Ligger efter….

Av , , 2 kommentarer 12

Visst är det sommar nú? Vi har passerat mitten av juni och nu har vi ju haft några varma dagar. Men visst har det varit kallt och eländigt hittills? Jag har inte ens hunnit rensa klart i alla rabatter och det är nog första året sedan vi köpte det 1979. Känns tråkigt, men vad gör man.

En rabatt ska jag lägga igen, täcka med grus, möjligen behålla någon liten grön växt som får bryta av i det grusiga grå. Tage mår i alla fall bra såg jag igår. Tage Lundell – hur kan man döpa en vacker clematis till ett sådant namn. Jag förstår att det är skaparen av växten som heter så och på honom är det ett utmärkt namn. Men på denna vackra, slingrande blomma borde man kanske hittat ett annat namn som lyfter fram det sköna.

Jag har beställt efter en gjutform som är så vacker. Den ska jag lägga som dekorplatta på uteplatsen på SpanskaVillan.

Runtomkring dem vill jag gjuta oregelbundna plattor med en fog emellan. Nu gäller det bara att räkna ut vad man ska använda för att skapa de oregelbundna plattorna. Ett rep kanske som man kan forma som man vill? Men då måste man ha ett tjockt rep för plattorna ska vara 50 mm höga för att matcha dekorplattan. Hmm, knepigt. Finns det något annat formbart man kan använda? Hade man gott om pengar skulle jag lägga skiffer. Jag letar på Blocket efter skifferplattor, men har inte haft någon tur ännu.
Det är mycket man vill göra, men det är inte alltid så lätt har jag upptäckt.

Transportsträcka Umeå-Vasa-Umeå

Av , , Bli först att kommentera 14

Så var helgen över. Nu har vi firat den äldste nu levande inom Livskamratens familj. Svågern fyller 80 år på midsommardagen, men alla syskon firade honom i helgen. En underbar helg blev det ute på deras stugor utanför Kristinestad. Ett perfekt läge för en stuga egentligen; nära till den charmiga lilla staden med sitt utbud av sommaraktiviteter och ändå närmare till campingområdet med deras utbud. Vi hade trevligt, åt, drack och pratade och pratade. Det vill säga; jag lyssnar och försöker förstå, de är ju alla finsktalande och det är ett språk jag inte behärskar.

Det luriga är att ibland förstår jag väldigt mycket, vissa ord känner jag igen och av sammanhanget så förstår jag vad det handlar om. Andra gånger så förstår jag inte ett jota. Tråkigt är det, vi har löst det så att vi pratar med varandra, de pratar finska, jag pratar svenska och ibland kan jag klämma in finska ord så jag gör mig förstådd. Ack ja, det är inte lätt ibland. Men trevligt var det och några plantor har jag med mig hem. Både systern och en av svägerskorna är väldigt trädgårdsintresserade så trädgårdarna var imponerande.

Det som var mindre roligt var ju resan fram och tillbaka med färjan…… Visst fanns det bra saker; de fraktade oss från punkt A till B, de höll tiderna, det fanns toalett och det fanns något lite att stoppa i magen.

Men så lätt det skulle vara att göra det lilla extra som sätter lite piff på resan; snygga till lite grand; lite fräschare vaxdukar i matsalen, snygga ljusa gardiner istället för mörkblå dammiga sådana, lite målarfärg, bort med icke-fungerande läskedrycksautomater, inga stora investeringar direkt, men det skulle ge ett betydligt bättre intryck. Man kanske till och med skulle välja att sätta sig i matsalen och koppla av istället för att det bara är ett ställe där man kan sitta. Mysfaktorn var låg även om de faktiskt visade en bra film igår kväll. Men bättre borde det gå att göra, båten verkade ju faktiskt vara full med passagerare igår så det borde vara möjligt att göra något.

En yrkesskada detta; att inte kunna vara på en arbetsplats, typ hotell, restaurang, flyg, färjeföretag, utan att börja tänka på vad jag skulle förändra. När man väl börjar titta med "Lean-ögon" så ser man fruktansvärt mycket "slöserier" i arbetssättet, saker som enkelt borde gå att lösa, ibland bara genom att flytta om utrustning i lokalen… Man kanske borde börja lämna en "förbättringslapp" med förslag på saker som borde gå att förändra på ett enkelt sätt…. Eller så får man lära sig att bara koppla av kanske….

Så var det fredag…

Av , , Bli först att kommentera 16

Mycket spännande ligger framför oss med firande av 80-åring och sedan firande av 4-åring. Vilket är mest spännande? Jo, firandet av fyraåringen. Det blir lite splittrat firande för henne pga förälders arbetssituation, men jag hoppas på vackert väder och att vi ska kunna göra ett specialfirande i den fina lekparken vid Storsjön, med tårta och allt. Sätter vädret käppar i hjulet så får det väl bli något annat. Firas ordentligt ska hon i alla fall.

Vi hade nöjet att ha Lilla L och lille J som nattgäster i veckan och hon ville nödvändigt fara på just den lekparken. Men på kvällen var det för sent och på morgonen hade vi inte tid. VIlket elände…..så många tårar…. Jag blev tvungen att ta en sväng förbi och visa att vägen var helt uppgrävd och att man inte kunde ta sig dit innan hon lugnade sig. Då blev det som att trycka på en knapp, tårarna bara torkade in och hennes glada humör återvände, tack och lov. Små saker blir stora katastrofer i den åldern.

I trädgården växer det, både ogräs och blommor. Jag verkar inte komma i kapp i år utan allt växer mig upp över öronen (bildligt talat). Igår fick jag två tujor, nästan 2 meter höga. Nu gäller det att hålla liv i dem tills jag vet var jag ska plantera dem. Troligen blir det vid SpanskaVillan. Tujorna ger ju ett lite "sydländskt" intryck så de passar bra där. Mina tre palmer och hibiscusen har fått flytta ut på altanen för att anpassa sig till utelivet. Tänk vilken fantastisk skillnad det gör när man får lite grönt på uteplatsen. Det blir genast så ombonat och mysigt. Fram för mer växter och grönt! Jag funderar på att köpa några kannor också. Ja, inte av porslin utan den levande sorten.

De är underbart vackra tycker jag.

Mer eftertanke

Av , , Bli först att kommentera 12

Varför jag börjat tänka på hur mitt yrkesmässiga liv har förflutit är på grund av en kommentar som en yngre person yttrade – ”nu spelar inte min utbildning någon större roll utan idag är jag mitt eget varumärke”. Personen menade alltså att –visst, jag har en utbildning, men den har några år på nacken, och spelar egentligen ingen roll nu, utan det är vad jag gjort efter den som är det viktiga.

Det är ett sätt att tänka som jag aldrig haft. Jag har aldrig sett mig som en ”kapacitet”, en egen ”resurs” som jag marknadsför utan jag har alltid sett att saker ”bara händer och jag råkar vara på plats”. Är det ett generationstänkande kanske?

 

Nåväl, min förmåga att alltid vilja utveckla saker / förbättra dem, är det en välsignelse eller inte?

Positiva effekter

Mindre positiva effekter

En förmåga att göra det trevligt omkring mig; att tänka framåt och ta med det lilla extra som gör att man kan ha bekvämlighet och mysigt mitt uppe
i kaos

Måste tänka efter för att inse att jag faktiskt kan vara nöjd med hur tillvaron är just nu och att man inte alltid måste tänka framåt

Nyfikenhet på vad man kan göra, tar reda på saker och ting

Ibland jobbigt att vara den som tror sig ”veta” varför det är si eller så

Ser ofta ett färdigt resultat framför mig…

… men utan att ha riktigt klart för mig hur jag ska nå dit, vilket gör att jag ibland har svårt att förmedla bilden av det färdiga resultatet

… kan ibland göra att jag känner irritation gentemot andra människor som inte ser vad
jag ser

 Nyfikenhet / spänning i att prova nya saker som gett mig möjlighet att vara med om saker som jag aldrig trott skulle hända

 Ibland får jag känslan; hur sjutton kunde jag hamna i den här situationen? Finns det ingen bättre som kan ta hand om det?

 

 

 Jaha, vad blev resultatet av mina tankar nu då? Visst är det en positiv egenskap, men så länge jag är medveten om de mindre positiva effekterna så är det nog övervägande bra, tror jag.

Det är nog bara att acceptera läget, går inte att ändra något nu.

Eftertanke

Av , , 2 kommentarer 15

De senaste veckorna har fått mig att reflektera över mitt liv. En känsla som jag kan få ibland är att det inte är jag själv som styrt skeenden helt och hållet utan ”plötsligt händer det”! Det är då främst den yrkesmässiga delen av mitt liv jag syftar på.  Allt hänger förstås samman, det personliga och det yrkesmässiga, och det personliga har ofta styrt var jag hamnat rent yrkesmässigt lite på en slump.

 

Från att ha börjat yrkeslivet inom sjukvården till att hamna inom kontorsvärlden som läkarsekreterare – den ändringen möjliggjordes genom att Livskamraten startade eget företag och jag ville hjälpa honom med det administrativa, därför skaffade jag den kompetensen.  

 

Att jag började läsa på universitetet, därför att jag fick tid över när barnen började skolan, möjliggjorde att jag kunde växla till andra arbetsuppgifter inom koncernen. Jag fanns på plats med rätt kompetens när företaget behövde ny VD-sekreterare och tack vare en bra chef kunde jag utvecklas till att ta över även det interna informationsansvaret. Så mycket roligt jag hade under den tiden…..kundkontakter, europeiska nätverk…..suck, den tiden är över.

 

Sedan kom förstås den stora händelsen, mina dåliga blodkärl i huvudet med åtföljande två operationer, och ett vakuum på nästan tre år då jag bara kämpade för att ”bli mig själv” igen. Mitt i eländet var också det en underbar tid; den gav mig tid att tänka över livet, vad är viktigast i livet, vad betyder mest för mig och den tiden har gett mig ett annat perspektiv på livet. Nyttigt faktiskt. Livskamraten och jag fick ju några år då vi var tillsammans hela dagarna och det stärkte vår relation. Det skapade faktiskt en längtan efter att få gå i pension så vi kan fortsätta vara lediga ihop.

 

Den tiden gjorde att jag hamnade i ett tomrum rent yrkesmässigt; vad klarar jag av att göra nu, ska jag börja med något nytt vid 55 års ålder? Vad kan jag egentligen? Att vara en samordnande spindel mitt i nätet med många bollar i luften – det kändes inte längre möjligt. Nätet var raserat och bollarna hade hamnat lite här och lite där. Ingen rolig situation egentligen. Det var tufft att komma tillbaka och börja prova på olika saker. Jag trodde att jag bara skulle kunna arbeta med rutinsaker, men upptäckte snabbt att det klarar jag inte av. Jag upptäckte att vad jag än gör så försöker jag alltid förändra / utveckla det jag gör. När jag ser tillbaka på mitt yrkesmässiga liv så ser jag att jag haft den förmågan hela livet, men utan att tänka på den. Är det en bra förmåga? Det måste jag fundera lite mer på. Jag återkommer.

 

På gång igen….

Av , , 2 kommentarer 12

Livet har lugnat sig lite, takten har dragits ned så nu kan jag andas ut och bara börja vara. Semestern i Kroatien ligger bakom oss; ett sådant underbart vackert land, dit vill jag fara fler gånger. Vackert, rent, god mat, goda drycker, mysigt. Jag skulle kunna tänka mig att köpa ett gammalt hus, rusta upp och tillbringa pensionsåren där. Jag älskar byggnadsstilen, växtligheten (de långa höga lavendelhäckarna får mig att vrida mig av avund), ack ja.


Sådant gillar jag!

Tänk er sedan att ha två av de allra käraste yngsta familjemedlemmarna i hotellrummet intill med balkonger där de små kunde klämma sig emellan och komma och "hälsa på", kan det bli bättre? Nu har de börjat sitt internationella liv som besökare i världen utanför Sverige.

Om ni bara visste hur en liten två-årig lintott kan ha det när alla människor i omgivningen vill klappa, pussa och gullegulla med en, det kan inte vara lätt, men lille J klarade det med bravur. Jag minns när vi var i Italien med sonen som då var fyra år, mamma mia, så omhuldad han blev av alla äldre damer…..

Föregående helg var inplanerad med besök av min bästis från lågstadiet, men tråkiga händelser i vänskapskretsen gjorde att allt blev framflyttat till efter sommaren. Istället åkte vi till SpanskaVillan, detta underbara ställe som efter stormen bara väckt en känsla av beklämning hos oss.

Denna gång möttes vi av strålande väder redan på torsdagskvällen. Vi satt ute och åt thai-mat i den underbara kvällen, fåglarna kvittrade i träden, sjöfåglarna gjorde sina turer på den blanka sjön, de små små fiskarna letade mat vid strandkanten så att vattnet kokade. Vad är det för fiskar som gör sådant? Vattenytan fullkomligt bubblar och man ser bara blänket av småfisk som hoppar runt.

Helgen fortsatte lika underbart med strålande sol och värme, värme, värme. Vi jobbade hårt; Livskamraten ägnade sig åt en rotvälta som förstört en del av infarten till stugan. Själv eldade jag ris (väl övervakat av mig), klöv fyra kubikmeter ved, rensade skräp och lade en gång med betongstenar. Jättenöjd med mitt eget arbete!

Troligen ska jag gjuta några runda trampstenar också att lägga in, få se vad fantasin hittar på!

Jag kunde också konstatera att åtminstone fem av mina rhodondendronbuskar klarat sig efter Dagmar. Visserligen lite tilltufsade och eländiga, men det är liv i dem. Tre av mina rosenbuskar och två clematis har också överlevt vintern och växer för fullt så det känns bra. Pricken över i blev förstås när vi fick hänga upp lejonhuvudet på sin plats på södergaveln.

Vi har dessutom tagit till oss Arga Snickar´ns ord om att "man måste ha en plan" så nu har vi en plan över hur vi ska gå vidare med jobbet på tomten. Det känns bra! Vi får väl hoppas att det är enligt Arga Snickar´n så det inte är "plan enligt Sickan i Jönsson-ligan!"

För min del kommer det att handla mycket om att klyva och stapla ved och rensa ris, men även om att gjuta. Jag har sådana planer…….

Det bästa är att den sköna känslan med SpanskaVillan kommit tillbaka, det är den bästa plats på jorden, oavsett väder.