Vattenliv

En tråkig sak fick vi höra när vi kom till SpanskaVillan, nämligen att en bäver skjutits. Men förklaringen var att man måste hålla nere beståndet för att de små lurviga jobbarna inte ska orsaka översvämning. Jag fick lära mig att man inte skjuter den äldsta honan för då kan det bli riktigt kaos i bäverkolonin. Nej, den gamla matriarken behövs för att hålla ordning (hm, det där känns bekant….)

En av sjögrannarna fann till sin stora överraskning en husbil parkerad på tomten en dag i somras. Det var ett ungt tyskt par som missuppfattat allemansrätten något, men som fick stanna kvar ett par dagar i alla fall.

En kväll satt vi och tog ett glas vin med den tyska tjejen och började prata om bävern. Grannen tittade på klockan och sade att just vid den här tiden brukar den simma ut från bäcken och till ett matställe längre bort i sjön. Vi tittade ut över den vackra lugna sjön och mycket riktigt, där kom den simmande förbi just där vi satt. Tala om magiskt!

Den tyske killen var ute och fiskade och han hade fått en jättefin gös, härligt. Något lustigt var att när vi några dagar senare hade besök av polska vänner så lade de ut nät och fick upp 2 gösar (heter det verkligen så eller säger man bara 2 gös?), 1 kräfta, ett antal aborrar och 1 större gädda. Vi jublade över gösen (gösarna?) och våra vänner jublade över gäddan, tala om olika tycken och smak.

Gäddan tillagade de genom att ta ur den, lägga i saltlake över natten, skära den i bitar rakt över bara, vända bitarna i mjöl och fritera i kokande vatten och olja med fenor och allt. Det lät faktiskt gott när de tuggade i sig fenorna, men jag blev inte frestad att smaka just den biten. Men en smakbit tog jag förstås och det smakade lite åt fish and chips-hållet, inte alls dumt. Men gädda blir ingen favorit hos mig. Nej, den är bäst när den ligger och lurar på småfisken alldeles vid strandkanten. Vilken snabbhet, vilken effektivitet i sina rörelser.