Så var tangentbordet fixat så nu kan jag använda å, ä, och ö. Fy katten vad jag klarar av mycket bara jag försöker! Lite själv skryt, men det känns bra. Det är ju så med alla dessa tekniska prylar att man måste prova sig fram för att lära sig något. Hemma har man ju ingen tillgång till Helpdesk och en kompetent dataavdelning.

Idag har jag varit farmor hela dagen, varit i lek parken, på biblioteket, spelat krocket och möblerat i dockskåpet. Det är ju lilla barnbarnet som möblerar och jag som tittar på. Men ack så svårt när hon börjar måla taknocken rosa och lägger den fina mattan i badrummet. Egentligen vill jag bara rycka åt mig dockskåpet och säga, du gör fel, så här ska det vara…….men så kan man ju inte göra. Men vänta bara när hon ledsnar på dockskåpet, då är det min tur att inreda som jag vill….

Speciellt mogen är jag nog inte…

I morgon är det dags för den äldre generationen, då blir det utflykt med gamla faster. Från det ena till det andra…

En av de fina presenterna jag fick pa min fodelsedag var ensurfplatta. Nu sitter jag och ska lara  mig den, men var ar set svenska tangentbordet? Jag ger upp for i kV all.

Vaknade till en gråmulen dag. Gick ut och fick en höstliknande känsla. Nu strålar solen igen och jag har legat ute på den sköna bänken och slumrat en stund (ja, det tar på att vara på fest). Men känslan av höst vill inte försvinna trots värmen och solen. Är det den ruggiga mardröm som jag hade i natt som finns kvar i huvudet tro. Ibland när man sett på riktigt otäcka thrillers så brukar Livskamraten och jag prata om hur det är möjligt att komma på sådana otäcka saker. ”Hur fungerar det i huvudet på dem som kommer på sådana hemskheter”, brukar vi fråga oss. Men efter min dröm i natt så inser jag att det behöver inte vara speciellt otäcka människor som kommer på sådant. Även en snäll och beskedlig tant som jag kan komma på de värsta mardrömsscenarier tydligen….
Palmen ser fin ut i alla fall. Typisk svensk växt?

Ord är överflödiga. Liten kräftfest tillsammans med härliga vänner! Ha en skön kväll

Igår började förberedelserna för att mura in den nya kamininsatsen vilket alltså har skett idag. Vi gjorde upp en riktig brasa på kvällen och det var helt sagolikt. Insatsen har glas åt tre håll, man ser alltså elden var man än är i rummet. När vi beställde den var vi lite tveksamma till att ha glasad sida även in mot väggen, på vänstra sidan. Men igår upptäckte vi effekten av den glassidan. Elden speglades på väggen, magiskt är ordet. Vi är så glada för byggfirman MacBud som importerade denna kamin åt oss. Precis vad vi var ute efter; att uppleva elden som om det vore en öppen spis och att få känna den underbara värme som strålar ut från kaminen. Nu hoppas vi på lika goda råd från MacBud om hur inbyggnaden ska se ut. Vad som är helt klart är det ska vara en enkel, minimalistisk inbyggnad. Kaminen får tala för sig själv.

Dagen har ägnats åt att mura in kaminröret och jag har grundmålat köksdörren. Det låter väl ganska enkelt? Men tro inte det, dörren är en bastant restaurangdörr, ni vet en sådan där man kan öppna med en knuff på rumpan (eller en spark). Den väger massor så det var inte tal om att plocka ned den. Nej, målas på plats får det bli och det var inte helt lätt.
Inte ser den rolig ut efter grundmålning, men det blir väl bättre efter att den fått lite riktig färg på sig.
Ljusare kommer det att bli såväl i köket som i allrummet.

Rättare sagt, vem är det som ibland byter ut min rara Livskamrat mot en allmänt grinig och gnällig gubbe som helt plötsligt framstår som mycket äldre än han var bara för en timme sedan?

Suck, nej jag vet att han har ont, överansträngde sig igår fast jag sade åt honom att ta det lugnt. Idag har han väldigt ont i vänster handled som fick ta emot värsta smällen vid hans olyckshändelse förra veckan. Han har så ont och det gör mig så ledsen.

MEN, när han då tar till gnällstilen då får jag nog. När vi satt och åt lunch idag, jag åt flingor med mjölk och han åt en smörgås, så börjar han berätta om något program han sett där folk inser att de gått upp i vikt först när de ser sig i profil. Sedan fortsätter han med: du borde inte äta så mycket.

Ha, jag säger då bara det. Den piken var fin…

Sedan har han fortsatt med sina sura, gnälliga kommentarer så till slut fick jag nog ocmh drog iväg till Njurundabommen bara för att komma från honom en liten stund. Snart får jag nog be honom börja röka igen….. Han och en av grannherrarna slutade gemensamt igår och det har sina små sidoeffekter.

Idag har jag ”bara” plockat småspikarna ur innertaket som förberedelse inför uppsättningen av det nya taket.  Egentligen borde jag ha gjort en tävling: Gissa hur många spikar som sitter i taket. Vinst: en idag tämligen purken, halvfet (tydligen), äldre tant som är duktig på att ta vara på sig själv.

Lilla Enso var och hälsade på idag och blev väldigt fascinerad av Jocke. Idag satte vi ut Jocke mitt i ösregnet så han fick sig en välbehövlig dusch. Gissa om han var upprörd, sprang fram och tillbaka på pinnarna. Som tröst har jag varit och handlat lite fågelgodis. Fågelgodis åt Jocke, choklad och ostkrokar åt den grinige, gnällige gubben och trädgårdstidning åt mig själv. Mutor åt oss allihop! 🙂

Ha en bra kväll!

Idag har jag varit på ett av mina favoritställen. Om jag kunde så skulle jag skriva en liten hyllningsdikt. Varje gång jag varit där så fylls min själ av lättnad, jag känner mig befriad, om inte från mina synder så i alla fall från allt skräp. Vilket ställe menar jag?

Återvinningen!! 

Detta underbara ställe dit man åker lastad med elände och skräp, denna gång i form av ett nedrivet tak. Där man enkelt får lämna ifrån sig all sk-t i gulliga containrar märkta med stora tydliga skyltar WELLPAPP, BRÄNNBART, METALL. Oh, så underbart…….

Det skulle vara ännu bättre om man fick lämna från sig övriga synder på samma sätt, tydliga skyltar DUMHETER, OFÖRSTÅND och de riktiga farliga avfallen; ELAKHET. Då skulle man må dubbelt bra när man åker därifrån.

Förutom att besöka återvinningen har vi varit och handlat reglar till balken som ska lyfta vårt nedsjunkna tak. Ingen färdig limträbalk, nej sådant köper inte min Livskamrat. Han köper reglar som ska limmas och pressas ihop minsann. Man ska inte göra det lätt för sig……..

Idag har Livskamraten sysslat lite med den nya kaminen och se där, det straffar sig, nu har han ont i handleden, eländes elände. Vad hjälper det att jag ber honom att ta det lugnt, han tror att han är Stålmannen (typiskt manligt?)

Jag har putsat till hålen efter de nedrivna väggarna, känner mig riktigt stolt över mig själv…det här kommer att bli fint.

Jag har (nästan) lyckats trolla bort märket efter den rivna väggen. Lite målarfärg på så blir det bra!

Inte bara en grannfru kom över igår för att prata inredning av vårt demolerade allrum. Nej, tre tanter och en grannherre blev det så åsikterna var många. Kontentan blev i alla fall att de samtyckte till att våra putsade väggar ska målas vita. Jag vill sätta liggande trä på en av väggarna för att få lite ”varmare” känsla i rummet, medan två av damerna tyckte att vi skulle sätta upp en stenvägg. Men det känns lite tårta på tårta; har man en putsad stenvägg ska man väl inte förklä den i annan sten? Nej, det blir till att måla först och känna efter sedan. Kanske sätta upp ett snyggt tyg eller tavla för att skapa en varmare stämning.

Visst låter det enkelt att måla vitt? Men då har ni inte tittat på utbudet av vit färg. Mamma mia, vitt är inte längre bara vitt utan vitt finns i alla möjliga nyanser. Valet av vitt kommer sannolikt att lösas på plats i färgaffären och bli resultatet av stundens ingivelse.

Taket har vi redan konstaterat att vi måste förstärka i mitten. Den gode Knutte var en duktig murare men när det gäller träarbete var han inte den främste. Han har skarvat brädorna rakt över taket längs en regel. Det vet till och med jag att man ska lägga skarvarna oregelbundet. Till helgen kommer förstärkning i form av duktig och arbetsvillig yngre man och ska hjälpa till att höja taket så det kommer att bli så bra så.

Alla grannarna var eniga om att vi ska låta de nya bjälkarna få vara synliga. Vi kunde dock inte enas om ifall de skulle vit- eller brunmålas. Vi kunde heller inte enas om ifall taket mellan bjälkarna ska vara pärlspont eller lockpanel.

Taket är i alla fall färdigrivet nu, rummet är städat (igen) och allt skräp har lastats in i pick-upen för vidare transport till återvinningen. Naturligtvis har Livskamraten kämpat och burit med en hand så efter lastningen föreslog jag att vi skulle åka en utflykt för att hindra honom från att överanstränga sig. Vi har alltså varit på en utflykt till Hälsingland, tittat på loppis, fikat och lekt turister. Trevligt, men dagens höjdpunkt var i alla fall det dagliga badet. En del tar med sig badringar, luftmadrasser och annat roligt i badet. Jag tar med mig plastmattor, gardiner och filtar. Nu är allt damm bortsköljt och flotten är full med saker som hänger på tork. Finns det något underbarare sätt att skölja rent saker på än att bara gå ut i vattnet och kasta i sakerna! En simtur till grannens badtermometer visade bara på 18 grader, men det måste vara fel. Det kändes som minst 22. Vilken fantastisk lyx det är att få bada varje dag!

Oj, så trevligt vi hade på festen igår kväll. ”Alla” var där, alla sjöng, lekte och dansade. Äldste man närmar sig 90, yngsta barnbarnet var 20 och sedan finns alla åldrar representerade däremellan. Det härligaste är när musiken går över i dansmusik och de äldre herrarna omedelbart bjuder upp sina hustrur till dans, man ser hur samdansade de är och man kan tänka sig hur de ska ha sett ut i sina yngre dagar på dansgolvet. Vilken tur vi har som har lärt känna dessa människor, får vara en del i deras liv.

I morse (nja klockan var nästan 10) vaknade jag av att Jocke levde rövare i sin bur. Han kvittrade och pep så det stod härliga till. Så kan han låta ibland när han är utan vatten så som den plikttrogna matte jag är, skyndade jag mig dit för att serva honom. Men det visade sig vara en skata som satt på sluttningen utanför och som var lika intresserad av Jocke som Jocke var av honom. Det var bara att låta honom kvittra och pipa.

Idag ska vi åka på en jättestor loppis, inte att för att handla utan bara för att titta. Senare kommer en mycket inredningsintresserad grannfru över i eftermiddag och vi ska slå våra kloka huvuden ihop för att se vad som kan bli bästa designen för vårt allrum. Jag tror mig veta hur jag vill ha det, men erfarenheten har lärt mig att det är alltid bra att höra hur andra skulle göra, bra idéer ska man ta emot var de än kommer från. Den kloka tanken ser jag som ett av grundfundamenten inom Lean så den reflektionen får ni alldeles gratis 🙂

Så var det lördag. Dagen började med ett arbetsmöte med Livskamraten och mig. Vad kan jag göra medan han är ”under rehabilitering” efter sin olyckshändelse?

Livskamraten ställde frågan till mig; vad kan du göra och jag fick verkligen tänka efter.

1. Finputsa hålen efter de rivna väggarna (skulle varit gjort igår men då ägnade jag mig åt att göra ingenting. Nog så viktigt.)

2. Riva de tapeter som finns kvar på väggarna.

3. Riva ned det flätade taket

Gissa vad jag valde
Just det, riva tak. Fram med kofoten bara. Spänningen var olidlig, vad finns bakom väggskivorna och flätorna. Till vår stora överraskning; brädor.

Allt var lagt i olika lager, först flätorna i olika storlekar, sedan målade masonitskivor också i olika storlekar och därefter en slags ram runt hela taket med konstfärdiga vinklar i varje hörn. Det var bara att skala av ett lager i taget. Gissa om damm och sågspån yrde omkring. Mer än halva taket fick jag gjort innan Livskamraten sade åt mig att stoppa. Jag måste ju hinna städa bort allt elände också så man kan leva i sk-ten

Jag måste säga att det känns lite hemskt att riva något som en annan människa har lagt ned så mycket tid på att göra. Men…det var inte snygtg, flätorna hade börjat hänga, det behövde målas,,,,beklagar Knutte, men så är det.

Nu är allt bortstädat, så gott det går. Jag hoppade som vanligt i sjön med kläderna på för att få bort allt damm och nu är det förberedelser inför kvällens fest som gäller. I vanliga fall brukar vi grilla men nu är det färdiggrillad kyckling som gäller. Livskamraten kan inte skära maten så jag ska skära kycklingen i bitar och till det blir det potatissallad. Då kan han klara att äta middagen själv.

Något som slog mig när vi gick genom vad jag kan göra var att det mesta handlar om att riva, ta bort saker. Är det typiskt oss kvinnor eller är det bara jag som är duktig på det? Jag kanske skulle vara i demoleringsbranschen. Kan bli en ny karriär kanske? Livskamraten sa i alla fall att han hädanefter kommer att gömma kofoten. Det kan jag förstå, jag har ju rivit två väggar och ett halvt tak nu.

Ha en alldeles underbar lördagkväll!