Tankar

Satt nere vid badplatsen, vid lekplatsen förstås, och såg då en skolklass som var ute med sina lärare. Gruppen hade 2 manliga lärare och 1 kvinnlig. De manliga rörde sig hela tiden, gick en bit på stranden, gick fram och tillbaka till bilen, gick fram till någon elev och klappade denne på axeln, skrattade högt, kort sagt; var synliga. Kvinnan satt vid bordet hela tiden, hällde upp något i en mugg, plockade lite i en ryggsäck, gjorde inget väsen av sig överhuvudtaget.

Vad tänkte jag då? Det kändes som en miniatyr av världen. Männen hörs och syns, medan kvinnorna är i bakgrunden. Men så tomt det skulle bli utan oss i kulisserna, så mycket som inte skulle bli gjort.

För övrigt har jag varit på återvinningen. Hur kan det komma sig att det alltid finns saker att kasta?

 

Nu ska jag försöka lära mig ett design program för att kunna göra en ritning av hur den nya hallen och mat platsen ska bli. Det ska bli lite annorlunda har jag tänkt, men jag behöver sortera upp mina tankar lite.

 

 

2 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Tänkvärt som alltid… Vi kvinnor kanske har något med oss i vår biologiska bank om att alltid vara dem som fixar och trixar i såna sammanhang?

    Och det där med att det alltid finns saker att kasta…? *nickar* Kan bara hålla med. det tar aldrig slut riktigt, men jag har börjat ge bort och sälja och bygga om så att det inte ska bli så mycket att kasta 🙂

    Hoppas allt är bra med dig Anne-Marie! Kram H

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.