Hemma igen

TIllbaka efter Bryssel-resan. Det strulade lite redan vid betalningen av flygtaxin. Helt plötsligt kunde jag inte komma ihåg min pin-kod. VA?! Har aldrigt hänt förr, men där och då var huvudet helt tomt. Chauffören visste inte heller hur han skulle göra för att jag istället för pin-kod skulle få underteckna kvittot. Nåja, med lite hjälp från taxiväxeln så löste det sig i alla fall.

Sedan blev vi försenade från Umeå så väl framme i Köpenhamn var det bara att springa till nästa plan. Det regnade när vi landade, men när vi gick ombord på planet så snöade det. Som det snöade sedan, riktiga härliga lapphandskar. Såg jättemysigt ut när man tittade ut. Men inte lika mysigt när kaptenen talade om att nu måste vi vänta till dess att man har skrapat rent banan. Väntan, väntan, väntan.

Framme i Bryssel tog jag taxi eftersom jag inte såg någon hotell-shuttle. Chauffören surnade till när jag sade vilket hotell jag skulle till. Det var hans andra körning dit och det var alldeles för korta resor för att han skulle vara nöjd. Där satt jag och beklagade honom; ack ack ack. Inte nog med det, när jag räckte fram kreditkortet så blev han ändå mer upprörd. – Jag tar inte emot kort och det står på skylten på dörren!! Nu måste vi iväg till bankomaten och det kostar lika mycket som körningen hit, muttrade han buttert.

Men i hotellreceptionen var de snälla och gav mig kontanter att betala honom med. Det värsta är att jag såg ju aldrig taxametern så jag vet inte vad resan gick på. När han såg pengarna, som  jag dumt nog höll synliga i handen, så hade resan gått på exakt så mycket. Där tjänade han nog en slant extra…….

Så underbart skönt det var att få komma in på hotellrummet, ringa hem till Livskamraten (verkar ha tappat min "jobbtelefon och det är inte kul att vara utan mobilen när man är ute och reser) duscha och sedan bara sova. Det var en jobbig resa. 22.30 var jag framme på hotellet och 22.30 dagen efter var jag hemma igen. Blä, inte är det någon dans på rosor att vara "resande". Men dagen i Bryssel var bra, givande, och jag hann träffa två av mina gamla "kontakter" och tacka för den tid som vi varit i samma affärsgrupp och beklaga att vi nog kommer att tappa kontakten framöver.