Vi kan inte ha sex…

När jag skrev rubriken kände jag mig som en journalist på en av dessa damtidningar som ju är specialister på att spetsa till rubrikerna. Den lystna hyenan i en gör att man kastar sig över tidningen (hos frisören, för man köper den ju inte själv). Slickandes om munnen i väntan på det stora avslöjandet så blir det sedan platt fall. Något helt vardagligt har vinklats på ett, ganska fascinerande, sätt som lockar fram skvallertanten inom oss alla.

För att återgå till min rubrik så tycker jag inte att vi kan ha sex skrivet på carporten istället för siffran 6. Jag tycker att det är snyggt och fräscht med att man skriver ut husnumret med bokstäver. Det blir som en prydnad och ser fint ut. Men när man nu bor i hus nr 6 så känns det inte bra att skriva det på väggen. 

Är jag pryd eller…… Eller kanske jag kan låna grannens nummer, 7? Ställer jag till det för brevbäraren då?

Det skulle inte vara första gången jag använder det numret, även om det var länge sedan. Ni vet; det var en gång en mamma som hade med sig sin lille son och var och handlade på Servus i Holmsund. Bakom den fina mamman och den lika fina sonen stod en liten fiskargubbe. Fiskargubben tog pipan ur mun (nej, han hade faktiskt ingen pipa, men det lät bra), lutade sig fram och sa: hrm, hrm, jag har fått upp jättefin sik. Ska du köpa några?

-Ja, tack, sade den väluppfostrade moderna och neg lite för den gamle mannen. -Jag vill gärna köpa.

-Hrm, hrm, sade fiskargubben. -Jag vet vilken gata du bor på, men vilket husnummer är det? (vet inte varför jag skriver hrm hrm, men det känns rätt)

-Det är nummer 7, smålog den blida modern, tog sonen i handen och gick ut ur affären.

-Men mamma, sade den lille lintotten, varför sade du att vi bor i nr 7, vi bor ju i nr 6?

Ridå! Huruvida grannfrun fick några sikar förtäljer inte historien!