Låååång fredag….

Är det så att förkylningar kan bryta ut av att man blir riktigt kall? Jag har känt mig lite risig i veckan men har klarat mig från att åka dit på en riktig förkylning. Men i onsdags satt jag i en videokonferens. Ganska kul faktiskt, "medkonferensdeltagarna" hade +15C och vi hade ca -26C, det blir en rejäl skillnad i temperatur. Vårt konferensrum var lite kallt och det blev inte bättre av att man höll på med något arbete, troligen i ventilationen. Ett par takplattor var bortlyfta och efter en stund så var jag fullkomligt genomkall. Pinsamt nog blev jag till slut tvungen att gå och ta på mig kappan mitt under konferensen. Jag kunde riktigt känna hur kroppen stelnade till, hur huvudvärken började smyga på, hur lederna började ömma. Torsdagen var jobbig och idag stannade jag hemma med feber.

Åh som jag såg fram emot att bara få ligga och slappa, dricka varmt och på sin höjd titta på någon OS-repris. Men så blev det inte, istället hamnade jag på lasarettet med pappa. Elände, elände, min glada snälla pappa. Men redan innan jag lämnade honom på avdelningen så hade han piggnat till, tack och lov. Nu är det fredag kväll och jag vill bara gå och sova. Får man göra det, klockan 20.00 en fredag? Ja, vem skulle hindra mig! Detta är ett blogginlägg som är så tråkigt att jag får be om ursäkt (om någon nu skulle råka läsa detta).