Ernst Kirchsteiger, var är du? Martin Timell, hur gör du?

Väggmålandet fortsätter. Ena hörnet vid öppna spisen har visat sig vara ett oisolerat tomrum, vilket vi idag isolerat och reglat upp för gipsskiva. Springorna vid sidan om gipsskivan blev något stora varför Livskamraten tog fram…….aaaaaahhhhhh, sprutan med multifog. -Nu är det bara att du fogar sidorna, sade han vänligt och försvann ut genom dörren. OK, jag har ju sett hur Martin Timell gör; pumpar lite, får ut en sträng fog varpå han drar med fingret och får en jämn, fin sträng fog. Ja, jag vet hur det ska göras.

Sprutan i rätt läge och TRYCK,  TRYCK men ingenting kommer ut ur pipen. Hämtar saxen och klipper ett större hål, TRYCK, TRYCK och en liten dutt fog kommer fram. Hit med saxen, klipper ett större hål, TRYCK, TRYCK och faktiskt, nu kommer det lite duttar. Tar fingret (som Martin) och drar längs springan. Blir inte en fin jämn sträng fog. Hämtar ett plastsnapsglas. Inte för att börja fira utan för att blöta mitt finger med och sedan dra längs strängen. Haha, inte alls som Martin, det kan jag lova er.

Fortsätter dutta och dra med fingret, svär en aning, duttar och drar. Bestämmer mig för att nu får det vara nog. Går till kökskranen, kladdar ned den, tar vatten och försöker få bort fogmassan varpå den smetar ut sig över hela handen, ja faktiskt över båda händerna. Med händerna i luften tar jag mig till badrummet, ropandes på Livskamraten; kom och öppna dörren och ta fram grovrengöringen!

-Men vad gör du, blir hans vänliga kommentar när han äntligen dyker upp. Jag använder grovrengöring, målartvätt och tvål och till slut är händerna acceptabelt rena igen.

Blir det så för Martin också? Då när de släcker ned kameran, står han där med händerna insmetade med fog, ropandes på hjälp? Om inte, vad gör jag för fel?!

Jag har också fått en idé om att använda vår fina Vildmarkspanel till att göra något fint bakom soffan. Jag föreslog Livskamraten att han skulle ”ta fram Ernst inom sig och fundera på saken”. – Jag kan gå barfota en stund, blev hans svar.

Ernst, Ernst, jag behöver dig!