag har bara planerat för vad jag skulle vilja göra i min drömstuga. Jag förstår att jag varit lite tjatig om min förälskelse och pågående budgivning, inte bara på denna blogg utan även på min arbetsplats, vilket jaag beklagar. Men varav hjärtat är fullt…..Läget just nu är sådant att två budgivare har hoppat av och vi är två stycken som återstår. Vid eftermiddagskaffet idag så fick jag frågan om hur det går för mig och jag berättade naturligtvis hur läget var.

Jag berättade att när jag såg att en budgivare hade hoppat av så knäppte jag mina händer och bad, "DÖÖÖÖÖ" utbrast en av mina mer sansade kollegor! Nej, kanske inte direkt, men åtminstone att han skulle hoppa av budgivningen. Tänk vad bra arbetskamrater kan betyda mycket, om man inte själv ger utlopp för sina känslor så finns det alltid någon annan som kan göra det.
Kram till alla som har förmågan till empati!
För att lite mildra mitt tjat lite så lägger jag in ett foto taget av en Spikklubba (Datura stramonium) som vi faktiskt tog med oss från Cypern. Så underbart vacker med sina ljuslila kanter.

 

 

 

Att kommunicera 3

Av , , Bli först att kommentera 5

Efter att jag hade skrivit inlägget "Att kommunicera 2" så dök ett annat minne upp i huvudet. Som ung (yngre?) så arbetade jag inom sjukvården. Vid ett tillfälle så hade vi haft en temadag och på kvällen samlades vi för att äta gemensam middag. Vi satt i ett litet samlingsrum, ett antal damer i varierande åldrar, och pratade kors och tvärs som ju vi damer kan.

Så dök den ende manlige arbetskamraten upp, läkaren. Han ställde sig i dörren och sade glatt: "Och här sitter ni, alldeles ensamma". Alldeles ensamma, ett antal sjuk-
vårdsbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor!

Med sig hade vår förtjusande avdelningsläkare en gitarr så efter middagen underhöll han oss ensamma damer med sång och musik. Det värsta var att vi ensamma damer lät honom hållas. Våra samtal upphörde, vi satt tysta och stilla och lyssnade till denne lille trubadur, tills klockan hade blivit så pass att vi kunde ursäkta oss för att äntligen få gå i säng.

Varför, varför, varför betedde (här kommer det märkliga ordet betedde, jag rodnar av obehag) vi oss så? Varför fortsatte vi inte bara att prata, skämta och skratta som vi gjorde tidigare på kvällen? Vi visade honom en oerhörd hänsyn, men vad visade han oss? Aj, aj, aj, vi glömde totalt att  "vi måste höja våra röster för att höras". 

Budgivning – vilken pärs!

Av , , Bli först att kommentera 6

Imorse vaknade jag tidigt, jag tror faktiskt att det var för att kunna kolla om någon hade lagt högre bud än mitt på mitt drömställe. Inget bud hade kommit så det var bara att åka iväg till jobbet, skadar inte att vara tidig en dag. Hela dagen har jag nu haft ett öga på min telefon för att kunna hålla koll på om det kommer något bud. Ännu ingenting. Snälla någon, hur länge kan en budgivning pågå? Jag tycker att om ett bud fått vara ledande över 24 timmar så borde affären vara klar, men så är det ju inte.

När jag åkte hem på eftermiddagen så insåg jag att det kommer inte att bli något gjort på hela kvällen så vi tog pappa med oss och åkte över till Obbola, till sonen med familj. Vi kom så lagom att jag fick tillfälle att hjälpa Lilly med maten, makaroner och korv minsann, inte från en barnmatsburk. Att vara med henne hjälper mot allt, man glömmer allt annat. När jag gett Lilly efterrätten så blev jag tillsagd att lämna en sked eller två. Naturligtvis, papegojan Jako måste också få smaka, både efterrätt och makaroner. Han är så väluppfostrad och åt så snällt från skeden.

När vi skulle åka så tar avskedet alltid en stund, man ska pussas och vinka, och vinka igen, och pussas, men tydligen tog vi för lång tid på oss för Jako ropade oavbrutet; hej då, hej då, så till slut förstod vi vinken och gav oss iväg hem. Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på Lillys skor. Det är taget med mobilen så skärpan är inte den bästa, men ändå,,,,Kram till alla oss som har lyckan att ha en familj!

Bjuda på sin förälskelse

Av , , 4 kommentarer 4

Budgivning pågår! Det känns helt otroligt, men så är det. Förstår inte de andra människorna att det är MITT hus, det bara står där och ropar efter mig och ändå vill andra köpa det.

Jag inser att jag troligen inte kommer att bli ägare till mitt hjärtans kär-hus och det får jag naturligtvis acceptera. Det enda jag kan hoppas är att vem som än får bli ägare, rätt kan förvalta det det speciella med huset. Att tänka sig att man skulle renovera upp huset till en modern, anonym standard är en styggelse. Håll alla tummar, jag tror att avgörandets stund är nära!