Som en varm och mjuk sjal

Igår när jag kom hem väntade ett litet paket i brevlådan. Paketet var från en blogg-kollega, http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/. Jag läste det lilla kortet och tittade på den lilla lyckoamuletten som följde med. Det kändes som om någon lade en mjuk och varm sjal runt mina axlar. Någon tänker på mig, någon jag aldrig träffat, men "lärt känna" genom hennes skriverier. Värmen gick genom hela kroppen, tårarna började förstås rinna. Så rart, så absolut genomrart. Tack snälla Maria!

Mitt i floden av tårar kom sonen, kort därefter äldsta  barnbarnet och ytterligare en stund senare lilla L och lille J tillsammans med mamma. Kramarna och glädjen i att de finns är det som håller en uppe. Med små barn kan man inte sitta och deppa i ett hörn. Nej, då är det full fart som gäller, snurra runt, kramas, vakta lilla gosedjuret, ut och plocka krusbär och vinbär. Älskade barn! Älskade människor!