Är alla cykelsadelfabrikörer masochister?

Livskamraten är duktig på att grilla. Han grillar allt, med omsorg och med fin kryddning. Enda "felet" är att det är korv och kött. Ibland blir jag sugen på skaldjur, pasta, pizza eller något annat, men då slår Livskamraten till alla bromsar. I går bestämde jag mig; nu blir det pasta till middag.

Då kontrade Livskamraten med; ska vi cykla till Skatan, fiskeläget, och äta middag? Det kan man inte motstå, så iväg cyklade vi. En underbar kväll, de 10 kilometrarna gick som en dans.

Cyklistens belöning!

Ugnsbakad lax med sparris och Västerbottensostpotatis, mmmm!
Avslutar denna fantastiska middag med varsin Irish coffee innan vi cyklar tillbaka, en mil till.

När jag cyklar genom de vackra omgivningarna så tänker jag på mamma och pappa, så synd att de inte fick se var vi hamnat. Mamma skulle älskat det, hon var ju en bondjänta från början och skulle tyckt om de lantliga omgivningarna.

Pappa skulle ha älskat stället därför att han var estet och tyckte om vackra saker, vackra omgivningar.

En perfekt kväll. MEN ett men finns faktiskt, varför är alla cykelsadlar så förb….at obekväma!? Är alla tillverkare av cykelsadlar masochister? Eller?