Fjärde advent

Av , , Bli först att kommentera 4

Idag blir det bara en lugn och skön dag. Vi ska bara njuta av friden; adventsmiddagen blir av även om vi är en decimerad skara dessa dagar, den belgiska tryffeln ska bara doppas i kakao så kan den ställas fram på bordet. Valet till middagen blir så långt från jul man kan tänka sig; kycklingfiléer med pasta och glass med frukt till efterrätt. En lång promenad med hunden ska också hinnas med, både för hans och vårt nöje. Men för övrigt; inga måsten. Tillönskar er alla en lugn och skön adventssöndag!

Snön vräker ner

Av , , Bli först att kommentera 5

Har just kommit tillbaka från en härlig promenad. Ute vräker snön ned så det kändes härligt att komma tillbaka in i värmen och ljuset igen. Varför är jag ute och promenerar så här dags? Naturligtvis på grund av våra gäster, Reo och Gimli.


Reo är katten som någon lämnade ute i skogen när han bara var ett par veckor gammal och som min dotter tog hand om, en mycket go’ och kelig katt. Gimli är dotterns kinesiska nakenhund (med päls). Han är inte speciellt förtjust i att vara ute när det är blötsnö, den fastnar i hans håriga tassar så nakenhund han är. Jag ska ta och duscha honom imorgon och frisera till honom lite. Han bör väl ha en liten röd rosett vid morgondagens adventsmiddag. En sak är bra med djur, man kommer ut i alla väder. Få se hur det går om jag måste ta hem pappas fågel Jocke också om han får komma till ett tillfälligt boende ett tag för att vila upp sig. Då lär det bli liv i luckan med fågel, katt och hund. Jag känner julefriden……….

Pink stinks

Av , , 4 kommentarer 4

Har sett ett par inlägg om kampanjen Pink stinks i VK-bloggarna. Den kampanjen känns inte helt adekvat sett med våra svenska ögon, det är sant, men det viktiga är att vi arbetar med genus-frågan.

Är det någon som tror att vi har full jämlikhet mellan könen här hos oss? Tillåt mig skratta! Hur många gånger har man inte suttit tillsammans med ett sällskap människor, blandat med kvinnor och män, och där samtalet rör sig helt inom den "manliga" sfären? Det förutsätts på något sätt som att alla alltid är intresserade av älgjakten, hockeyn, friidrotten m.m, det är allmängiltiga samtalsämnen där alla förväntas delta. Och det gör vi oftast också, vi kvinnor. Vi håller oss uppdaterade om Björklövens bravader (oavsett eget intresse eller ej), i andra fall ler vi vänligt, lyssnar och nickar för att visa ett aktivt engagemang.

Hur många gånger ser man i grupper att en kvinna börjar prata varpå en man helt enkelt bara drar igång en egen monolog och vad händer då? Kvinnan tystnar oftast eller riktar sig till någon som sitter närmast, medan mannen pratar för hela gruppen.

Herreminje, var kom detta från? Det var inte alls vad jag hade tänkt skriva om. Istället tänkte jag skriva lite om alla dessa vackra "vita" inredningar, men det tar jag en annan gång.

Julfika

Av , , 4 kommentarer 4

Idag hade vi julfika på avdelningen. Mysigt och så enkelt! Man bara skrev upp på den lilla whiteboarden vad man kunde tänka sig att ta med till fikat; glögg, pepparkakor etc och sedan samlades vi för ett gemensamt fika med julklappsutdelning. Blåbär/lingonglöggen var jättegod och vi smakade allt som hamnade på bordet. Men efterhand så började tystnaden breda ut sig kring bordet. Vi kände alla den förväntan som låg i luften – när får vi våra paket? Vi hade alla köpt något som inte fick kosta mer än 30,- + en egen vers och det är fantastiskt vad man kan hitta för olika saker för den lilla summan. Kul att se vilken fantasi som finns och vilka fina verser som producerats! Efter fikat var det dags att låsa dörren till kontoret och skriva på skylten:
Semester, åter den 7/1-2010. Vilken lyx! Jag behöver vila upp mig, hämta nya krafter och inspiration inför de kommande helgerna!

 

 

 

Ålder – ett märkligt fenomen

Av , , 7 kommentarer 5

Jag pratade med min 80-årige morbror idag. Han bor ensam kvar i barndomshemmet med fyra kilometer till närmaste granne. Han höll på att packa in lite extrakläder i bilen för att åka till Boliden och vaccinera sig mot svininfluensan. -32 C hade han så han ville gardera sig med lite extrakläder om bilen skulle krångla. Det är hurtigt tycker jag; att han kan göra en sådan sak.

Jag besökte också min 90-årige pappa som fortfarande ligger kvar på lasarettet. Ligger och ligger förresten. När jag kom så var han i full fart i korridoren och letade efter en telefon för att ringa till någon, sannolikt till min syster eller till mig. Han har legat med dropp i över 2 dygn och varit knappt kontaktbar så jag blev lite snopen över den snabba återhämtningen. Hans pratglade granne, som passade på att prata medan pappa inte var kontaktbar, visade sig vara 70 år men skulle man ställa honom och pappa bredvid varandra så skulle man tveka om vem som var äldre.

Vad är det som styr åldrandet och hur kan det komma sig att vi åldras så olika? Själv känner jag mig efter all turbulens och sjukhusvistelser som 98 och liknar väl närmast en någorlunda pigg 100-åring! Men vet ni vad, semestertider närmar sig, 1 dag kvar, säger 1 dag!!! sedan kommer jag att vara ledig ända fram till efter Trettondagen.

Under den ledigheten ska jag; gå ned minst 5 kg i vikt, motionera varje dag, virka färdigt mormorsrutorna, måla stolarna till stugan, rensa färdigt i källaren, hjälpa till att tömma huset åt en god vän som ska flytta, planera stugtomten och hur den nya köksdelen i stugan ska utformas för att passa den speciella stilen där, sortera upp alla digitaliserade bilder på det nya "minnet", göra färdigt Turkiet-fotoalbumen åt barnbarnen, lägga färdigt det nya 1000-bitars puzzlet, hinna umgås med vänner, spendera quality time med familjen, vara utomordentligt moderlig och pysslig, alltid ha tid och finnas till för alla, handla lite nya kläder i takt med att kilona rasar, låta naglarna växa ut och bli vällackerade och…..Det kanske är lugnare att fortsätta jobba?

Ibland är det bara för mycket….orden tar helt enkelt slut…

Av , , 2 kommentarer 6

Visst är det konstigt vad livet kan påminna om en ketchupflaska ibland? Först kommer ingenting, så kommer ingenting och sedan SPLASH så kommer allt på en gång! Först hamnade ett av barnbarnen på sjukhus och ser man på, två dagar senare så tillbringar jag lördagkvällen på akuten, då med min pappa. Det har varit oroliga dagar, många tankar rusar genom huvudet och lusten och orken – var tog den vägen?

Idag så tog vi oss i alla fall i kragen och gjorde julgodis. Sonhustrun, de två tonåringarna och jag, trevligt var det och mycket godis blev det. Vi hann med att göra belgisk tryffel, knäck, ischoklad, "tomte"fudge (på skumtomtar) och kola. Inte illa! Nog är det en lycka att få göra sådant tillsammans! Lilla  snurrade förstås omkring oss hela tiden. Hon är ständigt lika upptagen och plockar på med vagnen och gungan och knäckformarna och packar i påsar och står på motionscykeln och…..puuuhhhh! Tänk om man kunde koppla henne till en generator, hur många kWh kunde vi utvinna då?

 

 

 

Ledig eftermiddag

Av , , 6 kommentarer 8

Tänk vad man reagerar på hemskheter som drabbar familjen. Barnbarnet är utskrivet från lasarettet igen, men ska in på uppföljande undersökningar i januari. Idag låter det som att gårdagen var ett spännande äventyr!! för henne; ambulansåkning, röntgen, EKG m.m, medan mormor och morfar fortfarande känner sig alldeles knäckta. Helst skulle jag vilja bädda in henne (faktiskt alla barnbarn) och bära dem på mina händer för att kunna skydda dem mot allt som kan inträffa. Kanske rentav stoppa ner dem i fickan så blir det riktigt gott och varmt och mycket närhet.

Men så fungerar inte livet, det är jag medveten om. Jag tog i alla fall ledigt nu efter ett mycket spännande och givande möte på jobbet. Så ska det vara; alla är engagerade, alla bidrar, då känns det mycket bra och man känner en stark tilltro till sin egen organisation! Bra avslut på veckan. Nu är det mys och njutning som gäller för resten  av dagen, det låter väl inte fel?

Vilken hemsk dag!

Av , , 2 kommentarer 7

Ett barnbarn är på lasarettet. Så fel, så hemskt!  Vi skulle inte få hälsa på på grund av influensarisken, men hennes storasyster ville absolut åka upp. "Ingen kan hindra mig från att träffa N". Nej, självklart inte. Som mormor har man bara att skjutsa upp till lasarettet då.

Vi fick träffa henne, men oj vilken ledsen dag det har varit. Hoppas nu att hon får sova lugnt i natt och att hon får komma hem imorgon.  Lilla gumman….

Helt fel ute helt plötsligt

Av , , Bli först att kommentera 7

Idag har vi äntligen ätit adventsmiddag och tänt det andra ljuset. Något försenat visserligen, men vad göra när man inte är pigg. Det blev jag som läste adventsversen när jag tände ljusen och dagens vers blev:

Ljusen brinner
det är knappt jag hinner
koka gröten, koka knäck
hacka mandel, packa säck

Något Nobel-pris i litteratur lär jag väl inte få för den versen men det var väl knappast min ambition heller.

Min förkylning har blivit bättre, men jag sover lite oroligt. Igår natt drömde jag att jag vann mycket pengar. På vad vet jag inte, men jag läste om det på tidningarnas löpsedlar så mycket pengar var det. Kul men blott en dröm. I natt, när jag inte kunde sova så låg jag och planerade trädgården i stugen. Den trädgård vi har sagt att vi inte ska ha, vi har nämligen nog med trädgård här hemma. Men jag ska naturligtvis fortsätta att plantera tujor vid muren vid entrén. Det blir lite "spansk" touch över den vita muren, egentligen borde det vara cypresser men vad kostar det….. Men tänk att ha sluttningen full med rhododendron, azaleor, några tåliga rosenbuskar, exv Therese Bugnet och sedan några höga Kirgislökar som sticker upp sina lila bollar….oh, så fint det skulle bli…..Längst ner vid gaveln där det är en någorlunda plan yta skulle man kunna göra en stenträdgård med grus, sten, någon grön växt och några av de vackra, gamla betongföremålen som jag hittat runtom stugan….Nu börjar jag plötsligt längta efter vår! Det går inte an, istället ska jag minnas L:s blickar när hon för första gången idag fick se farmors alla tomtar! Härliga tider!

 

Minnen som kommer fram…

Av , , 5 kommentarer 5

Jag har just läst en medsysters fina blogg om barndomslivet hemma på landet. Själv är jag uppvuxen i ett samhälle, men tillbringade en stor del av mitt liv hemma hos mormor utanför Myrheden. Inte minst när det går mot jul så minns jag gärna jularna hemma hos henne. Många var vi, trångt var det i köket där vi alltid samlades, men oj vilken spänning det fanns i luften inför tomtens besök. Den riktiga tomten med stor skinnrock, "ludderna" med hö i, röd om kinderna och med MASSOR av klappar. Ingen fick öppna klapparna förrän alla hade delats ut och ni kan tänka er att det var jobbigt att vänta. Vi var ju så många….och klapparna var så många….Vi kusiner byggde berg av våra klappar och räknade noga varje paket!

När jag tänker tillbaka på miljön så ser jag alltid massor av vit snö, hela den stora planen full ända bort till ladugården. Den upptrampade gången till la’gården och till utedasset. Den mörkblå himlen som låg som ett täcke över oss, full med klara lysande stjärnor. Den fullständiga Tystnaden.

Myrheden är ju känt som ett "kallhål" och nog kändes det varje gång man sprang ut till dass. Men vi kusiner följdes ofta åt på dessa turer så det brukade ändå vara småtrevligt. Mysigt att kunna sitta två stycken bredvid varandra och småprata…Tänk om dessa träväggar kunde tala, de har säkert hört en hel del genom årens lopp då alla vi kusiner passerade och alla skrev vi in våra initialer på dassväggen! Så sentimental jag blir. Jag tar fram och tittar på bilderna från mitt senaste besök däruppe. Då var det höst;

Jag minns hur det kändes att komma högst upp på backen och se vägen ner mot huset, vilken glädje och förväntan!

 

Presentation
  • Jag lever här och nu.
  • Jag har ett ansvar för hur mitt liv utvecklas.
  • Jag vill så mycket.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se