Bra avslutning på dagen i alla fall

Gårdagen slutade bra i alla fall. Min fina grannfru kom över och vi  konstaterade att vi båda tänkt gå och lyssna på Gunnel Carlsson från Gröna Rum. Sagt och gjort, det gjorde vi och fick en trevlig stund med samtal och vackra bilder om växter.

En skön natt och på morgonen kändes det också bra. Livet vänder nog åter, tänker jag. Då kom grannfrun över och skulle kolla blodtrycket på mig. Livskamraten tog då upp om samtalet jag haft med någon som ringt från någon vårdinrättning.        -VA!!!! sade jag, har jag pratat med någon från någon vårdinrättning? Ja, sa Livskamraten, jag hörde när du svarade i telefon och du talade om längd och vikt, det är väl inför någon undersökning.

Men jag minns inte att jag talat med någon??!! Det blev till att ringa, först till Vårdcentralen, sedan till akuten och slutligen till Neurologmottagningen. -Jo, det var ju dig jag talade med, sade en glad kvinnostämma. Så det blev till att medge att jag inte mindes samtalet och fråga vad vi pratat om. Hur konstigt kändes inte det.

Samtalet var inför en kommande undersökning och var helt korrekt, förutom att jag lagt till ett par centimetrar på längden och dragit bort ett par kilo på vikten (önsketänkande, tänk att man aldrig förnekar sig).

Nu har äldsta barnbarnet, det älskade barnet, varit här och vi har ätit plankstek och bara njutit. Tack och lov för familjen. Dem kan man lita på.

Det känns bra i dessa dagar när man tydligen inte kan lita på sig själv!