Jämställdhet – javisst

Det är en självklarhet att alla människor är lika, att vi ska få betalt för det vi gör och inte för vad vi är (man eller kvinna), att vi alla är unika personer och att vi ska värderas efter det.

Men om jag tänker på mitt eget liv så stämmer inte alltid det. Vem ska ta hand om latrinpåsen? Inte jag. Vem ska fixa med skorstenen om det är dåligt drag? Inte jag.
Vem ska fixa så att den trasiga vattenledningen blir åtgärdad? Ja, inte är det då jag i alla fall.Vem ska ordna så att den nya flotten ligger väl förtöjd? Inte kan ni väl förvänta er att jag ska göra det? Vem ska hämta ställningen när det ska målas? Skulle jag?

Så egentligen är jag inte så emanciperad som jag inbillar mig. Vissa saker sköts bättre av någon annan, i detta fall Livskamraten.

Egentligen utgår allt från vad Livskamraten ska göra. Han ska fixa uteduschen, då kan jag måla ena gaveln medan han gör det. Han ska byta filter till vattenledningen, då kan jag skrapa det här fönstret. Det är hans göranden som är de viktiga och styr vad vi gör. Men vet ni vad; under tiden så blir huset målat ena väggen efter den andra, fönstren blir skrapade och målade det ena efter det andra, blommorna växer så det knakar av den vattning och den omsorg de får. Ändå så är det bara saker jag gör i väntan på att Livskamraten ska göra färdig de "stora och viktiga" sakerna.

Vi har inga problem med detta sätt att arbeta, men vi har förstått att en del har problem med detta arbetssätt. Man undrar om vi inte gör för många saker på en gång, då utgår man från att det är Livskamraten som gör allt, "har ni någon plan för vad ni ska göra", den frågan har vi fått. För oss fungerar det alldeles utmärkt att jag har min plan och Livskamraten har sin och däremellan sitter vi på flotten och har det skönt.

Idag målade jag taksprång liggande på det nedre taket, det blåste en del så färgen fastnade inte bara på väggen utan även på mig. Då avslutade jag måleriarbetet med att kasta mig i sjön med kläder och allt. Härligt avslut på en ganska arbets-
sam dag. Nu ligger sjön alldeles blank och vi har varit ute och åkt båt med båda bilbatterierna fulladdade för att se hur långt vi tar oss med elmotorn. Helt ljuvligt, tyst, stilla, varmt, så ska sommarkvällar vara.

 

Etiketter: , , , , ,

En kommentar

Lämna ett svar till Marja Granqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.