Var på det nya biblioteket i Holmsund i eftermiddag. Det öppnade idag så det var spännande att gå dit. Fina, ljusa lokaler, såg lite tomt ut men det kommer säkert att förändras med tiden.

Jag minns när biblioteket låg i Kommunalhuset och jag fick låna på mammas lånekort:
nr 160. Då fanns det 1 hylla med barn-ungdomsböcker och det var med vördnad man gick in i lokalen. Tyst skulle man vara annars tittade herr Bergh strängt på en. Ordning och reda minsann.

Vilken känsla det var när jag fick ett eget lånekort. Det ar något alldeles speciellt; att stå där framför bibliotekarierna, lägga upp böckerna i en hög med sista sidan på bokomslaget upp. Sedan skulle det stämplas – stämpel, smälla ihop boken med en duns, en bok över till mig, lägga i väskan. Stämpel – duns, ner i väskan. Ibland försökte jag plocka på mig fler än 6 böcker, men se det gick inte. Då blev man vänligt men bestämt tillsagd att: bara 6 böcker, du får komma igen och låna fler senare.

Sedan bar det iväg med cykeln, fort hem och packa upp böckerna. Lägga sig på sängen och läsa, bara låta sig fångas av nya miljöer och nya händelser. Har man en bok så är man aldrig ensam eller utan något att göra. Sitter man fast på någon flygplats, det gör inget så länge man har något att läsa. Så är det.

Nu är det moderniserat, att lämna igen böckerna och att låna nya sköter man själv från de behändiga terminalerna. Ett riktigt behändigt system tycker jag. Fyra böcker plockade jag på mig i dag, tror jag ska gå och lägga mig tidigt och frossa i att läsa, läsa, läsa.

Ha en trevlig kväll!

Jaha, så är man inne i den vanliga ruljangsen igen. Stiga upp, gå till jobbet, komma hem, äta middag, kanske hinna göra något litet, se på TV en stund och sedan i säng för att stiga upp, gå till jobbet ….

Fast granskar man detaljerna så är det i alla fall lite olika saker som händer. Vaknade 7.53 i morse, inte bra när man ska vara på jobbet kl 07.30. 

Satt och knåpade med en sajt i en programvara som jag aldrig fått någon utbildning i. Lyckades fixa till strukturen som jag ville ha den, MEN när jag skulle ta bort den tidigare, felaktiga strukturen så försvann hela sajten. Vips sade det så var allt borta! Tur att med min bakgrund som VD-sekreterare så har jag alltid en back-up, i detta fall finns strukturen och vilka dokument som fanns där inlagda i en presentation med hjälp av znag-it. Tur i oturen!

Övriga dagen gick bra. Ringde till mina tre största barnbarn och bjöd på pizza. Kul att få träffa dem ensamma ibland. De börjar bli stora, 15, 14 och 12 år, detta år blir det förstås 16, 15 och 13, idel tonåringar alltså. Vad hände med tiden? Var tog de små rosakindade varelserna vägen? Ursäkta, men jag hann inte med, får man göra ta om allt igen? Inte det nej. Kanske de senaste 10 åren åtminstone? Nehej, inte det heller.

Tog fram det album jag fick av min syster i fjol, började klippa in några blombilder. Kul, ska nog fortsätta med detta men behöver kanske lite mer träning. All vår början bliver svår. Tar och fortsätter kämpa en annan dag!

Det började så smått. Jag plockade bort ett par juldukar, tog bort de röda ljusen, oj så ljust det blev. Fortsatte ivrigt med att ta bort de kära tomtarna, kände hetsen börja komma, fortsatte med att ta ned en röd julgardin. Milde tid! Så ljust det blev.

Snön lyser vit, solen är uppe! Pelargonerna som stått gömda bakom gardinen skiftar fint i ljusgrönt. I rasande fart togs alla julgardiner ned, vårgardinerna blev strukna i ett huj, tänkte för mig själv att adventstakarna får vara kvar en vecka till, de ger så fint, milt sken, MEN vad hände. Någon som liknade mig hade helt plötsligt plockat bort även adventstakarna, satt dit vanliga lampor, t o m kollat att glödlamporna fungerar och vet ni vad;

julen är bortstädad!

Allt som är kvar är de röda blockljusen och de får vara tända i kväll när jag ser på Doc Martin, ett av mina favoritprogram. Tala om en läkare utan empati, men som ställer upp för människor ändå.

Nu ska jag ut i morgon och köpa mig några nya fina vårblommor, kanske t o m en bukett tulpaner.

Nu har jag stickat en s.k TV-socka, men ska det fungera måste jag göra en till….för att inte tala om att jag måste sy ihop denna märkliga tingest, blir spännande att se resultatet.

Istället för att göra klar den så kastade jag mig över ett grått garn med lite silverstänk i och började göra en tubhalsduk. Ångrar bara att jag inte tog mina allra största stickor, den blir nästan kompakt.

Önskar er alla en härlig söndag!

Förtvivlan…… jag klarar inte av detta att ha en dator med Ubuntu. Ubuntu – vad ända in i glödheta är det!? Sur är jag, nu har jag lärt mig att använda flera funktioner i denna, ej microsoftbaserade dator, men jag kan inte installera program!!!! Alltså kan jag inte få in ett bildhanteringsprogram.

Jag har lyckats hitta igen ett program som heter Gimp, väljer att ladda ned men sedan då?
Igår provade jag att ladda ned microsoft XP, men vadå? Man brukar ju bara sätta in CDn, så kommer det upp en ruta där installationen ska göras, men inte nu. Vet inte vad jag ska göra. Måste jag ringa sonen och be om hjälp? Nej, icke, jag måste försöka klara det själv.

Jag är så sugen att skriva ut lite vackra växtbilder och arrangera på scrapbook-sätt, ett första försök, men då vill jag också kunna välja storlek på bild, kanske göra något lite roligt med bilden men jag kan inte…..

Nu måste jag lämna datorn, annars kastar jag ut den genom fönstret….. Lägger istället ut två bilder på alster som min syster har tillverkat. Hon går nämligen en kurs i lapptäcks-teknik och detta är två av de alster som jag fått:

Två jättegulliga tabletter åt Livskamraten och mig.

Ett litet täcke åt lille K. Kolla bara vilket mönster!

Världens gulligaste ugglor!

Nu känner jag mig lite gladare. Nu är det dags att stänga datorn och gå ut medan det fortfarande är ljust ute. Trevlig helg!

Trodde väl aldrig att jag skulle skriva "äntligen snö", men nu är det gjort. Denna mörka årstid blir så mycket ljusare när snön lägger sig. Men varför är den så blöt? Det är ju pudersnö vi vill ha.

Vi har varit ute och skottat på morgonen. Livskamraten med snöslunga och jag med snöskoveln. Men snökedjan hoppade av på snöslungan så nu är Livskamraten lyckligt installerad i pannrummet, arbetandes med att få på kedjan igen. Under tiden har jag skottat färdigt med den gamla trygga skoveln. Så kan det gå!

Idag fick vi se harspår på baksidan. Så glad jag blev! Vi hade hört att haren hittats död på en av granntomterna, troligen ihjälskrämd av en hund, men vi har i alla fall en (ny?) hare på plats. Det känns så bra att ha den år efter år. Jag undrar bara var den håller hus mellan de gånger den syns här i trädgården. Kanske har han inrett ett litet bo i vår kompost, där kan han i alla fall vara säker på att få vara i fred. Med andra ord; vi missköter vår kompost.

Nu har jag börjat plocka ned julsakerna. En i taget försvinner de, smusslas undan i det s.k "biblioteket" i väntan på att packas ned i lådor och flyttas upp på vinden. Det känns som lättare om man tar ett hörn i taget.

Denna arbetsvecka var kort, men intensiv, två dagar bara för mig. Känns bra, jag har jobbat med att färdigställa ett utbildningsmaterial och det är skönt när man kan stryka en uppgift från listan.

Vi har en liten ettåring som vill fira sin födelsedag i helgen. Hoppas vädret blir bättre så vi kan träffas hela familjen.

I år har jag inte täckt över mina växter ute i rabatterna. På vinst och förlust, få se hur det går till sommaren. Nu har snön i alla fall täckt de vårkragar som var på väg upp före jul så nu känns det lite mer "normalt". Hoppas bara att det slutar blåsa också. Några minusgrader och lite sol skulle sitta fint.

Mina fina rhododendron längs nerfarten till SpanskaVillan har i alla fall blivit täckta i år.

Lite onödigt mycket kan jag tycka, nog borde det ha räckt med ett par grankvistar…….

Tittade just på Rapport där man gjort en undersökning av hur pensionärer på 70-talet mår jämfört med dagens pensionärer. De konstaterade att man i dag är såväl lyckligare som smartare vilket låter härligt tycker jag. Själv har jag ett par år kvar till 60, men jag har inga svårigheter att tänka mig att gå i pension.

Tänk att få lägga upp dagarna helt som man själv vill. Vakna i lugn och ro, gå ut en promenad, välja aktiviteter helt utifrån lust och väder. Kunna ta en utlandsresa när man får tag på en billig sådan. Vara i SpanskaVillan. Hämta barnbarn från dagis för att få tillbringa en eftermiddag tillsammans. Kanske gå en fotokurs. Kanske rentav läsa en snabbkurs i italienska eller spanska. Lägga sig och ta en tupplur på eftermiddagen (om man vill).

Allt under förutsättning att man får ha hälsan förstås. Det finns inga garantier för något, det är då helt visst.

I dag har jag pratat med försäkringsbolaget om vilken hjälp de kan bidra med när det gäller stormskador. Inte så värst mycket förstod jag, men jag har skickat bilder på skadorna så får vi besked nästa vecka.

Nyårshelgen är förbi. Som tur var hade jag bestämt mig för att starta året med en semesterdag så nu kan jag ta denna den 2:a dagen på det nya året i besittning i lugn takt. Skönt!

Det nya året började lite häftigare än jag hade velat. Efter ett lugnt och skönt nyårsfirande i Åsele med härligt sällskap och fantastisk mat och dryck (vi började med första flaskan champagne redan kl 16:00….) så steg vi upp på nyårsdagen och startade resan ned till SpanskaVillan för att med egna ögon se eländet efter Dagmar.

Vi körde inlandsvägen mot Sundsvall. Vi var i stort sett ensamma på vägen och Livskamraten körde lugn och sansat. Just när han sade att nu har vi bara 10 mil kvar så hände något. Bilen började kana, vi jazzade fram och tillbaka över vägen innan det bar iväg ned i diket.  Diket var djupt, plogkanten var hård och snön innanför lös, så där välte vi helt enkelt över på sidan. Så kan det gå!

Det var en ny syn på Livskamraten, hängande i bilbältet ovanför mig, en syn jag inte vill uppleva igen i alla fall. Fast vägen varit tom i stort sett hela resan så hade vi plötsligt 4-5 bilar som stannade. En hade vajer, en annan hade fyrhjulsdriven jeep, den tredje erbjöd en varm bil att sitta och värma sig i (jag blev nog lite chockad för jag frös som en hund), en fjärde ringde och kollade vem som hade nyckeln till garaget med traktorn – vilka människor! Det tog inte lång stund innan de hade fått upp bilen igen på vägen, på rätt köl dessutom. Tala om att vi hade tur, ingen skada på vare oss själva eller på bilen.

Detta är den riktiga bilden av människan. Om något händer; så ställer man upp för varandra. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dem. Killen med vajern som beklagade att han var tvungen att sticka så fort han fått loss vajern "måste vara i Stockholm kl 18.00", men han tog sig ändå tid och stannade och hjälpte till.

Paret i jeepen som stod kvar tills de såg att allt var OK och att bilen fungerade som den skulle. En eloge till dem alla!

Något försenade kom vi så fram till SpanskaVillan. Vilken syn!

De höga, vackra tallarna och granarna, borta! Skövlat! Man vill bara gråta. Det märkliga var att inga fastigheter blivit skadade (förutom vissa mindre skador). Träden har fallit strax bredvid, kilat fast sig strax ovanför etc. Mycket märkligt.

Våra vackra murar har raserats på flera ställen. När jag tänker på allt arbete som Knutte lagt ner på murarna så vill jag bara gråta…..

Högen med vildmarkspanel har klarat sig. Dagbädden (500 kr åt h-vete) plus att den stora tallen kilat fast sig i toppen på en annan tall har gjort att virket är oskadat så det är ju en klar fördel. Det är så märkligt egentligen – flotten, bastun, pumphuset och själva huset är helt oskadade fast träden fallit "som furor".

Vi hade tänkt att stanna och rensa lite, men insåg direkt att här behövs det inte rensas lite, här måste rensas professionellt och mycket. En av de rara bofasta bjöd på kaffe och limpmackor och sedan var det bara att vända bilen och köra hem igen. Naturligtvis började det snöa och var eländigt före hela vägen hem. Usch och fy. Men så skönt det var att komma hem. Tala om njutning.

Så var början på det nya året, nu kan det väl bara bli bättre!