Träna, promenera….

I går kväll tog vi en lång promenad i sakta mak, därefter en bastu och en god film för att avsluta kvällen med en värktablett respektive smärtstillande salva. Det resulterade i en god natts sömn.

Nu på morgonen så är alla fingrar i sitt rätta läge och ryggen har insett att dess uppgift är att hålla mig i rätt läge, dvs rakt upp med varje kota i sitt rätta läge.

Nu är det träning som måste bli en del av vardagen igen. Dagliga promenader samt träning på jobbet varje onsdag, så måste det bli. Kan jag sedan komplettera med att gå och simma någon dag så kanske jag får tillbaka lite muskler på båda sidor i kroppen.

Har jag karaktär nog för att göra detta? Nja, har gjort det förut så det borde vara möjligt. Hösten kommer att bli krävande, har mycket framför mig så det är nog bäst att jag sköter mig.

Idag är det i alla fall 40-årskalas som väntar. Jag har gjort en något annorlunda present, återkommer i kväll med en bild på "mästerverket". Ser fram emot att få möta mina egna små ättelägg på kalaset. I veckan åkte jag och åt lunch med sonen och hans härliga familj. Den nya lilla familjemedlemmen som hittills varit väldigt anonym och verkat något ofokuserad i blicken, han har verkligen utvecklats. Nu låg han och försökte ta den lilla kaninen med händerna. Han tittade mig rakt in i ögonen och LOG, log och jollrade så att hans lilla skrattgrop (bara i en kind) kom fram och han var helt underbar.

Sonen hade som liten en underbar liten grop nedanför ena ögat. Vi kallade den för hans "gringrop" för den kom fram så gulligt när han blev ledsen. Jättegulligt. Ibland blev man faktiskt lite sugen på att låta honom vara lite ledsen bara för att få se gropen. Så kan det vara när man har något sadistiska föräldrar 🙂