Att leva vid vatten…

Har ni någonsin vaknat upp den första morgonen utomlands och tänkt; men vad är det som låter? innan ni kommer på att det är ju havet som dånar in mot stranden. Så har vi haft det denna helg. I fredags låg det fortfarande kvar lite is vid strandkanten, men helt plötsligt så bara släppte den och all is försvann på en knapp halvtimme.

Härligt tänkte vi och lade ut vattenslangen så nu har vi varmt och kallt vatten inne. Men på lördag morgon så hände detta, vi vaknade och det dånade som om Atlanten själv dånade in mot land. Men det var "bara" vår alldeles egen sjö som dundrade, som vräkte sig in mot land, som svämmade över vår lilla grillplats, som närmade sig vår solhörna vid trappan. Helt makalöst! Så trodde jag inte att det kunde vara vid en sjö.
Så spännande det är att lära känna "ny" natur!

När jag vågade mig ut en stund just när solen tittade fram så hittade jag denna lilla groda (padda?). Den låg intryckt mellan stenarna mellan trappstegen i slänten. Den såg stel och frusen ut, men den är ändå ett tecken på att våren närmar sig.

Inte ser han alltför glad ut inte!

Någonting som såg varmt och mjukt ut var däremot denna lilla vildvuxna sten, gillar den skarpt.

Den ser ut att vara lite morgonrufsig men det fixar säkert till sig med tiden!