Vaknade av ljudet av mäktiga vågor mot stranden och häftiga vindar. ”Det blåser i trä´a idag”, solparasollen hade lyft från sitt fundament och kastat sig över bordet, tur att det inte flög in mot fönstret. Det går vita gäss på vågorna. Så synd, vi som får gäster idag och då vill man ju gärna vara ute.

Gästerna kommer att ha en Ara papegoja med sig så även Jocke får besök, undrar vad han kommer att tycka om det. Jocke som satt uppe ända till närmare 21.30 igår kväll och skrek som en galning när jag inte var tillräckligt snabb med att lägga över honom skynket. Uppenbarligen var han jättetrött för det blev knäpptyst på en gång när jag täckte över buren. Tydligen somnade han väldigt hårt för efter en dryg halvtimme trillade han av pinnen. Duns lät det när han ramlade på burgolvet och vi bara tittade på varandra. Han är ju gammal så han borde rimligen ”trilla av pinn” när som helst. Men så hörde vi hur han började klättra upp efter burspjälorna så det var nog bara tung sömn som ställt till det för honom. Vi borde kanske sätta in en litet hus för honom att gå in och sova i så han slipper sitta fastklamrad på pinnen.

Igår kväll var det som att bo nära Arlanda (lite överdrift). Flygplan med pontoner tränade landning på vattnet om och om igen. Kul att se på, ibland studsade planet lite väl häftigt för min smak, fast jag bara såg på, men mot slutet av träningen gick det bra. Tänk så mycket det händer ute på denna sjö, alltid är det något att titta på.

Idag är första dagen på 4 veckor som vi fått äta middag inomhus! Dagen har varit varm men lite mulen och precis när vi höll på och började förbereda middagen så brakade regnet loss. Det bara öser ner så vi fick tända ljus och sitta inne.

Jag fortsätter med mina fönstermålningar. Det stora fönstret och balkongdörren i köket är färdiga och nu har jag börjat med det lilla fönstret bredvid vedspisen, ett enkelt och lätthanterligt fönster.

När jag sitter vid datorn och tittar ut mot köket så är detta min utsikt;

Man får känslan av att sitta på en båt, det enda man ser är vatten och stranden på andra sidan sjön. En mäktig känsla.

Jag kan inte låta bli att lägga in ett foto på några nyfikna kor.

När jag fortsätter promenera kommer jag fram till en lite mörkare del på vägen. På den vänstra sidan står skogen mörk och kall och jag vet att där har både björn, varg och älg synts till. Det är alltså under idogt pratande (om jag har sällskap) som den vägbiten beträds. Är jag ensam hostar jag till ibland bara för att tala om att ”nu kommer jag och alldeles ofarlig är jag”. Jag hostar på ett mjukt och kvinnligt sätt så att det inte ska låta hotfullt.

På andra sidan vägen flyter ån, den strömmande ån där den ”cyklande bävern” håller till. Vi kallar den så för han simmar från sjön mot ån varje morgon och tillbaka motsatt väg varje kväll. En gång när vi hade gäster så såg jag honom och ropade upphetsat: kom och titta, bävern kommer cyklandes. Sedan dess kallar vi den för den cyklande bävern.

Varje morgon när jag går här försöker jag se honom, men det är bara en enda gång jag lyckats och då hade jag naturligtvis inte kameran med. Men trägen vinner, någon gång ska jag väl lyckas.

Nu svänger jag in på vår lilla väg som går över vår tomt och som är ett servitut för att lantbrukarna ska kunna ta sig till sina ägor runtom. Här är lugnt och fint och jag kan bara glädjas åt utsikten över sjön, vår vackra, egensinniga sjö som kan förändra sitt vattenstånd med en hel meter. I våras krossade isen grannens brygga och nu har de gett upp och skaffat en liten flotte istället. En aluminiumflotte som är lätt att dra upp på land. Så är det, det går inte att ha något fast bygge i denna sjö. Friskt vatten har den också med en väldig genomströmning. Både kräftor, musslor och gös finns i det djupa vattnet, för att inte tala om vilka monstergäddor det finns.

Väl hemma så ser jag denna blomma som jag inte känner till. Jag tror att den en gång planterades eftersom den bara finns på vår gård och nu har den spridit sig otroligt så det är ett rent ogräs och jag måste försöka få bukt med den. Är det någon som vet vad det är för något så är jag tacksam för hjälp att identifiera den.

Äntligen är köksfönstret färdigt! Målat, nya tätningslistor, putsat och nya gardiner uppsatta. Så skönt att äntligen kunna glömma det fönstret ett tag. Det blev inte alls bra. Det har sett målat och fint ut, men när vi stängt igen och öppnat igen så har målarfärgen blivit avskavd på samma ställen som tidigare. Det är väl det putsade huset som satt sig en aning. Men det sk-ter jag i. Nu får det vara färdigt i alla fall, jag tänker då inte hyvla ned träet så det passar perfekt.

Igår for vi till Galtström och åt middag tillsammans med 3 av våra grannpar. Vi skulle bara fira att semestern har börjat. Trevligt blev det med mycket god mat och deras speciella ölsorter, mmmmm.

Idag har det varit tropisk värme så jag och Jocke har tillbringat dagen med att sitta/ligga i skuggan och beundrat den vackra Kallan som har börjat blomma så vackert.

Jocke älskar att sitta med ute, han lyssnar på fåglarna och har det bra. Men han vill inte vara ensam då ropar han på oss. Jag undrar hur gammal han är egentligen. Det är väl några år sedan han fyllde 30, men pigg som en mört, nej som en nymfparakit i sina bästa år är han.

Jag fortsätter promenaden ut på den ”stora” vägen. Här ligger en rad med ängar. På den ena kan jag se en av bönderna som är ute och slår höet. På den andra går de två tranorna som verkar vara på just den här ängen varje morgon. Vart de sedan tar vägen vet jag inte. En blå traktor kommer mot mig på vägen, föraren vinkar åt mig. I detta område finns det massor av blå traktorer. Jag har fått höra att traktorfirman hade en kampanj för ett antal år sedan där man erbjöd en London-resa vid köp av just en blå traktor och tydligen var det ganska många som nappade på det erbjudandet.

Jag har också fått mig berättat att en av ”våra” bönder ställde från sig sin väska på flygplatsen för att gå runt och titta lite. Döm om hans förvåning när han gick tillbaka och fann området kring väskan tomt på människor och bombexperter på plats för att ta hand om den övergivna väskan. Snopet! (och lite förargligt kan jag tänka mig).

På nästa äng går det fullt med biffkor av rasen Limousine tillsammans med sina kalvar, de ser så nyfikna ut och följer mig med blicken när jag passerar förbi. Jag har fått lära mig att det är en väldigt tålig ras som sällan drabbas av sjukdomar och som kan gå ute hela vintern. Tyvärr finns det en del som är lite argsinta av sig också så jag går inte fram och gullar med dem. Har ni tänkt på så kloka korna ser ut, kunde de prata är jag säker på att de skulle låta som Ferdinands mamma allihop. -Men Ferdinand, ska inte du gå och leka med de andra kalvarna? -Nej, jag sitter hellre här under min korkek och luktar på blommorna. Nu närmar jag mig den gamla Riksvägen och ruinerna efter det gamla värdshuset som fanns här mellan 1600 och 1905-talet.

”Om inte brännvin och arrakkaskar förtärdes på stället kunde man låna brännvin till hemmabruk”, det kallar jag service det.

Jag går upp mot vägen, stannar och plockar i mig några solmogna smultron, gott. Den lilla vägen går mellan de två bondgårdarna och redan på håll hör jag påfågeln, han låter upprörd. Strax efteråt ser jag fru påfågel komma tvärs över vägen och försvinna in i grannens trädgård. Efter kommer herr påfågel. Som alltid när han har sin fru i sikte har han fällt ut den vackra stjärten och han skyndar efter efter henne. Jag vet att hans mål är att komma före henne så han kan visa henne baksidan på stjärten, men hon verkar inte intresserad idag, hon bara springer från honom och låter honom inte få visa vilken vacker herre han är. Jag skrattar lite, vilken fåfäng liten herre han är.

Precis när jag passerar ingången till den ena bondgården är det någon som hoppar upp mot mina ben. Det är den glada lilla portugisiska vattenhunden som smitit ut från gården och hälsar på mig. Aj, aj, det är inte bra. Han är så glad och livad, men jag vet att jag inte får hälsa på honom när han smiter ut från gården. Jag tar bara några steg mot entrén och han förstår vinken och springer tillbaka in bakom den höga häcken. Det är inte bra att han smiter ut så här, det kan ju komma en bil. Förra sommaren blev det unga parets 6-åriga kinesiska nakenhund överkörd och det vore så hemskt om något skulle hända den här lille också. Jag minns hur ledsen den unga bondehustrun var när det hade hänt och förstår hennes känslor. Bestämmer mig för att gå och tala om att han smitit ut men den unga frun syns inte till, hon är säkert inne hos hönsen så jag bestämmer att jag ska berätta det för henne vid ett senare tillfälle.

Promenerar vidare och borta vid brevlådorna bestämmer jag mig för att följa vägen till höger. Nu finns vår brevlåda uppsatt här också och jag känner en känsla av glädje när jag ser den; vi hör hemma här. Brevlådorna påminner om deras ”ägare”; den unga bondefamiljen med alla bilder på sina olika djur – höns, kor, påfågel, hund – en glad brevlåda. Den äldre bondens låda – gammal, nött, härdad av många års snö och regn, bara med husnumret stort utskrivet och med liten text hans efternamn. Det kreativa, vackra paret med sin prydliga brevlåda, oväntat opersonlig, jag är förvånad över att frun inte gjort den mer personlig. Det glada paret som stolt skrivit dit sina för- och efternamn i stora bokstäver, nästan större än husnumret. Det äldsta parets brevlåda – står på en egen pinne, riktigt nött, man kan inte se vad det står på den. Den påminner om honom, efter by-pass-operationen i fjol går han två långa promenader med stavar varje dag. Den långa gammelmanskroppen tillhör en gammal idrottsman och han vet att man måste ta hand om sin kropp. Nu sitter vår låda där också; med husnumret med stora bokstäver och en bild av huset som jag lackat över, hoppas det håller.

Än har jag inte hunnit så långt på min promenad, men jag avslutar här och berättar mer i morgon om hur det kan vara. Ha en bra dag!

Jag känner mig blåst idag och då menar jag verkligen blåst. Inte för att någon har lurat mig men för att det blåst hela långa dagen. Vågorna slår mot stranden, träden susar och jag känner att det är lite jobbigt. Känner mig faktiskt helt tom i bollen och längtar bara efter att gå i säng. Men det är väl bäst att vänta till dess att fotbollsmatchen är slut.

Dottern har skickat mail med bilder på det fina pensionat de tagit in på i Polen, jättevacker byggnad, fina rum, ägarna har t o m köpt in ett kylskåp för att dottern ska kunna förvara lite tilltugg åt småttingarna och allt detta bara för 342:-/natt – helt otroligt. Nästa år kan jag nog tänka mig att följa med på resan och titta på lite gammal kultur. Dottern med familj är dessutom de enda gästerna där just nu så lille K har jätteroligt med ägarnas lilla 2-åring. Nu ropas det på TVn, måste gå och titta vad som händer…..

Vi har varit på 3-årskalas idag. Stor händelse som man inte får missa. Den lille jubilaren var överlycklig över att få visa den lilla jeep han och hans syster har fått. Helt otroligt vilka leksaker det finns idag! Vi som bara hade köpt Lego åt honom och ett stort Fia-med-knuff-spel åt storasyster. Små saker, men väl ment i alla fall.

Det märktes på trafiken på E4 idag att semestertiden är inne. Alla dessa husbilar överallt. Det ser jättemysigt ut, men var tar folk alla pengar ifrån? Husbilarna är ju ganska dyra och många av dem man ser efter vägen ser väldigt gedigna, ja smått lyxiga ut. Nå ja, det är ju inte jag som betalar så jag behöver inte bry mig. De sista tre lediga veckorna har varit ganska slitsamma med mycket arbete för att återställa skadorna efter fjolårsstormen och med en del besök, så i kväll vill jag bara slappa och ta det lugnt. Jag tror att det blir en tidig kväll och dessutom har jag två trädgårdstidningar att läsa, vilken lycka. Ha en skön kväll!

Ser ni den lilla haren som gömmer sig bakom blommorna? Visst ser det ut som ett av naturens underverk? Men den är faktiskt köpt på Coop,ser oerhört äkta ut.

För ett par veckor sedan upptäckte jag en hare som satt och sov här ute på gräsmattan. Den såg så gullig ut, slumrade, vaknade till och tuggade lite förstrött på några gröna blad. Jag stod och beundrade den och tyckte att den var så gullig ända till dess att den hoppat iväg och jag gick ut och såg att den ätit upp mitt lilla ros-skott som jag vårdat så ömt. Ack ja, men denna lilla figur äter inte upp något utan den ser bara mysig ut.

Sitter inne och fikar denna söndagsmorgon. I vanliga fall sitter jag ute på södergaveln och bara njuter….

men idag väntar vi på besök så jag ska bädda och fixa lite. Igår blåste det rejält här, vågorna gick höga på sjön som betedde sig som att det var Medelhavet. Varma, härliga vågor då allt ytvatten blåste in. Inte behöver man resa bort för att uppleva lite härliga bad. Tyvärr gick vattenpumpen sönder så Livskamraten tillbringade hela kvällen med att försöka hitta felet.

Vad gjorde jag under tiden? Satt ute till närmare 23 och bara hade det skönt. Passade på att måla den betonggjutna bag-in-boxen. Även ängeln på sidan om är hemgjuten. Det som ser ut som luftbubblor är oljan jag smorde in formen med, jag oljade alldeles för mycket. Man lär av sina misstag (hoppas jag).

Vet inte varför jag har börjat måla så mycket på betongen. Det är ju fint även med rå betong. ”Kudden” ser nästan ut som att den är av sammet faktiskt så det blev rätt bra.

Pumpen är inte igång ännu och det känns inte bra när man ska ha både hus och gäststuga fulla med folk. De får väl bada för att hålla sig rena men hur hanterar man disken…. och bebisar brukar ju också behöva en del vatten. Hoppas att det ordnar till sig.