Täcka tak

I  helgen så fylldes huset av barn, barnbarn, måg och mågens kompisar så Livskamraten och jag tog vår tillflykt till SpanskaVillan. Där ägnade vi oss åt att sätta upp taket på bastun / sovstugan.

Inte världens höjdare att jobba med Livskamraten på objekt på hög höjd. Han som har ägnat sitt yrkesverksamma liv på hög höjd, har en viss nonchalans mot höjder. Han har gärna typ Foppa-skor, alltså utan bakkappa, han stagar upp ställningar på det mest obekymrade, ostadiga sätt (sett ur mitt perspektiv) och stegen kan gärna balansera med ett ben hängande fritt i luften. För att inte tala om att han har en oerhörd förmåga att lägga från sig saker överallt och sedan få ägna tid åt att leta reda på dem.

Min uppgift som hantlangare blir då att i sann Lean-anda (man är väl Lean Koordinator) hålla reda på hans grejor, bära saker, hålla i eller emot något, agera motvikt mot det saknade stödet för stegen, skruva, flytta mig, släppa taget, försöka lägga in en paus när L:s ansiktsfärg börjar gå mot mörkrött och hans vokabulär ändras till det sämre, fixa kaffe, hämta öl och, inte minst, oroa mig.

"Arga Snickar’n" skulle ha mycket att säga om han fick se oss samarbeta. Men resultatet brukar bli bra och den enda olyckshändelsen vi hade var förstås när jag glömde bort att stegen hängde delvis fritt i luften. Jag steg kaxigt av på den sida som hängde fritt varpå jag gjorde 3 saltomortaler och en dubbelvurpa nerför sluttningen. Så kan det gå!

Det blev bra när det var färdigt!