Vilken eländes natt!

Ibland kan mina drömmar vara fullkomligt förvirrade och otroligt komplexa. I natt hade jag en sådan dröm.

Först drömde jag att jag berättade för min Livskamrat att jag drömt att han gift sig med NN (en barndomskamrat till mig). Döm om min olustkänsla när Livskamraten i sin tur berättade att han också drömt att han gift sig med henne, och att det var en ständigt återkommande dröm. Det fick mig att känna mig lite olustig till mods inne i min dröm.

Därefter greps jag av polisen för fylleri minsann! Det var tydligen inte första gången heller för jag kunde se att de förminskat cellerna ordentligt. Nu var "min" cell så liten att det inte fanns rum för en brits, utan den rymde bara en pall att sitta på. Så bekymrad jag kände mig; hur ska jag kunna sitta och sova i natt, onykter som jag var dessutom. Pallen var glatt röd, men inte ens den glada färgen kunde pigga upp mig :).

Jag till och med vaknade kl 04:03 och fick läsa en stund för att komma ur min missmodiga sinnesstämning. Så skönt att känna att stämningen lättade och att jag vågade släcka lampan igen.

Det är alltid intressant att fundera över varför man drömmer som man gör och här var orsaken väldigt lätt att hitta.

I går deltog jag i ett seminarium där gästföreläsaren var en nykter alkoholist från AA. Att höra honom berätta om sitt liv, sina tankar, och inte minst, om sin familjs reaktioner berörde mig mycket starkt. Hans berättelse väckte dessutom många känslor från den tiden när jag arbetade med alkoholister på Långbro Sjukhus. Den förtvivlan man kunde känna när man arbetat med människor, fått se dem räta på ryggen, hitta tillbaka till sitt eget "riktiga" jag och att sedan få möta dem igen när de återfallit tillbaka i sin sjukdom, till ibland ett alldeles otroligt förnedrande skick. Den desperation man upplevde när man haft förmånen att se en människa klara sig en längre tid, men där livspartnern (ofta då hustrun eller sambon) inte klarade av förändringen utan ofta sökte sig en ny partner med samma eländiga sjukdom i bagaget.

Vilket otroligt arbete de utför, dessa människor som arbetar i föreningar av typen AA. I det tysta, alltid närvarande för varandra, utan att begära något för egen del. En eloge till dessa fantastiska människor!