Märkligt

Av , , 3 kommentarer 5

Varje morgon när jag kör in på parkeringen på jobbet så brukar jag tänka på antingen den ena eller den andra saken. Den ena är att vissa morgnar så känns det som att vara utomlands. Ni vet, tidigt på morgonen när det ligger ett dis över omgivningarna och luften är lite klar och krispig. Ganska härlig känsla tycker jag. Utomlandskänslan brukar ha försvunnit innan jag passerar genom entrédörrarna, men det är en annan femma.

Den andra saken jag brukar fundera på är varför vi lämnar varannan parkeringsruta tom. Det tog ett tag innan jag insåg detta, så tidigare fick jag parkera långt bort på parkeringen, men nu när jag insett det så kör jag bara fräckt förbi raden med varannan bil och kan då ta en tom ruta nära entrén.

Varför gör vi så? Är det något speciellt med oss på denna arbetsplats eller gör man så även på andra ställen? Ser man på parkeringarna inne i centrum av sta’n så verkar vi ju i alla fall kunna parkera tätt intill varandra.

Vi kanske visar hänsyn; "jag ska då inte tränga mig på utan jag lämnar en ruta emellan" eller kanske lite egoistiska; "min vackra bil ska minsann inte riskera att repas av någon klumpig parkerare" eller kanske lite ängsligt; "det är lättare att parkera om man har gott om utrymme". Anledningarna kan vara många. Det kanske helt enkelt är morgontröttheten som ligger kvar och som kräver svängrum. I alla fall är det bra för mig som nu får kortare promenad in till arbetet.

Den lilla bastun, del 2

Av , , 2 kommentarer 6

Jag funderar på bastun. Hur ska den användas på bästa sätt? Kanske sätta upp en liten mellanvägg och göra det inre rummet till en liten bastu som är snabb att värma upp.

Det yttre rummet får då tjäna som omklädningsrum, relax-rum och ibland som gästrum kanske. Kan det vara något?

En liten fråga: vad tror ni att detta är? Det sitter på det som ska bli vår bastu, men när jag såg det så kunde jag inte se vilken funktion det skulle ha.

Norrländska Samlingspartiet?

Av , , Bli först att kommentera 6

Vi har hört mycket talas om Norrländska Samlingspartiet, http://www.norrlandspartiet.se/ i sommar. Diskussionens vågor har stundtals varit höga därnere i Västernorrland och jag tycker mig förstå att det finns ett gediget intresse för partiet i fråga.

Hur är det här i Västerbotten? Finns det någon / några representanter för Norrlands-
partiet här?

Vet ni vem som är frontfiguren i partiet? Jo, Börje Salming. Ni kan inte ana vad lätt det är att skriva Salmingspartiet istället för Samlingsparti när man läst hemsidan eller broschyren.

Den lilla bastun, del I

Av , , 2 kommentarer 9

Vår sommarstugetomt är stor, men den största delen består av sluttning där man behöver vara bergsget (nästan) för att ta sig fram. Mitt på sluttningen finns en liten fin avsats med stentrappsteg och små murade rabatter. Jag kan tänka mig att Knutte med fru brukade sitta där och dricka kaffe med sju sorters kakor och njuta av att titta ut över den vackra sjön.

Men, när arvingen skulle sälja stugan så beslöt han sig för att öka försäljningsvärdet genom att sätta ett bubbelbadkar mitt på den platta avsatsen. Där står den nu och tar upp hela ytan. Jag ska inte förneka att jag blev väldigt charmad av att ha en egen utomhusbubbelpool, och att de två bad vi tagit där var väldigt mysiga. De två baden tog vi i september i fjol.

Sedan dess har bubbelpoolen stått där, höljd i grön presenning och icke använts överhuvudtaget. Vem vill bada i bubbelpool när man har hela den varma sjön att bada i?

Tankar har alltså vuxit fram om att vi borde flytta ned bubbelpoolen längre ner på sluttningen och kanske bygga en liten bastu bredvid? Nära vattnet, nära tomtgränsen och då kan vi använda den fina avsatsen som avslappningshörna.  Jättebra!
Grannen informerades och samtyckte. De kan ju få låna bastun när de vill, så bra för oss alla.

Vi har ju byggföretag i familjen så vi skissade på den allra enklaste modell av bastu; 2×2 meter, högre tak i framkanten mot sjön där dörren och ett stort fönster får ta upp hela väggen, något lägre i bakkant så att bastun går fort att värma upp. En liten, liten altan där man kan hänga upp sin handduk och ställa skorna. Den enkla beställningen mailades iväg till mågen. Det nästa vi fick höra var att han valt att inte använda vår enkla skiss utan gjort en alldeles egen version. Två dagar ägnades åt att bygga upp bastun på hemmaplan, därefter demonterades den i avvaktan på att sättas upp hos oss.

Så kom då den stora dagen, vi var naturligtvis väldigt nyfikna men vi hade ju ändå vår vision av hur den lilla byggnaden skulle se ut. MEN när vi såg mängden sågat virke så kände vi att detta kommer inte att bli vad vi hade tänkt.


Den blir visst 7-kantig!

Nu börjar den ta form. Men inte liknar den min lilla skiss på 4 kvm inte.

Jag börjar tycka att denna "friggebod" kan man inte ha till bastu utan det måste bli något annat, kanske ett gästhus, men mågen säger absolut nej. Detta är en bastu och inget annat. Jag kan inte riktigt se hur byggnaden ska bli ännu så spänningen är stor. Fortsättning följer….

Snart vardag

Av , , 4 kommentarer 8

För första gången sedan vi köpte huset 1979 så upplevde jag inte en känsla av "äntligen hemma" när jag kom hem efter semestern. Det kändes bara lite småtråkigt, dags att klippa gräset, sätta på tvättmaskin, gå genom posten, titta över blomkrukorna inomhus och utomhus…… Men jag vet att det går över, i kväll känns det säkert bra igen.

Vilken kväll vi hade igår! Både vädret och sällskapet var av allra yppersta klass, även om samtalet ibland var på lite låg nivå. Våra maskar (i toaletten) kom återigen på tal, det är nästan oundvikligt när man befinner sig i ett stugområde där förutsättningarna för att koppla upp sig mot kommunens avlopp är omöjligt och där marken består av berg och sten så det är inte så lätt att lägga ner en tank heller.

Men vilka tankar dessa maskar väcker hos folk! Vilka bilder och fantasier de lockar fram. Jag skrattade så jag hade ont i halsen när vi gick hem i den varma, mörka natten. Härligt gäng vi lärt känna där på vårt nya sommarställe. Så roligt det har varit att lära känna omgivningarna, och människorna, på ett alldeles nytt ställe. Som en av de glada fruarna sade: det är nästan något magiskt med den här sjön och det här stället!

Vad brukar man säga?

Av , , 2 kommentarer 6

Nu är jag nyduschad, har plockat på mig "finkläder" och juveler och är alltså färdig för att gå på middag hos en av våra nya grannar. Spännande! Ett ord snurrar i mitt huvud, "uppmummad", någon av mina vänner?, arbetskamrater? brukade säga det när han hade klätt upp sig för att gå på fest. "Uppmummad"; var det att han hade duschat och satt på sig Mum?

Strunt i det, sista lördagen på denna semester. En oerhört varm dag, inte så mycket sol, men tung värme. Vi har ägnat oss åt att plocka ihop våra utspridda grejor, dra upp båten på land och säkra flotten ännu längre ut.

Denna sjö är ju nämligen en sjö med ett växlande temperament. Ibland blyg och försagd och diskret tillbakadragen. Vår tomt växer med flera meter och vi är lyckliga och glada över vår stora strand. Men vi vet att sedan växer storhetsvansinnet och den tror att den minst är Atlanten. Då kastar sig vågorna mot stranden, stranden krymper och bara försvinner, drivved och delar av andras bryggor kan landa hos oss som finns längst in i viken, det dånar och stormar, spännande är det. Då gäller det att ha dragit upp allt löst ordentligt på stranden.

Jag önskar er alla en lika trevlig lördagskväll som jag tror att vi kommer att ha!

Fredag

Av , , 2 kommentarer 8

Svetten lackar, solen strålar, vattnet glittrar – dag efter dag, kan det bli bättre?

I går hade vi middagsfrämmande, de kom seglande på sin lilla flotte och lade till vid vår lite större. Sedan satt vi ute ända till långt in på kvällen. Det blev så mörkt att jag fick tända utebelysningen och vilken effekt! med murarna och blommorna så blev det ändå mer Medelhav än i dagsljus. Otroligt mysigt.

Vi var också och handlade lite virke till vår nya bastu. Självklart gynnar vi bonden som driver en liten brädgård alldeles runt hörnet. Han berättade att vår stugbyggare, Knutte, brukade handla hos honom. Till största delen handlade han armeringsjärn, ni vet av den långa sorten. För att kunna transportera hem dem så lade han ut dem på marken, körde sedan sin lilla SAAB över järnen och band fast dem i kofångaren framtill och baktill. Sedan åkte han glatt iväg med armeringsjärnen liggande under bilen. Ganska läckert att tänka sig. Han var en påhittig man, det är då ett som är säkert.

Grodan i duschen

Av , , Bli först att kommentera 10

När jag första gången mötte grodan i uteduschen så trodde jag att den bara förirrat sig dit av misstag. Men nu när det inträffat fler gånger så inser jag att den bor nog där. Nu reagerar den inte lika panikartat när vi möts längre, så den håller väl på att vänja sig vid att den inte är ensamboende. Men varför bor den där? Min teori är att den är döv, och blind, för den hör inte att man kommer klampande ut i uteköket och vidare in i duschen utan blir lika överraskad varje gång man dyker upp. Då hoppar den, rakt in i väggen, rätt in i min hög med målarburkar, penslar och annat smått och gott, rätt in bara med huvudet före. Det verkar väl inte riktigt rätt, ser den inte att där är saker i vägen?

Främmande har vi haft, så många att jag inte haft tid att sätta mig för mig själv och blogga. Kul är det när det dyker upp folk och trevligt har vi haft. Men varför säger vi främmande, det låter som att det bara dyker upp vilt främmande människor och så umgås vi ett tag. Så var alltså inte fallet utan det har bara varit kära, bekanta människor som dykt upp.

Resultatet av vårt senaste besök är att vi nu har världens vackraste bastu på tomten! Jag ska berätta mer om det senare och då även lägga in en bild på underverket.

En av våra trevliga, men nyfikna, ekorrar tyckte att det var jättetrevligt med ett nytt hus på tomten, och har rusat runt därinne på golvreglarna runt, runt. Idag regnar det och det skulle inte förvåna mig om han sitter därinne, nöjd och belåten med att ha fått ett eget hus. Så kan det gå. Lite förvirrat skrivet kanske, men inlägget får stå kvar.