Kalendern är full…

Jag var så inställd på att det skulle vara dåligt väder idag så jag har planerat massor av ärenden att göra inne i sta’n. Nu skiner solen och då vill jag naturligtvis ut och rensa i trädgården. Tog fram min kalender för att se när jag ska kunna fara till sta’n senare under veckan och upptäcker att dagarna är FULLTECKNADE.  Då blir det tufft för kvällarna är inte min bästa tid.

Jag arbetar ju "bara" 75% efter mina aneurysm-operationer i hjärnan och det räcker. Ofta måste jag vila/sova efter arbete, för jag blir trött i huvudet och då är det bara en sak som gäller – soffa/säng/öronlappsfåtölj, något alternativ där man kan slumra en kort stund.

Hjärntrötthet är ett begrepp som vi som drabbats av stroke/TIA/hjärnblödning får lära oss att leva med. När jag pratar med andra "drabbade" och deras familj så lyfts det fram som ett problem. Den anhörige tycker att partnern blivit så trött.

Så är det, det är bara att konstatera. Alla vet hur det är att vara trött och därför kan man tycka att "det är väl bara att fortsätta ändå". Men det är just det man inte kan. Det handlar om en helt annan trötthet än den vanliga, och den kan man, och ska nog heller inte, kämpa mot. Det är bara att ta en paus när den slår till. Jag hoppas att det går över någon gång men när…..sista operationen var ju 2005 och jag känner av den fortfarande. Går det någonsin över?

När jag nu ser hur fulltecknade mina dagar är ett bra tag framöver så inser jag att jag måste rensa bort de saker jag kan ta bort. Det är självbevarelsedriften som slår till. Jag fungerar helt enkelt sämre när det blir för mycket omkring mig.

En sak blir då bloggandet, jag tar en paus ett par veckor tills den värsta "vårrusningen" gått över. När trädgården är vårstädad, när kalendern inte längre är sprängfylld, då kommer jag tillbaka.

Ha det bra, njut av solen!