Häcksaxmassaker

Nu är alla häckar stympade. Jag har gått loss med häcksax, både elektrisk och manuell, i två dagar. Under gårdagen jobbade jag så svetten lackade. Nu skulle spireorna och druvflädern tuktas. Jag tog i så det blixtrade för ögonen……… inte av ansträngning men av att jag klippte av sladden…… så förargligt….

Fram med den manuella häcksaxen, klipp, klipp. Denna grenen skulle jag nog behöva motorsåg till, men där drar Livskamraten gränsen. – Nej, du ska inte använda motorsåg, aldrig i livet!

Det blev alltså att försöka klippa grenen med häcksaxen, vilket resulterade i att klippdelen blev alldeles förvriden och det inte gick att klippa några grenar överhuvudtaget. Ridå!

Men i dag har jag varit ute med ny och fräsch skarvsladd och faktum är att den ser lika ny och fräsch ut efter att jag använt den. Skönt, det är aldrig roligt att gå in och berätta om sådana där små fadäser man gör. Ibland känner jag att jag börjar likna min pappa i arbetssättet. Han var inte teknisk, för att uttrycka sig milt, och använde sig oftast av sin råstyrka för att göra saker. Likadant säger nu Livskamraten att jag gör, om han ber mig ta i och lyfta något så tar jag i alldeles förskräckligt och lyfter för mycket eller för häftigt eller på något annat sätt fel.

Något som lyser upp dagen är rosen Feuerwerk, den har vuxit i skymundan bakom mina kanadensiska rosor, men i våras grävde jag upp den och nu strålar den faktiskt som ett litet fyrverkeri. Man måste bara älska rosorna som blommar så vackert i september!