Träna, promenera….

Av , , 2 kommentarer 10

I går kväll tog vi en lång promenad i sakta mak, därefter en bastu och en god film för att avsluta kvällen med en värktablett respektive smärtstillande salva. Det resulterade i en god natts sömn.

Nu på morgonen så är alla fingrar i sitt rätta läge och ryggen har insett att dess uppgift är att hålla mig i rätt läge, dvs rakt upp med varje kota i sitt rätta läge.

Nu är det träning som måste bli en del av vardagen igen. Dagliga promenader samt träning på jobbet varje onsdag, så måste det bli. Kan jag sedan komplettera med att gå och simma någon dag så kanske jag får tillbaka lite muskler på båda sidor i kroppen.

Har jag karaktär nog för att göra detta? Nja, har gjort det förut så det borde vara möjligt. Hösten kommer att bli krävande, har mycket framför mig så det är nog bäst att jag sköter mig.

Idag är det i alla fall 40-årskalas som väntar. Jag har gjort en något annorlunda present, återkommer i kväll med en bild på "mästerverket". Ser fram emot att få möta mina egna små ättelägg på kalaset. I veckan åkte jag och åt lunch med sonen och hans härliga familj. Den nya lilla familjemedlemmen som hittills varit väldigt anonym och verkat något ofokuserad i blicken, han har verkligen utvecklats. Nu låg han och försökte ta den lilla kaninen med händerna. Han tittade mig rakt in i ögonen och LOG, log och jollrade så att hans lilla skrattgrop (bara i en kind) kom fram och han var helt underbar.

Sonen hade som liten en underbar liten grop nedanför ena ögat. Vi kallade den för hans "gringrop" för den kom fram så gulligt när han blev ledsen. Jättegulligt. Ibland blev man faktiskt lite sugen på att låta honom vara lite ledsen bara för att få se gropen. Så kan det vara när man har något sadistiska föräldrar 🙂

 

 

Botten, synd om…..

Av , , 2 kommentarer 7

I kväll är det läge för lite synd-om-mig, ska bara slappa, sucka, kanske stöna ibland och däremellan ska jag klaga. Varför det då?

Jag har ont, ont i ländryggen, har varit till sjukgymnasten för andra gången och vridit till mig, smärtan har inte släppt ännu, men egentligen ska jag inte klaga. Jag vet ju varför det är på detta viset.

Det är sommaren i SpanskaVillan som varit för jobbig. Hur motigt det än är att erkänna det så är det ett faktum. Vi hade tänkt att ta denna första sommar och bara fixa lte med det absoluta nödvändigaste. Vad har vi gjort? Massor, massor, hela stugan är ju ommålad (av mig), alla fönstren är skrapade och målade utvändigt (av mig). Livskamraten har satt upp hängrännor, gjort tak över ytterdörren, monterat ställningar, slitit och släpat. Det har faktiskt varit väldigt mycket.

Droppen blev nog den den fina bastun faktiskt. Det tar emot att erkänna det, men så är det nog. Stommen kom  upp utan att vi gjorde ett handtag, men sedan…… Mågen har inte haft tid att komma och göra färdigt, full förståelse för det. Men när man är som vi, Livskamraten och jag, så kan man inte vänta utan vi har ju knogat på och spikat rote, satt på takpappen, gjort altan och spikat golvet.

Så nu är läget sådant att vi är i det närmaste orörliga både Livskamraten och jag. Jag har tillbringat lördagen stående, liggande eller gående. Att sitta är något jag gör i undantagsfall just nu. Till middagen i dag så satt jag där och suckade stilla och försynt för mig själv. Livskamraten måste naturligtvis bräcka mig så inte mindre än två gånger hakade ett finger upp sig, först på vänster hand och sedan på höger (arthros). Där satt han med ett finger spretande rakt ut, bara efter att ha använt bestick för att skära sin mat. Då är det förstås inte rätt av mig att klaga, va!?

Fast om man tänker efter; de två spretande fingrarna kom i samband med middag och min sneda rygg kom i samband med att jag skulle plocka ur diskmaskin….vad kan man dra för slutsats av det?

Hemmet är den plats där flest olyckor inträffar! Så är det.

I morgon är det ödesdagen (valdagen). Välj rätt!

 

….visste att det skulle bli kul!

Av , , Bli först att kommentera 9

Nu har vi haft vår första grannfest någonsin vid sjön där vi har sommarstugan. Jättespännande var det. Vi är inte många sommarstugeägare runt sjön. De som finns är andra generationen som har stugorna, det är "bara" vi som är nya, men de har inte haft någon gemensam fest ännu. Inbjudna var naturligtvis även de bofast runt sjön så vi blev väl omkring 25 st.

Vägen som leder förbi våra stugor är privat (går faktiskt rakt över våra tomter) och "ägs" av de bofasta bönder. De som bott där länge säger att genomfartstrafiken ökat och det är inte populärt, det kan jag lova. Vi enades om en strategi för att informera om att vägen faktiskt är privat, så det ska nog bli bättre igen. För att vara säkra på att ingen skulle störa under festligheterna så parkerade de "vägägande" bönderna så att ingen skulle kunna komma förbi på vägen.



Praktiskt va? Nu kunde vi använda vägen till att dansa och mingla på. Kul var det!
Ser redan fram emot nästa sommar då vi ska göra om festen igen. Hoppas att det blir en tradition!

Tjänsteresan

Av , , Bli först att kommentera 10

Tjänsteresan blev så bra, så bra. Verkligt kreativa möten där "alla" fick möjligheter att komma till tals, alla synpunkter värderades och där beslut blev tagna. Som det ska vara, men inte alltid är. Jättenöjd är jag med utfallet av de två dagarna. Middagen på Don Quijote var superb, vinet var gott och sällskapet trevligt. Till min stora överraskning var jag inte enda kvinnan på mötet! Nej, det har skett en 100%-ig ökning, det ni! Vi var alltså två damer.

Det blev inte sämre av att det var en kollega till mig som jag inte träffat sedan jag fick hjärnblödningen 2004. Tidigare var vi medlemmar i två olika nätverk inom affärsgruppen så vi har träffats runtom i Europa under nästan 10 års tid. Vi har till och med tagit oss några lediga dagar tillsammans i Prag och Florence och bara haft trevligt. Det var jättekul att träffa henne igen och jag ser fram emot det fortsatta samarbetet. 

Inga väntetider på flyget blev det heller, snarare tvärtom. Vi fick springa till anslutande plan, både på ut- och hemresan, pga förseningar. Men hellre det än att sitta och uggla på flygplatsen.

Det är i alla fall skönt att vara hemma, jag skulle inte vilja ha ett arbete där jag ska flänga runt mellan olika länder och städer. Nej, hemma är bäst!

Vad har hänt med tiden egentligen?

Av , , 6 kommentarer 11

Uppriktigt sagt så förstår jag ingenting. Dottern fyller 34 år i morgon, hur kan det vara möjligt? Syrrans dotter fyller snart 40!!!! Barnen hinner ikapp oss, varför har de så bråttom?

Sonen ska snart till Indien, ska han verkligen fara utan mamma? Visst har han varit till andra världsdelar utan mig vid ett antal gånger tidigare, men är det verkligen så det ska vara?

Vem behöver mig? Ingen, egentligen. Suck, dags att på allvar gå in i tant-åldern kanske. Men vad innebär det idag? Jag minns "mina" tanter med fotriktiga skor, blommig klänning och förkläde, hatt, handskar, matchande scarves runt halsen och handväska när de skulle vara riktigt fina.

Men vad krävs idag? Att man byter ut jeansen mot gabardinbyxor? Man får nog absolut inte gå på fest i tights kan jag tänka mig, utan det borde nog vara nylonstrumpor.

Suck, allt var lättare förr, eller…?

Jag får väl ta mig en funderare på vad som krävs för det riktiga tant-engagemanget. Under tiden flyger jag iväg på affärsresa och sedan ser jag fram emot en riktigt stor grannfest på lördag, sådant kan väl även tanter göra?

Snart ny arbetsvecka

Av , , 2 kommentarer 8

Måndagen närmar sig. Känns tungt idag, var nog lite för tunt klädd på namngivnings-ceremonin igår. Lille J skötte sig med den äran och uppvaktades med många fina presenter. Storasyster L märktes knappt, hon lekte och hade roligt med de andra barnen hela tiden. Som jag skrivit tidigare, hon är det absolut lättsammaste barn man kan tänka sig.

Ett av de större barnbarnen, N2, valde att tillbringa lördagsnatten här med oss. Synd bara att jag kände mig så risig, har mest legat och sovit idag och inte alls orkat vara trevlig med henne.

Nu gäller det att klara sig genom den kommande arbetsveckan utan att tappa rösten. Jag känner hur den blivit svagare och har varit så tyst som möjligt hela dagen. På onsdag morgon åker jag till Tyskland på ett möte och då är det en fördel att ha rösten i behåll. Bäst att köpa näsdroppar inför flygresan.

Det blir ytterligare ett möte av typen "jag och de andra killarna". Jag har ju med åren blivit ganska van att arbeta tillsammans med män, men ibland tycker jag att det är synd. "Hallå tjejer/kvinnor var är ni? Jag håller ju på och närmar mig tant-åldern och jag behöver förstärkning. Det börjar kännas lite tungt, inte nog med att jag är enda kvinnan. Nu har jag kommit till det stadiet att jag ofta är äldst vid våra sammankomster dessutom."

Ja, så är det! Men i stugan har jag i alla fall börjat närma mig det lite Shabby chic-a i sovrummet. Sista  helgen satte jag upp ett fodrat tyg bakom sängen med små vackra amoriner på. Det blev bra och jag har bestämt mig, till 99%, att ljusmåla väggarna i rummet istället för den blåblommiga tapet som finns där. Kul att byta stil ibland. Jag önskar man kunde byta stil på sig själv också. En chic fransyska i stil med Audrey Hepburn skulle sitta bra denna vecka, lite europeisk stil så där. Sedan kan jag gå tillbaka till lilla gråa jag igen ett tag.

Decibel

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag undrar vilken decibelnivå vi når upp till vid våra tjejmiddagar? Ska man följa alla råd och regler så bör det nog användas hörselskydd egentligen. Ibland uppstår situationer då vi delar upp oss och för två parallella diskussioner, då gäller det att stämbanden är på alerten. Inte undra på att jag nu sitter här, morgonen efter, och dricker thé för att lindra smärtan i min förkylda hals. Jag börjar förstå varför herr’n i huset oftast försvinner iväg från huset….. Men roligt har vi! God mat får vi! Igår hade vi dessutom lite gåtor att bry våra huvuden med. Gåtor gjorda för barn…. och det kan jag säga att när vi försökte lösa dessa gåtor under middagen så – inte var det lätt inte. Vad säger det om oss något äldre damer? En av tjejerna tog med sig gåtorna och ska ta upp dem i sin klass så får vi se om det är så att barnen helt enkelt har ett mer logiskt, rakt på sak -tänk än vad vi har (hade).

Då var den ena av  helgens aktiviteter avklarad, nu gäller det att ta ut dagens pajer ur frysen, slå in paketen och hitta en lämplig "farmors-dikt" att läsa vid dagens namngivning.

 

Snörvel, host ….

Av , , Bli först att kommentera 6

Denna vecka har varit tung, förkylningen har legat över mig som ett ton sten, trött, trött, host, host. Men nu stundar helgen och jag har legat och vilat en stund för att orka gå på kvällens tjejmiddag. Kul, det ser jag fram emot.

En annan sak att se fram mot är morgondagens namngivningsceremoni då det senaste tillskottet i familjen ska få sitt namn.

Sådana saker gör att man vaknar till och för ett kort ögonblick glömmer sitt snuviga jag.