Varför kan jag inte ringa…….

Idag är det tungt, jag har flera gånger sträckt mig mot telefonen med tanke att ringa till syrran. Jag har ju så mycket att berätta……..Nu har jag ingen att ringa till bara för att……. bara för att berätta om småsaker jag gjort…… bara för att berätta om sonens nästa affärsresa……….. bara för att berätta att jag läst pappas alla kalendrar, vi har alltid trott att han bara noterade dagens temperatur i dem, men ack så fel vi hade. Små kommentarer om hur dagen varit, gråten när jag läste vad han skrev den dagen mamma gick bort………. bara för att jag vill berätta att lille J faktiskt sa "farmor" sist vi träffades…….. bara för att berätta att lilla L sade att "jag älskar farmor så mycket",  att få uppleva de orden!……. bara för att jag vill höra hur syrran har det……. hur länge hänger den känslan kvar……..

Ta tag i dig själv, Anne-Marie. Du har det inte värst. Strax ska jag skjutsa en kvinna till bilverkstaden för att hämta hennes bil. En morgon i mars, när hon åkt i förväg upp till stugan, så ringde hennes son och fick berätta att hennes Särbo hade tagit sig en tur på skridskorna och drunknat. Vilken omvälvning i hennes liv.

Jag ska vara tacksam för det jag har nära omkring, mina barn och deras familjer och Livskamraten förstås. Våra ovärderliga minnen och upplevelser. Mina roliga, glada, spännande upplevelser med syrran kommer förstås att bli till vackra minnen som jag kan värma min själ med, men så långt har jag inte kommit. Ännu är jag bara i stadiet när jag sörjer det vi inte kan göra tillsammans längre. Nej, dags för en promenad i solen och sedan skjutsa min väninna så kommer den här dagen att gå också.