Ropen skalla

I går kväll tittade jag på Mamma Mia och avslutade den virkade filten med mormorsrutor.

Milde tid vilket jobb bara att fästa alla lösa trådar från virkningen runtom rutorna! Har ni tänkt på vilken enorm mängd tid vi, oftast kvinnor, lägger på sådana saker; virka, sticka, brodera m.m, m.m. Hur många kvinnor är det inte som inte kan sitta framför TV:n utan att ha något att göra.

Tänk så många kvinnor som slitit tungt i sitt liv och nu njuter av sitt handarbete. "Om det inte vore för värken i axlar och händer." Så många som då fått rådet att "sluta handarbeta då så slipper du kanske en del av det onda." Handarbetet som är det som ger en del av lyckan i vardagen.

Så säger man inte till unga, aktiva idrottsutövande människor. "Sluta upp att spela fotboll så slipper du ont i knäna". Nej, då blir det massage, elastisk binda och smärtstillande så att de kan spela på lördag.

Usch ja, ibland är det skillnad på folk och folk. Bara därför så tog jag fram en socka jag fick av Livskamratens mamma för sisådär 30 år sedan. Jag har sparat en och hela tiden tänkt att försöka göra en likadan, för den är/var jätteskön. I går började jag, få se om jag kan få ihop den. Ropen skalla; handarbeta alla!